BF Januari 2016 :)

Så försvann de lika plötsligt som de kom, blää! Jaja, nu har kanske livmodern börjat värma upp i alla fall..

Liten uppdatering, har fortfarande värkar på 5-7 mins mellanrum. Tur som f a n att man glömmer bort hur de känns mellan förlossningarna haha, ändå är dom än så länge behagliga. Ligger hemma i sängen och svär, nu är dottern bortlämnad till farmor, fy fasen om de här bara är pinvärkar då blir jag tokig! Men de gör ändå så pass ont att jag måste andas mig igenom och glömmer att andas om jag inte får hjälp, lite blod har de kommit också!

20.12 kom lille Petter till jorden, eller ja, liten var han inte, 55 cm lång 4580 gram men inte ett stygn! Ut kom han på krystvärkar och gjorde lilla familjen komplett! Jag är pigg som en lärka och kan inte sova då jag längtar så otroligt efter min stora tjej som är hos farmor! Allt har iaf gått kanoners :)

Det börjar bli pangvärkar som mina tidigare graviditeter, känner igen dom nu!

Haft besök av hemsjukvården nu! Den lilla donnan väger nu hela 2490 gram och har blivit riktigt rund och go i ansiktet. Vuxit 2 cm så nu mäter hon 45 cm.
Fr.o.m idag ammar vi fritt fram till onsdag, sonden sitter kvar om ifall vi känner att hon inte blir riktigt nöjd, framför allt nattetid, men drar hon den så behöver vi inte bry oss om att sätta tillbaka den. Sen har vi ny kontroll på onsdag. Har hon gått upp bra i vikt då så blir vi utskrivna annars behåller dem oss till på fredag. Men det går verkligen framåt iallafall. Så härligt!!

Hej igen alla! Har inte orkat läsa eller skriva här på några dagar men vi fick vår pojke i fredags 8/1, 3080 g och 51 cm! Samma längd som jag hade vid födseln och bara 100 g mer. Ganska liten räka . Jag blev kvar efter min rutinundersökning i torsdags för jag hade för högt blodtryck och sedan satte de igång mig men det hände inte så mycket, så sedan blev det tyvärr kejsarsnitt till slut efter ett drygt dygn på sjukhuset.

Själva operationen och bemötandet här på sjukhuset har varit bra men jag blev väldigt chockad över hur ont jag skulle ha efter snittet och har varit och är stundtals fortfarande väldigt svag och ledsen över att min graviditet slutade så. Hade kateter sedan de satte in epiduralen under värkarbetet (när jag forfarande trodde på vaginal förlossning) och första 18 timmarna efter snittet men sedan tog de ut den för att de tycker att man ska upp och gå på toa. Jovisst men jag har stundtals varit så svag och haft/har så sjukt ont av eftervärkar att jag bara kastar mig om halsen på den som ska hjälpa mig på toaletten och sedan kan jag knappt gå dit. Kissade på mig igår när jag precis var framme vid toaletten för vi hann inte ta ned trosorna, kändes SÅ förnedrande!! Började gråta och hulka och då gjorde det så ont i snittet att det kändes som att jag skulle dö. Gråter nu också när jag skriver detta men passar mig för att bli sådär hysteriskt ledsen för då gör det bara ondare.

Vet inte om det är jag som har väldigt låg smärttröskel men jag kan inte alls förstå hur någon frivilligt vill bli snittad - men man kan kanske ha lika ont av att spricka mycket av en vaginal förlossning så det är kanske pest eller kolera för dem som är förlossningsrädda och vill ha snitt därför. Men om inte så förstår jag inte varför någon frivilligt skulle välja snitt.

Har ju även varit väldigt förkyld och trodde at att jag var frisk men nu med smärtan i snittet så går det inte att hosta upp det lilla slem som är kvar i halsen och det känns därför konstant som att jag inte kan andas. Blir ju inte bättre av att jag ligger/halvsitter så mycket heller. Har sagt till ssk nu men syresättningen var bra och lungorna låter bra så får se om de kan göra något. Har varit uppe och gått med plastbaljan runt avdelningen två gånger och försökt ta stora andetag och sträcka på mig. Då känns det bättre men det funkar ju bara när bebisen är nöjd och det tar sådan tid att bara gå på toa, amma och äta. Hade tänkt hela dagen att jag skulle gå en promenad men lämnade inte rummet första gången förrän vid 21. Ni som har barn sedan tidigare, snälla säg att det blir bättre. Har knappt sovit någonting för han vill bara amma hela nätterna och blir hysterisk annars. Han är självklart jättefin men nu kommer tredagarsgråten som ett brev på posten .

Orkar inte läsa era inlägg just nu utan behöver bara ventilera hur jag det, men stort lycka till för er som har er upplevelse framför er, hoppas ni får det mycket bättre! Och hoppas allt gått bra för er andra som fött och att ni också fått friska bebisar!!