klassiska kvinnofällan?

Problemet är att kvinnofällan inte slår igen förrän många år senare, när kvinnan går i pension och inte sällan har blivit ensamstående dessutom.

Min mamma är nybliven pensionär och trots att hon jobbat heltid en massa år så blir det knappast fett, eftersom hon haft ett "vanligt" jobb och inte kunnat stå på sig i löneförhandling eller bytt jobb genom livet. Hennes väninnor som varit hemma länge med flera barn har det dock mycket sämre, så hon vågar inte klaga.

De kan t.ex. inte längre både åka på en biltur på sex mil OCH äta lunch ute en helg, de får välja ettdera. En tandläkarräkning för en brygga kan vara en katastrof som tar ett år att betala.

Aldrig i livet att jag ska ha det så som gammal, varken som ensamstående eller med min partner, därför jobbar jag på. Jag känner mig knappast lidande för att mamma jobbade när jag var barn heller, det var ingen uppoffring jag särskilt hade uppskattat. Tvärtom tackar jag min lyckliga stjärna för att jag, till skillnad från många, inte känner tvång att betala för min mamma nu för att hon inte ska ha det för fattigt.

Dessutom är det väl rätt mycket Lyxfällanbeteende att slappa runt med barnen nu och sen förvänta sig bostadsbidrag med mera när man blir fattigpensionär pga sitt eget val?

Ta bort allt sånt i så fall så får vi väl se hur många som väljer att stanna hemma.

Men nu är det långtifrån alla män som gör så, och inte alla kvinnor som har förstånd nog att förhandla om det heller.

Förlorarna är alla vi som jobbar och tjänar ihop till vår egen pension och sen som lök på laxen även måste betala bidrag för dessa nobla familjekvinnor via skattsedeln.

Jag tänkte att vem som helst kan räkna ut att det inte drabbar män lika mycket att vara hemma en tid eftersom de generellt har en högre lön och då även en högre pension.

Men jag hade uppenbarligen fel.

För din info: Männen kommer i allmänhet inte att behöva bidrag som äldre över sina kanske 7 månader hemma per barn, medan den kvinna som kramar spisen i 3-4 år och redan ligger dåligt till har betydligt större risk att hamna där.

Folk tänker helt uppåt väggarna, det är ju givetvis den med lägst inkomst som inte har råd att sitta på röven i flera år och tappa pensionspengar! Och just därför pensionsväxlar mer intelligenta individer om de gör det valet.

Men det är stor skillnad tycker jag mellan att arbeta och slita för sitt företag eller samhället för den låga lön en del får på en heltid, och att stanna hemma med barnen i flera år och sedan tycka att samhället ska ta notan för ens val att vara superförälder när man blivit gammal.

Ser du skillnaden mellan de två valen?

Lite märkligt att du har fått uppfattningen att kvinnor "tvingas" ut i arbetslivet när fakta säger att vi i Norden i snitt jobbar mindre är övriga Europa och har bättre föräldraförsäkring än säkert 97%av världens länder?

Och ändå verkar det bli folk av deras barn också, för övrigt.

Du känner inte att du är lite hemmablind?

Läs själv:

www.svd.se/naringsliv/sverige-under-eu-snittet-i-arbetstid_6760583.svd