Har ni tänkt på vilken fantastisk kompetens det finns i denna tråd? Vi har flera lärare, en psykolog, en som är trafiklärare, en psykolog, en undersköterska, en barnmorska, en som snart är färdig jurist osv. Det är helt fantastiskt, jag misstänker även att det är därför många av diskussionerna här är så pass givande. Tack för att ni delar med er med eran kunskap och för att inga frågor är för dumma!
Hej alla hundra i den här tråden! Jag har helt missat den och har nu suttit och läst massa intressant, dock inte alla 896 sidor 
Jag har BF den 16e jan. Har en dotter på 3,5 år och väntar en flicka till! Det är verkligen annorlunda att vänta andra barnet, både fysiskt och psykiskt! Är heelt slut och orkar inte göra någonting, får dåligt samvete för att dottern får kolla en hel del på film just nu, även om hon älskar det! Slutet av förra graviditeten sydde och bakade jag massor, gick promenader, träffade kompisar och shoppade.
Min största oro just nu är att det inte kommer lösa sig med barnvakt för oss. Våra föräldrar bor flera timmar härifrån. Jag har två systrar här i sthlm, men den ena får inte köra bil pga strålningsbehandling och har två egna barn varannan vecka, medan den andra systern är bortrest typ all the time. Hur ska ni lösa det för er ni som inte har föräldrar runt knuten?!
Ha en fin kväll!
Nu är den äntligen färdig, efter ex antal svordomar och uppdragningar...
Nu är den äntligen färdig, efter ex antal svordomar och uppdragningar...
.
Här ser man en fjärdedel av lillens filt:
Usch idag är ingen bra dag känner jag. Känner mig inte alls sådär glad som man kanske borde, vet att det är vanligt att vara lite nedstämd första veckan och kanske det har att göra med att allting blev lite som en chock för mig denna ggn. Jag hade nog egentligen inte hunnit förstå att jag faktislt skulle bli mamma igen på riktigt. Jag gick där med min mage och kände alla buffar men att det faktiskt skulle komma en bebis till oss blev mer som en dröm eller vad man ska säga.
Har inte riktigt förstått att hon faktiskt är hos oss. Har dåligt samvete för killarna hela tiden men det tar sin tid med lillan och sådär. Försöker att inte bara sitta med henne när dem är i närheten även om jag bara vill lukta på henne hela tiden. Det bar svårare än jag trodde att involvera grabbarna, men det är väl mkt för att hon är så liten och känslig ännu. Ibland är jag så rädd när jag håller i henne, inbillar mig att jag ska tappa henne eller att hon ska fara illa på ngt annat sätt. Är så rädd att hon ska bli sjuk eller något. Såhär kände jag aldrig med pojkarna. Är det för att man är äldre denna ggn och sista barnet eller varför blir man så olika med barnen?
Nästa vecka börjar mannen jobba, och barnen börjar skolan på torsdag. Farmor och farfar var här en stund idag, dem var och handlade åt oss. Hon frågade om barnen ville sova där ngn natt nästa vecka innan skolan börjar så jag kunde få ngn dag att försöka bara vila och sova när Wendela sover. Jag älskar verkligen min svärmor och svärfar, dem är så fantastiska människor på alla sätt och jag känner mig så otroligt välsignad som har dem.
Åh herregud ja, haha, om han är bebis nu - hur ska det inte bli sen när mini kommer?!
Så kom han, vår store lille gosse, 53 cm och 4565 gram. En inte jättelång men ack så tuff förlossning som slutade med sugklocka och 2 liter blodförlust.
Är trött yr o lycklig, har varit uppe och stått på benen men sks få blod nu.
Det gick ju!