Ninin skrev 2016-01-14 19:50:26 följande:
Jag var inte så nära svärmor men hade garanterat gråtit en skvätt även utan gravid/amningshormoner. Jag räknar med att bebisen kommer ut samma dygn som det sätts igång, fast det kan ju vara komplikationer som gör att vi inte får komma hem direkt. Men jag är mest nojjig över hormonsvängningarna. Och jag vill gärna kunna vara ett stöd för maken som kommer vara ett vrak, och inte bara sitta i ett hörn och fulgråta med en bebis fastklistrad vid bröstet..
Haha tanken känns så absurd att det nästan blir komiskt!
Ska kolla med bm om det går att lägga igångsättningen nån dag tidigare trots att det inte är enligt rutinen.
Vet du, jag tycker att du ska lägga ner tanken av att vara stöd åt din man, kanske kan du be någon annan som står honom nära komma och vara stöd åt honom? För jag tror inte att det är särskilt rimligt att du kommer göra något annat än att sitta i ett hörn med en bebis fastklistrad vid ditt bröst och just fulgråta... Och det är helt absurt att du ens ska klara det precis nyförlöst... styrkekramar till dig!