Skulle du kunna tänka dig att bli tillsammans med någon från ett nätforum?

Oj, blev visst två tomma svarsalternativ. Första omröstningen jag gör så tänkte nog lite fel på hur man skulle göra. Kändes mest logiskt att lägga svarsalternativen som nya stycken än enbart på nya rader Men hur som helst hoppas jag ni kan bortse ifrån blundern och helt enkelt ignorera de tomma alternativen.

jag träffade min nuvarande man på en dejtingsajt så för mig har ju det fungerat klockrent. Varit gift i 11 år. 

Så ja jag skulle nog kunna träffa någon via annat forum på nätet eftersom jag vet att det fungerar.

Jag träffade mina barns pappa på nätet för 14 år sedan.

Efter skilsmässan från honom träffade jag min nuvarande fästman på en annan sida för 2,5 år sedan.

Så Ja, absolut kan jag tänka mig det.

Ett litet gott råd om du vill ha det:

Tänk på att du kommer träffa på många ytliga, nonchalanta och ibland även otrevliga personer innan drömpersonen dyker upp.

Var trevlig.

Ha humor.

Och ge inte upp.

Lycka till!

Varför skulle man INTE kunna träffa någon på ett nätforum? Jag har aldrig nätdejtat men ändå träffat flera trevliga kvinnor på andra forum och iaf en ville inget hellre än att bli ihop med mig. Det är samma sak som att träffa någon när man utövar en hobby.

Så fundera på vad du är intresserad av och sök dig till sådana forum. Förhoppningsvis finns där någon slags chat eller gästbok där man kan skriva till andra. Då har  ni direkt något gemensamt och sedan rullar det bara på...

Det kluriga är väl att hitta lämpliga forum känner jag. Har ju inte så mycket intressen som brukar lämpa sig för djupa forumdiskussioner. Eller de lämpar sig väldigt bra egentligen, men de spårar konstant ur och ligger på en alldeles för låg nivå.

Är mest intresserad av att diskutera och lära mig mer om vad som händer här i världen, hur samhällen fungerar och håller ihop, hur människor resonerar, agerar och tänker både enskilt och i grupp samt en massa annat som gör att jag bättre förstår min omvärld. Problemet är att de flesta diskussioner om dessa ämnen brukar handla om att övertyga motparten om att sin egen sida är rätt och att andra sidan är fel och övergå i känslomässiga utbrott, pajkastning och upprepning av samma argument om och om igen efter en liten stund.

Blir det så tycker jag inte att det är intressant alls, men kan man diskutera själva innehållet i vad man grundar sina egna åsikter på, förstå att det oftast finns både för- och nackdelar med båda sidor i de flesta sammanhang, samt är kapabel att förklara "varför" man valt att inta den ståndpunkt man har gjort är det de mest givande ämnena att diskutera enligt mig.

Är väl därför jag har hamnat här på ett lite mer allmänt forum där alla möjliga ämnen tas upp. Är ju dessutom intresserad av hur människor fungerar och interagerar med varandra så därför är relationstemat som förekommer här relevant för mig.

Jo, det döljer sig ju rätt många olika personer på nätet och möjligheten att vara anonym och skapa fejkkonton i olika sammhang lyfter ju fram mindre smickrande sidor hos vissa människor.

Ser ingen anledning att vara otrevlig mot andra oavsett sammanhang. Varför göra någons dag sämre när man istället kan förgylla sina medmänniskors dag genom några trevliga ord här och där och lite allmänt hyfs?

Vet inte riktigt om humor är min starka sida. Brukar i och för sig vara bra på att komma med väldigt träffande och lite roliga genomtänkta kommentarer då och då, men någon komiker skulle jag inte påstå att jag är.

Ge upp helt kommer jag nog aldrig att göra, men däremot har jag gett upp att utsätta mig för saker och miljöer som jag avskyr i mitt letande efter partner samt insett att det är en relativt stor chans att jag kommer förbli ensam här i livet. Men ibland har man ju tur så man ska ju inte ge upp hoppet totalt.

