Så rädd för missfall

Ok. Jag fick ett tidigt vul i v 6+0 det är en månad sedan nu där vi fick se att hjärtat slog just pga oro för ma igen men tankarna och oron finns ju alltid kvar :( ja vi får hålla tummarna för att allt går bra för oss!

Jahopp idag kom bruna flytningar och symtomen är bortblåsta bara ställa sig in på ma igen då o förbereda sig för en skrapning :(

Ring och boka privat vul, behöver ju inte alls betyda att är ett ma igen. Man kan ha bruna flytningar ändå ju.. Hoppas att allt är bra!

Hej! Tänkte dela med mig av min erfarenhet, som självfallet är helt individuell. Jag har oxå varit (och är fortf) jätterädd för missfall (haft två tidiga innan). Nu är jag i vecka 14+4 och har överlevt de värsta orosveckorna och nyss sett en glad krabat på ultraljud.

Ibland blir man ju skräckslagen, i vecka 8+5 hade jag svinont i ryggen och magen samtidigt. Kunde knappt stå upp. När jag dessutom hade blodfärgade flytningar var jag säker på att det var MF på gång. Jag lade mig bara ner på sängen och grät. Men jag hade haft sex dagen innan och kanske var det nån slags tidig foglossning (eller så hade jag sträckt mig). Det gjorde fruktansvärt ont i svanken.

I vecka 11 var alla gravsymtom som bortblåsta, POFF. Då tänkte jag oxå MA/MF. Det kändes ingenting att jag var gravid. Tänkte nästan jag hade inbillat mig!

Under vecka 12 hade jag brunfärgade flytningar varje dag.

Så när jag var på ultraljudet för några dagar sedan så hade jag sån ångest och blev chockad över att se att där ligger lilla bebben och rör sig, med hjärtslag och allt såg bra ut

Nu mår jag bra, har inga speciella gravsymtom alls, en pytteliten mage (men det är väl spökveckorna det här) och försöker att inte oroa mig för mycket att det fortfarande kan gå fel. Men det är alltid svårt.

Lycka till!!!!

Kännt av ömmande o spända bröst sen jag plussade men idag som bortblåst. Får panik!! Tiden har gått såååå långsamt! Men imorrn är de dags för vul. Är då 7+0, så läskigt och jobbigt känns inge bra alls och jag har det värsta senariot i skallen snurrande hela tiden.

Det är rätt vanligt att symtomen kommer och går. Men jag förstår din oro, det gör jag verkligen. Jag var fullkomligt livrädd när jag en dag inte kände av mina ömmande bröst, men kom fram till sen att jag behöver en väldigt åtsittande sport bh för att få de klänningarna. Och knappt det ens längre. Har lite smått ömt i undersidan, men inget jätte påtagligt. Men jag var på ul i förra veckan, då 6+6 och allt såg bra ut! Men absolut, är fortfarande livrädd för att det vilken sekund som helst ska bli blod på pappret.

Vul gick bra fick se en klump med ett hjärta som slog. Exakt på dagen efter beräkningar 7+0. En lättnad men lång väg kvar.

Vad skönt! :) jag har vul nästa torsdag, ska bli spännande att se det lilla då hoppas jag!

Då var det min tur att bli ledsen :( ljusbruna flytningar nu när jag gick på toa...

Imorgon är det dags för vul, såå nervös. Jag hoppas iallafall mina starka symptom (kommer och går lite visserligen) är ett gott tecken, illamåående, ömma bröst svullen mage och spytt ett par ggr.