BF Januari 2016 :)

Hej allihopa!

Jisses vilken fart det är i tråden, har inte läst igenom alla sidor men undrar så hur det går för alla?

Skulle vara himla kul med en lista sen på vilka som fått och när bebisarna kom- några som gått över tiden än?

Vi mår bra i vår bebisbubbla- blev utskrivna från Neos hemsjukvård igår och det känns så skönt! Från den dagen de tog bort sonden från hennes lilla näsa så har det känts på ett annat sätt- det är ju vår bebis som vi ska njuta av, inte vårt sjuka barn som vi måste hålla stenkoll på hela tiden så hon andas och inte drar ut sonden (det hände ett par gånger på slutet men kändes som ett bra tecken att hon blev sur och ville få bort den)

Men när kommer insikten om att jag är mamma och det är min dotter som ligger bredvid? Känns helt overkligt, kanske tar lite längre tid då det blev så tuff start men jag har inte alls smält att vi är föräldrar än- hur känner ni andra?

Nu är den äntligen färdig, efter ex antal svordomar och uppdragningar...

Här ser man en fjärdedel av lillens filt:

Skrattar för får en massa sms från min syster som ägnat julledigheten åt att potträna sin minsta tjej. Hon är 2 1/2 och samtidigt så har talet precis lossnat på riktigt så hon babblar och babblar. Helt plötsligt är hon ingen bebis längre liksom. Trosor på den lilla baken och så får man ordentliga svar när man pratar med henne.

Igår hade hon väckt sin mamma 06:00 på väg till toan " kissa pottan!" Som syrran sa,då kan man inte gärna säga att hon får kissa i nattblöjan liksom :D

Jag frågade henne om moster M också får ett toaklistermärke om jag går och kissar, trodde hon skulle säga nej, men jo då, jag skulle absolut få ett med Olof och Anna :D

( vad är det med alla ungar och Frost??)

Ja just det era blev ju för stora, synd. Kanske kan ni säga att ni vill ha den i er säng och fråga snällt om hon kan tänka sig att göra en ny med pyttesmå rutor så det blir en till de vuxna och en till den lilla? Man får kanske försöka vara lite slug Jag har alltid tänkt att jag velat ha en mormorsfilt - min älskade mormor hade flera egengjorda men jag tänkte inte på att be att få ärva dem tyvärr, så det var jättemysigt att svärmor kunde tänka sig att göra en till bebisen.

Det här med namn... Har ni bestämt namn redan eller har några olika alternativ? Har ni delat med er till familj/vänner vad ni har tänkt för något?

Jag blir såå irriterad.... En vän till oss frågade om vi hade några namn till lillebror. Sa då att vi har varsen favorit, men inget är bestämt än. Fick frågan om vilka namn, och när jag sa de två alternativen utbrister hen "men Nää, det kan ni ju inte döpa barnet till!". VAD ger någon rätten att klanka ner på ett namn som vi gillar?! Till saken hör att hen har ett barn med ett väääldigt annorlunda namn, aldrig hört det förr och är kanske inte så förtjust i det, men skulle aldrig få för mig att kommentera det så. Är det ett namn dom gillar så vill ju inte jag "förstöra" med att tala om att jag inte gillar det utan respektera att de tycker det är fint.

Jag fick höra att bisolvon var ok så jag har tagit det ett par ggr.. den i tablettform.. vet du om den är ok?? Nu blev jag lite nojig.. är det farligt om jag tagit den några ggr under två förkylningstillfällen? (Har för mig att det var min BM som sa det var ok!!)

Så tröttsamt att inte kunna somna om när man vaknat på natten. Vaknade 04.30 och nu är klockan 06.00. Bebisen har rumlat runt som tusan... Och jag som behövde sova ordentligt för att göra klart min inlämning idag, men nu går jag nog upp istället för det här är ju dryyygt. Kan ju bli en eftermiddagslur om det behövs

Har ni lätt för att somna om? Några tips?

Usch idag är ingen bra dag känner jag. Känner mig inte alls sådär glad som man kanske borde, vet att det är vanligt att vara lite nedstämd första veckan och kanske det har att göra med att allting blev lite som en chock för mig denna ggn. Jag hade nog egentligen inte hunnit förstå att jag faktislt skulle bli mamma igen på riktigt. Jag gick där med min mage och kände alla buffar men att det faktiskt skulle komma en bebis till oss blev mer som en dröm eller vad man ska säga.

Har inte riktigt förstått att hon faktiskt är hos oss. Har dåligt samvete för killarna hela tiden men det tar sin tid med lillan och sådär. Försöker att inte bara sitta med henne när dem är i närheten även om jag bara vill lukta på henne hela tiden. Det bar svårare än jag trodde att involvera grabbarna, men det är väl mkt för att hon är så liten och känslig ännu. Ibland är jag så rädd när jag håller i henne, inbillar mig att jag ska tappa henne eller att hon ska fara illa på ngt annat sätt. Är så rädd att hon ska bli sjuk eller något. Såhär kände jag aldrig med pojkarna. Är det för att man är äldre denna ggn och sista barnet eller varför blir man så olika med barnen?

Nästa vecka börjar mannen jobba, och barnen börjar skolan på torsdag. Farmor och farfar var här en stund idag, dem var och handlade åt oss. Hon frågade om barnen ville sova där ngn natt nästa vecka innan skolan börjar så jag kunde få ngn dag att försöka bara vila och sova när Wendela sover. Jag älskar verkligen min svärmor och svärfar, dem är så fantastiska människor på alla sätt och jag känner mig så otroligt välsignad som har dem.

Fyfaaaan unge kom ut!!!! Kan inte fatta att det kan vara 3,5 vecka kvar i värsta fall... Kan heller inte fatta att graviditeter kan vara så jäkla olika. Mådde som en prinsessa sist och nu är jag ett jäkla vrak, Skulle in en snabbis på ikea idag och köpa en endaste sak så tog snabbvägen och efteråt var jag helt slut :( känner mig som världens sämsta mamma som inte orkar någonting. Kan knappt klä på henne på morgonen för alla sammandragningar och ont i ryggen.... Sämsta samvetet i världen äter upp mig