Ja, det är bästa sättet att träffa någon enligt mig. Har redan träffat pojkvänner på detta sätt. Dejtingsajter tror jag däremot inte på.

Jag träffade min man via spray-date (2001) jag var 16 han 22. Gifta med tre barn idag så ja absolut! Vi var dock inte ihop online utan pratade bara ocj blev ihop först efter att ha träffats irl

Vem av er initerade kontakten de gånger det inträffade? Vad gjorde att du kontaktade dina blivande pojkvänner eller vad gjorde att du blev intresserad av och positivt inställd till dem när de kontaktade dig?

Nä, att bli ihop innan man träffas i verkligheten är nog väldigt ovanligt. Däremot kan man ju träffas med den ömsesidiga ambitionen att man ska bli tillsammans om personkemin stämmer.

Varför "lär du inte träffa någon i vanliga livet"? Nyfiken ba.

Vet ej om det hör till din fråga, men jag träffade mitt ex online, på world of warcraft

Grattis! Vet att vissa träffas där, men det är nog inte så vanligt tror jag så du hade förmodligen rejäl tur.

Varför jag inte lär träffa någon i verkligheten beror mestadeles på att jag är relativt introvert och avskyr stora folksamlingar eller stökiga miljöer. Umgås jag med personer privat blir det nästan alltid att träffa 1-5 av mina vännner och bekanta och hitta på något tillsammans med dem. Har gått igenom i princip hela mitt nätvärk så chansen att träffa någon genom bekantskapskretsen är redan provad. Har även varit öppen med att jag letar efter någon på jobbet och frågat kollegorna om de känner någon kvinna som är singel runt min ålder utan resultat.

Så i stora drag befinner jag mig nästan aldrig där möjligheten att träffa någon finns, då jag inte vill göra det eftersom jag vantrivs i dessa sammanhang. Visst kan jag "stå ut" i offentliga miljöer med massa folk ett tag om jag har druckit stora mängder alkohol, men jag tycker inte att det är värt det.

Har en vän med stort hundintresse som träffade sin make på ett forum just för hundintresserade (ingen aning om vilket). De märkte att de ofta var i samma trådar och började maila varandra och så gick det som det gick. Bådas största intresse är hundar. Perfekt ju!

Jag träffade min man via Vilda Webben för 13 år sedan. Tillsammans har vi en dotter och har varit gifta sen 2008.

Nej det har jag svårt att tänka mig, finns väl vissa fördelar med det. Man lär känna varandra rätt bra och sådär innan man ses. Men mina nerver grejar inte riktigt den formen av dejting, man vet ju inte vem som står där och möter en?

Men har i princip alltid stött på mina snubbar i sociala sammanhang, lite mer sådär plötslig fysisk kemi som uppstår.

Det var killarna båda gångerna. Den ena tyckte att jag verkade intressant på presentationstexten och gillade även mina bilder. När jag läste om honom tyckte jag att han lät som en manlig version av mig, och han var oerhört vacker att se på dessutom.

Den andra mailade mig en massa frågor på något jag hade skrivit om och det mynnade ut i en lång mailutväxling på flera månader. Vi träffades på en blinddate och föll som furor bägge två. Det som gjorde mig så intresserad var att han är både intelligent, omtänksam, lite nördig men ändå har bra koll på det sociala. Fann även hans nyfikenhet och allmänbildning tilltalande. Jag uppfattade honom aldrig som raggig utan genuint intresserad av mig som person, så att han sen även tilltalades av mitt yttre var en bonus.

Ja, min första sambo träffade jag på ett nätforum för ett obskyrt intresse. Han bad mig mejla till honom, jag gjorde det, och så hade vi kontakt i ett par månader innan vi träffades på riktigt. Målet var väl aldrig en romantisk kontakt, så att säga, men så blev det när vi träffades.