Varför vill man bo på landet/i en liten by?

Det är väl bra att några unga stannar kvar i glesbygden? Annars skulle den ju försvinna. Och jag vill gärna bo på landet eller i ett mindre samhälle, dock inte för långt från en storstad. Det finns många som inte vill bo "mitt i smeten" eller i någon förort och det finns många skäl till detta.

Jag har bott så i många år och förstår inte heller varför man vill bo så :) Nu bor jag i stan för första gången i mitt liv och kommer nog aldrig mer bo på landet. Fördelarna med landet var att vi hade nära till skogen och en stor altan med pool. Det kan man ju visserligen även få i stan men då kostar det ju...

Min mans föräldrar har en stuga i norra Dalarna. Vi är där varje sommar, på vinterlov, strödagar osv. Skön natur, lugnt och fint. Nu har vi varit där i en vecka eftersom vi haft mkt ledighet att ta ut. Men vad gör man, det är ju dåligt väder? Byn där stugan ligger har ca 1000 fasta boende (ligger nära ett villaområde), och jag bara undrar...varför vill man BO här permanent?  Vad jobbar man med? Det största företaget är nedlagt. Närmaste "stad" är 15 km bort, så det blir bara ett evigt pendlande, om jobb ens finns på den orten. En pizzeria, en bank. 

På lokala Ica finns inte ens alla ingredienser till en viss maträtt (expediten såg himla frågande ut när jag frågade), utan då måste man åka till andra mataffärer. Det är trevligt att hälsa på alla man möter, men det gör vi ju hemma också. Såg några ungdomar, och många av dem (kring 20) var höggravida. Tänkte de stanna här? Vad ska de leva av? 

Jag förstår lugnet, men vill man ha det så jämt? Inte kunna gå på restaurang utan att behöva ta taxi hem/vara nykter, ska man gå i affärer måste man åka flera mil bort (och då ska man ha tur om ens storlek finns). Samma sak om man har friluftsintressen, men då kan man ju bo i en större stad med grönska omkring. Man måste ju vara bilbunden jämt om barnen ska leka med kompisar eller träna. Där vi bor tar de bussen själva. 

Berätta gärna, för jag förstår verkligen inte charmen med att bo så avlägset.

Jag bor i en storstad och längtar tillbaka till de by där jag växte upp, som har cirka 5000 invånare. I den byn tar det bara 50 minuter in med bil till innerstaden i Stockholm, det tar 35 minuter till Uppsala och 20 minuter in till närmsta stad som har alla affärer man behöver. =) Jag hatar att bo inne i staden, det är stressigt, det är för jävla mycket trafik, det är skumt folk ute på kvällarna, på en vanlig tisdag går folk klädda som att de ska gå på fest (man klär sig sällan fult och bekvämt) utan det ska alltid se bra ut. Jag förstår inte alls hur man kan vilja skaffa barn i en storstad. Vart ska barnen leka? Vart ska de springa runt och bara vara barn? Man vågar ju knappt ens släppa ut dem pga all trafik. Det enda positiva med en storstad är just det att man har allt i gångs-cykelavstånd, vad mer?

Sedan beror det ju massor på hur man är som person. Jag är en sån som vill ha lugnt och skönt och som bara behöver en affär i närheten, så länge det finns mycket natur och många barn runt omkring så ens egna barn har andra att umgås med. Men i starstaden, nej staaaackars ungar :(