BF Januari 2016 :)

Måste bara berätta för er alla att jag fick världens MÄKTIGASTE känsla idag. Jag har ju efter förlossningen haft lite svårt att förstå att Lilla W faktiskt är här och att hon är vår.

Ikväll när jag satt och gav W flaskan tittade jag på henne och hon tittar upp på mig med sina stora fina ögon och plötsligt blir jag alldeles varm i hela kroppen och hjärtat slog liksom ett extra slag och det går upp för mig att denna lilla vackra fina bebis är MIN och JAG ska få följa henne genom livet. Hon är inget lån, hon är inte på låtsas. Denna graviditet som jag så länge har längtat och väntat på gav oss detta fina lilla under. Jag känner mig så otroligt tacksam för att vi fått en frisk och fin flicka. Att man kunde få 3 friska barn känns så otroligt fantastiskt.

Oj 16 ÅR, inte månader?! Jo jag vill gärna ha en plan och är beredd på att vi kanske inte kommer ha turen att lyckas snabbt med nästa barn. Härligt att det ändå gick snabbare med Sally men klart att det måste varit fruktansvärt med alla missfall. Får jag fråga om du fick missfall både när ni försökte med första och andra barnet? Fick ni svar på varför?

Tycker att det är så skrämmande och jobbigt att man aldrig vet förrän man försöker och om vi väntar typ tre år med att försöka med nästa kommer jag vara 35 då och vem vet om fertiliteten sjunker mycket för mig tills dess... Om det inte vore för det så hade det varit jättebra med tre-fem år emellan för mig, dels för att första barnet förstår mer och är mer självgående, och dels för att jag ju skulle vilja hinna jobba ett tag igen. Som högstadielärare kommer jag säkert få en sjua när jag börjar jobba igen och då förväntas man ju följa dem tills de slutar nian, dvs tre år. Jag var tvungen att lämna min klass som skulle börja nian när jag åkte och det kändes jobbigt och var sura miner.

Man _behöver_ ju inte försöka ta hänsyn till jobbet när man planerar barn egentligen, men om jag skulle vilja begära tjänstledigt från samma arbetsgivare för att åka utomlands igen och föda så vore det ju bra om jag har jobbat tre år till och visat att jag var seriös med att komma tillbaka till arbetsplatsen (jag måste ju troligen vara tjänstledig för studier igen första terminen innan jag går på föräldraledighet för jag kan inte åka som höggravid och min man lär behöva vara här i två terminer om det ska vara lönt). Om vi väljer att försöka få nästa barn i Sverige blir det ju mer flexibelt men jag känner ändå någon sorts press att jobba tre år i rad först och det vore också bra för ekonomin med tanke på att jag inte har någon inkomst alls under de här två åren. Jag får ju vänta och se, men det är jobbigt att jag aldrig _känner_ att jag kan ta det som det kommer.

Tell me about it, funderar på klippa av mig håret för är helt blöt i hårbotten om morgnarna. Stinker i armhålorna med , blää. I natt har vi sovit en varm mamma, en varm bebis och en varm pappa i samma säng. När han ska använda sina fina pyjamas vete fan.

Någon som vet hur mycket man vågar ha öppet om nätterna med tanke på Arvid? Vi har ju innan haft öppet balkongdörren på nätterna. Nu har vi öppet vädringsfönsttet iaf.

Men oj så dåligt skött av sjukvården! Orkade du informera den läkaren om att du fick missfall igen utan medicinen? För jävligt ju.

Nej jag hoppas att fertiliteten kommer vara bra även om några år med tanke på att vi hade turen att lyckas direkt vid 31, just nu känns det som sagt som att jag vill njuta ett bra tag av sonen! Samt att jag tror att jag kommer tröttna på att vara hemma. Vill gärna gå tilbaka på 60-80% när vi kommer hem så han får en mjukstart på förskolan och jag får vänja mig vid att jobba igen.

Uppdatera gärna sedan om vad du tycker om att ha fyra år emellan

Oj fyfasen vilken tur stt du själv kom på de där med den medicinen, sjukt att de kan vara en sådan sak och läkarna själva inte kollar upp det. Undra då hur många som inte kan få barn som har ett sådant "lätt" problem egentligen

Men fy vilken resa du varit med om för axel och Sally. Så hemsk läkare som bara tar bort medicinen. Men vilken tur att du var så stark som såg till att du fick tillbaka den. <3

Förstår att missfallen skrämmer dig för fler graviditeter, det är fruktansvärt att gå igenom. Vi fick missfall innan W och det var hemskt i början av hennes graviditet, man vågade inte gå på toa, inte ta promenader, och att känna glädje över graviditeten tog lång tid för mig.

Usch så hemskt att man ska behöva gå igenom så många mf som ni gjort när det bara är en enkel medicin som krävs för att slippa. Starka fina du <3

Åh så skönt att hon gått upp i vikt.

Aldrig hört att mvc har första besöket, det var ovanliga rutiner. Men skönt att det verkar bli ordning på torpet nu.

Jag har i princip huvudvärk varje dag jag också. Dock inte så hemsk jag hade den där natten när bröstet bråkade. Men tycker jag dricker bra ändå om dagarna.

Stackars er som har huvudvärk. Jag får huvudvärk så fort jag drar ner för mkt på kaffet. Om ni misstänker vätskebrist så test vätskeersättning. En lång hårtvätt funkar ibland för mig med (lycka till med det.. haha) jag kanske ska gå och tvätta håret nu på en gång, eller ta ett bad med hårinpackning och bodyscrubb, ni vet när man tänder doftljus i badrummet och stannar där inne i en dryg timma utan att något stör :D

Ang dåligt blodvärde, jag är blodgivare och fick alltid höra att jag låg på gränsen för att ge blod, fick alltid de där hemska järntabletterna som totalt sabbar magen. De gav tips på järnrik mat osv. Det de glömde att säga var att det fasen inte spelar någon roll vad man äter om man dricker kaffe på maten eftersom det gör att kroppen inte tar upp järnet. När jag slutade med det fick jag bra nivåer och under min graviditet så har BM knappt kunnat fatta att man kan ha så bra blodvärden som jag har.