BF Januari 2016 :)

Välkommen till er nya och grattis till era plus!

Puh! I helgen kom illamåendet men rätt måttligt. Trodde det skulle bli ok som förra gången (om jag nu kommer ihåg rätt). Men sen har det ökat på och idag mår jag så fruktansvärt illa. Försöker få i ordning en tvååring till förskola men så fort jag rör mig så vänder sig magen. Har tagit postafen för nån timme sen men hjälper inte. Får lite panik inför att bara vara i vecka 6. Och på fredag ska jag lyckas stå och baka bröllopstårta till min brors bröllop hela dagen. Känner mig så förtvivlad idag...

Det kommer gå bra ska du se, måste vara jobbigt att må så illa, men hoppas det går över snart, iallafall det värsta. Lite symptom är skönt tycker jag, så det känns att det är på gång :) om du bor i närheten av Örebro kan jag hjälpa till med tårtbaket på lördag om du skulle känna att du vill ha hjälp. :)

Kul Debbie85 ????

Är utomlands nu och förut kom en liten blödning. Har läst att det är vanligt,men satan vad orolig jag är nu.

Jag har också samma BF som er, vad roligt :)

Ok, då förstår jag att det säkert är tungt för dig med emellanåt. Hur mår du i din graviditet? 
Fungerar det bra tycker du att jobba 75%? Jag jobbade förut 75% och studerade 50%. Nu är jag heltidssjukskriven men måste fortsätta mina studier på 50%. Jag mår mycket dåligt och lider av kraftig nedstämdhet och ångest. Barnet var inte planerat men jag och min sambo är ändå lyckliga över det även om jag känner stark oro pga mitt "sjukdomstillstånd". 

Jag förstår att det måste vara jobbigt att känna rädsla inför vaginal förlossning. Det är nog många som känner så så du kan nog få stöd från andra som känner samma sak och ni kan dela tankar och känslor och kanske erfarenheter. Är det ditt första barn? 
Att föda - en bok av Gudrun Abascal - som jag tycker är väldigt bra och hjälper en att mentalt förbereda sig inför förlossningen , smärtan, rädslor osv. Läs den =)

Usch jag förstår dig verkligen!. Illamåendet tycker jag är absolut det värsta i graviditeten (kraftig foglossning är heller inge kul). I min förra grav. mådde jag illa nästa hela grav (mer eller mindre) och det var fruktansvärt. I första och sista trimestern kräkte jag för det mesta flera gånger om dagen. denna grav. är något mildare men jag har ändå ett konstant ihållande illamående och som du beskriver så vänder det sig i magen så fort man rör sig, vänder sig, går från sittande till stående osv. och för att inte tala om lukter - blä mår illa av allt känner jag, klarar inte av andedräkter och kan knappt vara nära varken min man eller son pga detta:(

Hej allesammans! Haft en bra helg? Själv går jag in i vecka 8 imorgon och har börjat småäta, ajabaja mig  

Jag kunde inte hålla mig i helgen utan berättade för min mamma. Nu vet hon och två vänner, känner att jag får lägga band på mig själv för snart vet alla innan vecka 12 som var tanken.

Till er som diskuterar kejsarsnitt vs. vaginal förlossning och till er som är rädda. Jag tror att vad som är bäst är helt individuellt och det är så mycket som väger in att ingen annan kan bestämma för någon annan.

Själv var jag väldigt orolig inför mitt första barn. Jag läste många skräckhistorier och har ett par vänner som haft otur med sina förlossningar. Hade en underbar bm på mvc som skickade mig på aurora-samtal. Det första gick helt åt skogen och jag var mer förtvivlad när jag gick därifrån än när jag kom. Då blev min bm saligt förbannad, ringde till bb och röt till ordentligt och jag fick komma igen och "börja om" med annan kvinna som passade mig bättre. Vi fick tillsammans till ett väldigt bra förlossningsbrev och instruktioner (eller regler kallade hon faktiskt det) som skulle gälla för mig när jag väl kom in. 

När det väl var dags gick allt jättebra. Alla hade läst brevet och tog det på allvar, jag kände att att jag väldigt bra stöd genom hela förlossningen. Allt gick fort ( från första värk till bebis på bröstet tog det 4 timmar) och utan minsta komplikation. Men jag kände också att även om det inte hade gått lika enkelt hade jag bra människor omkring mig som jag litade på. Efteråt mådde jag bättre än på länge eftersom min foglossning försvann som genom ett trollslag. 

Detta är inte menat som propaganda för vaginal förlossning eller för att verka duktig. Jag vet att min fantastiska förlossning berodde till stor del på min duktiga bm på mvc som peppade mig innan, kompetent personal på bb och säkert en gnutta tur. Jag skrev det mest för att säga att även om man är rädd och orolig kan allt lösa sig mycket bättre än man vågat tro, än man trott var möjligt. Mitt råd är, oavsett om man vill göra kejsarsnitt eller föda vaginalt, att man ser till att omge sig med bra personal. Våga kräva att bli tagen på allvar och att få stöd, det är deras jobb. Funkar inte personkemin med någon, byt. Det har du också rätt till. 

Jag fick också sfinkter ruptur, men inte riktigt hela vägen (men närapå), och fick också opereras direkt efter förlossningen (efter att jag kort fått hälsa på nytillskottet).
Tiden efteråt var väl ingen höjdare med oljesnapsar för att det inte skulle göra alltför ont att göra nr 2, och att inte veta om man ska fisa eller bajsa...

Och att behöva gå till en sorts sjukgymnast en tid efter för att få fingrar uppkörda där bak för att känna att knipet är som det ska kändes bara rent kränkande tycker jag.
Jag har blivit bra behandlad, så det klagar jag inte på, och jag har ingen annan förlossning att jämföra med, så jag vet inte vad som kan ha gjorts bättre. Själva förlossningen gick fort (kom in 7, dottern föddes 10:30).

Jag tror jag kommer genomgå en vaginal förlossning igen, men är osäker. Kan man få KS när man varit med om en sfinkter ruptur? Vet inte riktigt vad som är värst nu, KS eller en ny vaginal förlossning (vill gärna slippa genomgå samma visa efteråt igen...!)