BF Januari 2016 :)

Jag satte mig på huk och det kom massor, kändes dock som att jag kissade på mig igen. Ska testa en gång till sen, för att tre gånger kan jag ju omöjligt kissa på mig :)

Har en binda som det känns att det rinner lite grann i då o då, men det syns inget i den. Får ta och lukta lite sen.

Jag vill helst inte ha hit min svärmor, speciellt inte i onödan, sa till min sambo innan att min kompis kan komma istället men han vågar inte säga det till henne. Jag blev lite irriterad innan idag när hon vräkte ur sig "det är så jobbigt när jag inte vet när jag behöver vara barnvakt, kan ju inte sova på nätterna längre för att jag är så rädd att något ska hända".

Vågar knappt berätta vad vi gjort idag, misstänker att jag kommer bli hemsökt av både Qatteriin och Amelii :)

Har precis vart och sett Quentin Tarantinos nya film the hateful eight, på 70 tums film. Som tur var så hade vi vip-stolar så att jag klarade av att sitta i 3h utan större besvär. Igår ställde vi in babycribet i sovrummet så nu känns det plötsligt väldigt nära att att det snart kommer ligga ett litet knyte där. Känns som att det är dags att verkligen passa på att göra saker utan barn, på torsdag ska vi bo på hotell en natt äta 3-rätters middag och bara mysa (var det vi gav varandra i julklapp).

Fick världens sockersug nu på kvällen, ställde mig och gjorde chokladbollssmet, rullade typ hälften av smeten då svärmor kommer över på fika imorgon. Och nu sitter jag med skålen i knät och äter rakt ut!

På tal om svärmor. Min sambo är adopterad och hans föräldrar är tio år äldre än mina och känner att de börjar bli trötta och äldre. Och eftersom vi nu snart ska ha vårt första barn har hon sedan mitten av graviditeten sagt att vi måste skynda oss med nummer två. Hon vill ju hinna uppleva deras uppväxt, som hon uttrycker det. Tycker inte alls om hur hon kan tala om för mig, som inte alls trivs med att vara gravid att jag måste skynda mig att bli gravid igen..

Vi hade svårt att bli gravida med detta barn så jag vill bara njuta och ta allt som det kommer!

Det är dom som ska ha hand om vår hund mesans vi är inne.. Vill dock inte ha dom här när hunden träffar bebis första gången för dom jagar gärna upp honom..

Försökte säga detta när vi var över på middag i helgen.. Svärmor blev så arg att hon lämnade bordet och gick till sitt rum..

Nu mår jag dåligt över detta och vet inte hur jag ska hantera allt..

Som att stressen inför förlossning inte är nog..

Så är man på BB med en liten namnlös pojke. född kl 03.17. 3050g och 48 cm lång. Långdragen fl men allt gick bra och vi är så glada.

Maken fick inte stanna. Fullt på förlossningen och fullt på BB.. Vi har ca 1 timme hem och ca 4 timmar till utskrift. Så jag ringde min syster som bor 10 min bort och ordnade husrum

Jag kan så klart inte sova.

Lite molvärk i livmodern och en underbar bebis som gnäller lite. Ska nog ändå försöka..

Men alltså vad beror det på att partnern inte alltid får stanna? Beror det på platsbrist - i så fall varför har de byggt sjukhusen så? Jag tycker det låter SÅ himla konstigt och hade nog personligen tyckt att det vore superjobbigt om han skulle åka ifrån mig. På mitt sjukhus får pappan stanna lika länge som mamman men ibland får man dela rum med en annan familj, med draperi emellan förstås. De håller på att bygga ut sjukhuset nu så att alla kan få eget rum.

Ja alltså här finns inte heller egna rum till alla ännu tyvärr som sagt för de håller på att bygga om (typiskt att det inte är klart tills just jaaag ska föda) så det är beroende på att den andra kvinnan i rummet har sin egen man där redan, för då förstod jag det som att hon måste säga ja till att min får vara där om hon vill ha kvar sin egen man, för annars blir det ju orättvist. Så jag hoppas verkligen att jag får eget rum direkt eller hamnar med någon som själv vill ha sin man där. Mardrömmen vore ju en ensamstående som inte har någon där och inte vill ha min man där, eller en erfaren mamma som inte "behöver" sin man för bara hon slipper ha min man där. Usch vill inte tänka på det, jag har ställt in mig på att han ska få vara där hela tiden.

Så du hade alltså hellre skickat hem din egen man och varit kvar helt ensam med första barnet än att ha någons annans man bakom ett draperi? Det kan jag inte förstå. Som det känns nu skiter jag fullständigt i vilka mer som är där bara jag får man min man hos mig.

Ja den var bra, kanske inte den bästa av hans filmer, men väldigt bra. Det är ju inte så väldans långt till Sthlm från Örebro och billiga hotell finns det på helgerna, ta med mamma som barnvakt och kom ;) (eller så lånar ni vårt lilla hus när vi bor på hotell på torsdag).

Ja min mamma är 58 och hon är för mig en ung mormor liksom ( ja hon är ju ganska ung med tanke på att jag snart fyller 37)

Hon jobbar och cyklar överallt, är i bättre fysisk form än de flesta jag känner, vi umgås jättemycket då vi har handarbetet gemensamt, går på stan, eller bara fikar, tar igen alla de år jag bodde utanför stan.

Där ser man. Jag får hoppas att jag inte hamnar i den situationen då för jag tar för givet att det är personalen som frågar den andra mamman, det kan ju inte jag göra. Skulle dels kännas förnedrande och dels som att jag tvingar henne att säga att det är okej. Vet inte hur jag skulle kunna slappna av och sova helt ensam med bebisen utan min man, men han tror inte att det kommer bli något problem utan att det kommer finnas rum. När vi var på rundtur på sjukhuset utgick personalen där ifrån att de skulle ordna så att alla som vill får ha partnern där. Får väl föda ett barn till när den nya avdelningen är färdigbyggd