kindofnothing skrev 2016-01-10 19:50:43 följande:
Sant så sant. En grej till gör varken till eller från. Och jag ser så mycket fram emot belöningen. Hur hanterade du smärtan förra gången? Dagtid kan jag fokusera på nyfikenheten men på nätterna funderar jag så mycket på just detdär hur det kommer gå o kännas.
Ja tankarna blir alltid tyngre på natten... Björn Skifs var inte helt fel ute!

Det blir alltid värre framåt natten...
Jag var ganska rädd för smärtan sist, när det väl satte igång. Den påminde mig i både kropp och själ om smärtan vid mina missfall, särskilt det senaste som var som en miniförlossning i v 11, när jag satt i min ensamhet på toa mitt i natten och krystade... Så smärtan i sig var nog inte så farlig, men minnet sa ju "det blir ingen bebis av det här!!", så jag tror jag spände mig, kunde inte slappna av. Sen blev det så utdraget så inte ens när vi kom till sjukhuset var det så lätt, jag var väldigt trött. Med lustgas gick det bra att hantera men jag var rätt borta av kombinationen trötthet (hade varit vaken nästan ett dygn med ineffektiva pinvärkar innan jag kom i akiv fas) och lustgas. Orkade inte röra mig så mycket som jag hade tänkt. Så nu hoppas jag dels att jag slipper pinvärkarna, och dels att jag är piggare så jag kan röra mig, bada eller duscha, fokusera... Nu vet jag ju till skillnad från sist att det faktiskt kommer en belöning efteråt och det tror jag kommer underlätta.