BF Januari 2016 :)

Quatterin - åh, jag förstår verkligen din ångest. Äldsta sonen kom igår och bebisade sig och då frågade jag om det var jobbigt med lillasyster, det tyckte dem båda för hon tar så mkt tid tyckte dem. Sen frågade yngsta sonen om vi inte tyckte om dem lika mkt längre sen lillasyster kom. Det skar i mammahjärtat att höra att de funderar på det.

Förstår din ångest med amningen också, jag känner precis som du. Hoppas verkligen dina sår får möjlighet att läka. Kan du inte vända dig till bb om det är så att det inte blir bättre. Jag tror inte vi har ngn speciell amningsmottagning här heller, men bvc sköterska sa ju jag skulle vända mig till bb.

Du är superstark som kämpar på så trots dina sår. Men glöm inte bort dig själv i det hela heller. Gör det mindre ont att pumpa? Isåfall kanske du kan pumpa och ge henne på flaska några mål så dina bröst får chans att vila och läka lite? Förstår om det tar emot att göra det men jag tänker på dig, det ger ju maken möjlighet att ge maten och du får samtidigt vila lite med. Du är en kämpe och det kommer bli bra ska du se vilket du än bestämmer dig för. Och det kommer lösa sig med sonen också, Sally är knappt en vecka gammal, ni måste få landa och så småningom hittar ni era rutiner, jag tror att Axel förstår också, fast de kanske inte säger det bara. Kramar på dig <3

Åh jag har oxå börjat känna baby blue. Har sedan förlossningen i måndags känt mig så jäkla dålig som människa för att det fick bli ett snitt igen!! Vet att jag borde känna mig så välsignad över ä ha två helt underbara barn men jag känner en sådan sorg över att aldrig få uppleva en vaginal förlossning. Gav jag upp för tidigt?! :(

Å inte blir det bättre när vi hade släkten över på besök å min mamma säger:

"tänk att det ska göra så ont att få ut dessa små"

Varav jag svarar:

"Ja, det gör ont men som jag har förstått det så går det över å jag gör nog hellre det än att bli snittad"

Å då säger min mormor:

"Men för oss som har upplevt å gjort det så är det tufft å bla bla. Nägot du inte kan förstå"

Dä brast det å jag fick gå till toaletten å gråta.. Jag känner mig så tom. Vissa stunder på dagen är ok men överlag så tänker jag hela tiden på förlossningen å om jag gav upp för tidigt!!

WiMe och qatteriin: jobbigt att höra att ni får kämpa så mycket med amningen. Jag tycker det låter väldigt vettigt med varannat mål amning och varannat ersättning och vid behov fasa ut till enbart ersättning. Tyvärr är det tydligen ingen självklarhet att det blir lättare med amningen för varje barn och om det inte rättar till sig hade det ju absolut kunnat vara rätt beslut att gå över till ersättning. Dels för att det inte ska göra ont och vara ångestfyllt, och dels för att kunna känna att matningarna blir mer väldefinierade istället för evighetsprojekt och det frigör ju också tid för bebisens syskon att få mer tid med mamma.

Åh, men vilken härlig son, bra mamma att bros på

Det är aldrig roligt att bära på den där känslan av otillräcklighet men jag är helt säker att han förstår att du gör vad du kan just nu <3

Nej, just det du har ju också haft svårt för pumpen. Tråkigt att du inte fått tillbaka dina flaskor, vem är det som är så oförstående att inte lämna tillbaka dem när du bett om det. Det vore ju kanske ändå värt ett försök att testa för att avlasta lite.

Aha, nej då förstår jag att du inte har så mkt förtroende för dem. Tror du bvc kan hjälpa dig då? Tråkigt att inte ens bb kan hjälpa när du själv känner att hon inte har riktigt rätt tag. De ska ju vara där för att stötta och lyssna på dig.

Väckte nyss surmadam här hemma (hon somnade om när efter en stund när vi varit ute) men hon hade nog lätt kunnat sova en stund till efter den här dagen. Men tänkte hon skulle försöka sova inatt med kanske.

