BF Januari 2016 :)

Vilken underbar kommentar!!! Jag skrattar så jag kiknar... det är förlösande med skratt och humor när allt sätts på sin spets.

Till idape: jag skulle inte säga att jag är rädd inför förlossningen, jag tänker att det blir som det blir, jag har ju aldrig fött så jag vet ju inte vad som väntar mig. Nu har ju två av våra förstföderskor här haft tuffa förlossningar, så det känns lite oroväckande. Min sambos kommentar blev bara att det är bra för dig statistikmässigt... jag antar att man alltid kan se saker på olika sätt samt att jag tror väldigt mkt på positivt tänkande.

Att du inte kan prata med din man om detta förvånar mig inte så mkt. Försök förklara för någon vart stormen kommer ifrån och åt vilket håll den är på väg när du befinner dig mitt i den. Det är först efteråt man kan göra den analysen. Det är därför det kan vara så värdefullt att få någons utomståendes perspektiv på det hela. Någon som du faktiskt inte behöver förklara för varför det stormar, skydda eller vara stark inför.

Jag kan lova dig att jag inte var stark när det blåste som mest, men små små steg uppåt och tillit till att när jag föll igen så föll jag inte hela vägen ner i avgrunden igen, gjorde att jag kunde hitta tillbaks till mig själv. I och med att jag har bearbetat det hela så har jag fått hjälp att skapa redskap och varningssystem för mig själv, som gör att jag lägger i nödbromsen mkt snabbare nuförtiden än förr. Jag tror att detta har påverkat varför jag överhuvudtaget inte har klarat av stress under graviditeten. Ska jag passa en tid så måste jag planera flera timmar innan så att det är okej att dra ut på tiden hemma länge. Annars ligger jag omedelbart på toaletten och kräks eller har en puls som är lika hög som om jag skulle sprungit 100 m. 

Det tycker jag verkligen du ska göra!! Bra gjort! Du ska se att det kommer lossna innan du vet ordet av det, bara du vågar ta små ministeg lite då och då. Blir det för läskigt så kan du ju vända tbx. Tänker att idag var väl första dagen utan mannen hemma med? Stor applåd för att du klarade det bamse steget!!! 

Vilken sötchock med alla fina bebisbilder som ni lagt upp! jag vet inte vilken av dem jag ska kidnappa först!! :)

En fråga, ikväll så har det känns lite konstigt kring naveln, huden känns väldigt tunn och utspänd. Smörjde magen med olja men det hjälpte inte alls. Sen när jag gick och la mig så gjorde det riktigt ont när jag la mig på sidan och det känns typ som magmusklerna verkligen delat på sig. Det spänner och drar och är så pass obehagligt att jag helst inte vill röra mig alls. Jag försökte palla upp magen med kuddar och lyckades somna, men vaknade av att jag behövde byta sida, men det värker så konstigt runt naveln nu att jag helst skulle vilja hålla ihop huden där på något sätt... Någon annan som känner igen detta?

Vilken ruskigt dålig tajming att din sambo bli sjuk. Men skadan är som sagt antagligen redan skedd och du har iaf fått igång amningen så lille prinsen borde ju få lite antikroppar genom mjölken. Tycker absolut att du ska ta en premiärtur med vagnen och gå ner till närbutiken. 

Skönt att allt ser bra ut! du ska se att bebis snart kommer ut. Vad sa de på VC ang din mans hosta? 

Jag fick sån panik igår att jag tog coachtejp och tejpade magen för att överhuvudtaget kunna somna om... känner mig rätt löjlig över att det där lilla obehaget (jämfört vad jag tänker mig förlossningen kommer bli) fick mig att freaka ut helt. Idag känns det iaf aningens bättre. Tack för er omtanke och igenkännande, det har lugnande inverkan på mig.

Qatteriin och Ninin: fick ni bristningar efter att detta hände? 

Jag tror inte min navel kommer ploppa ut, har en väldigt djup inåt navel normalt, men om det gör det så är det fasen nu det kommer hända!! Vilken vecka är du i? 

SEVEN: Hoppas att du mår bättre nu och att du läker som du ska och att ni fått komma hem och du får känna de positiva sakerna med att bli mamma med. Tänker en massa på dig! Styrkekramar <3