Visst är det lite extra krångligt med nappen, är Sally så att hon sliter bort den också?

Försök att kämpa på med amningsmaraton en vecka till då så att hormonnivåerna stabiliseras och gör som du säger att ta en matning i taget. Den här veckan som gått har känts HELT annorlunda än första veckan för mig så det är ju klokt att inte fatta några beslut under första veckan postpartum när man inte är sig själv. Det var flera gånger under amningen på sjukhuset som jag bara grät och gav bebisen till min man och sa att jag inte ville (fastän jag ville) för jag orkade inte mer.

Nu funkar det rätt bra även om jag är öm på bröstvårtorna så jag är glad att jag höll ut, även om jag kanske inte kommer amma mer än några månader för jag tycker det är jobbigt med amningsvänliga kläder samt att amma offentligt för folk här i USA är så pryda... Jag personligen tycker inte det känns bra att behöva ha en filt över huvudet på barnet men jag vill inte sitta på fler offentliga toaletter och amma med rumpan bar, det har jag ju gjort en gång på akuten och det räcker. Hur upplevde du det med offentlig amning? Gjorde du något särskilt för att det skulle fungera smidigt att vara ute på stan?

Jag tycker att du ska tänka precis tvärtom: de som arbetar ideellt är ju uppenbarligen extra intresserade av att hjälpa eftersom det inte ens är deras jobb utan de gör det helt gratis! Om de inte hade velat hjälpa hade de väl tagit bort sig från listan. Ring, du har inget att förlora

Det gör W också, hon sliter oftast bort den innan hon hunnit få tag med munnen så då får man börja om igen. Okej, har aldrig sett att mam har, jag har Medelas, men den funkade mkt bättre med första sonen, jag får den aldrig riktigt att fästa även att jag blöter den med vatten, så det är inte alla ggr jag blöter den innan.

Ja, men förhoppningsvis så finns det ju ngn annan du kan fråga på bb som lyssnar in dig och verkligen kan hjälpa er. Förstår att det känns lite sådär att ringa ngn som jobbar ideellt. Jag hade nog också dragit mig för det. Men hoppas ni får hjälp med taget antingen på bb eller bvc. Kan man få det att fungera utan nappen så är ju det det bästa både praktiskt och för dig och Sally.

Jag testade att köra utan nappen en gång idag men det fungerar inte alls, hon får inget grepp alls, och får hon det så tappar hon det direkt. Och det grepp hon får är så litet så det skulle aldrig gå i längden.

Nu sover W i sitt nest i sin säng efter en flaska ersättning, har ätit på mig till och från sen 19.30 på båda brösten men till slut började hon som när hon blir arg på nappen, hon började böka, gråta, ta bröstet, släppa bröstet, grymta och ha sig och när hon gör det så tror jag att det inte kommer så mkt. Hon slurpade gott i sig. Så nu ska jag passa på att sova lite med.

Ut kom lilla Ella på min födelsedag i torsdags!! Vi väntade ju hemma efter vattenavgång. Åkte in vid elva och då började värkarna tätna lite väl snabbt. Förlossningen gick skrämmande fort. Hon bokstavligt talat flög ut. Hann inte ens få epidural. Bara lustgas. Sen på tre krystningar var hon ute. Otroligt skrämmande tyckte jag men skönt att det gick så fort!!

Min lördag blev inte alls som jag tänkt :D haha. Vaknade upp och gick på toaletten, insåg att det rann vatten som var grönaktigt. Ringde förlossningen som ville att jag skulle komma in! Jodå, fostervatten var det som bebis dessutom hade bajsat i, så vi fick inte åka hem igen utan jag blev igångsatt. Efter måååånga timmars kämpande utan att det hände något (blev bara öppen 5 cm allt som allt), så slutade dagen i ett akut kejsarsnitt. 00.01 tittade våran lilla tjej ut, första minuten på det beräknade dygnet :D haha. Ligger med bebis på bröstet nu och bara myser!! Herregud, det blev långt ifrån som jag tänkt mig men nu när jag ser på henne så kan jag inte sluta le :)