Vi som äntligen är gravida efter IVF i April/Maj 2015

Åh vad skönt att höra av dig! 

Skönt att vara offline ett tag ;) Det låter sunt. Men som sagt, skönt att höra att det är ok i alla fall :) Klart man blir nedstämd, hormonerna är inte att leka med! Och vid det här laget vet vi mycket väl vad hormoner gör med kroppen...! Sen är det ju sjukt jobbigt att må dåligt hela tiden. Det tär som f*n. Så var ledsen och bitter, du är ju glad över att vara gravid någonstans ändå! Det är bara väldigt olika saker :) 

Åh vad gött med mammakläder! Jag har lovat mig själv att jag ska få köpa några plagg när vi passerat v. 12, vilket gör det riktigt jobbigt just nu. Är sjukt svullen, så har kanske bara två par byxor som funkar :S Är du också svullen, eller är det livmodern som börjar synas? I vilken vecka är du i nu? 

Dra dig undan så länge du vill, skriv gärna någon liten mening när du orkar igen <3 

Ja imorgon är det äntligen dags. Klockan 9 är det förhoppningsvis vår tur att få se hjärtljud och sen kunna skriva in oss på mvc. :)

Hej!
Hoppar gärna in här! Passar inte riktigt in i de vanliga gravidtrådarna...
Min resa (korta versionen)... PCO, endometrios, massvis med Pergotime- och lågdosstimuleringar, inseminationer, 1 mf, 1 utomkveds, operationer och på 4:e ivf'n kom vår efterlängtade son!
3 syskonförsök varav 1 till mf och ytterligare ett utomkveds, opererade bort äggledarna och nu satte vi in vår sista eskimå - en tipptopp blastocyst, stimulerad med Letrozole och fick blastisen "ditlimmad". Gått på Carlanderska hela tiden via distans. Gravid v. 9+2, fick se ett hjärta vecka 7. Ska på vanligt VUL (inte KUB) i slutet av juli. Nervöst....

Mår illa jämt och sover resten av tiden, mår fantastiskt annars! Kan ni inte skriva en snabbinfo om er själva?

Spännande med KUB. Hoppas att vi också får det, men det är väl inte alla landsting som erbjuder det om man inte är 35+? Haha, vad snäll du är som lånat ut, men synd för dig som behöver dem nu ;) Det låter som en dröm - byxor som man inte behöver hålla in magen i... Mmmm.....! ;) Jag vet inte heller vad det är som putar så förskräckligt, men det står överallt att det absolut inte är livmodern. Vet inte om det stämmer riktigt, för jag känner definitivt något hårt strax ovanför blygdbenet. 

Jag är i v. 9+1, så en vecka tidigare än du :) Men det känns lååååångt kvar till den där heliga vecka 12... Kanske en dum fråga, är missfallsrisken mindre v. 11+0 eller efter 11+6? Dessa siffror förvirrar mig ;) 

Imorn har vi vårt vul. Som om det intee räckte med nervositet så krockade vi med bilen idag. Bilen framför tvärnitade och vi hann inte bromsa in tillräckligt, så det blev en kollision och vår bil är pajj framtill. Vi mår bra, men nu är jag ju djävulskt orolig för lilla livet där inne :(

På vul idag fick vi se våran böna. 11-12 mm lång och med ett fint pickande hjärta. Är nu utskriven från carlanderska och väntar på att mvc ska ringa upp så jag kan bli inskriven där istället. Frågade om missfallsrisken. Hon sa att nu när vi sett hjärtslag och att hen följer växtkurvan så är det nästintill som att ha passerat v. 12. Fortfarande en liten risk, men betydligt mindre än innan. Har idag för första gången vågat smaka på orden "jag ska bli mamma". :)

Hej tjejer!! 

Igår gick jag över i v. 11 (10+0) :) Nu sitter jag och grubblar över hur vi ska sköta berättandet. Än så länge vågar jag inte ta minsta lilla för givet, jag är livrädd för missfall trots att allt såg perfekt ut i onsdags.

Så, några funderingar... 

1. När tycker ni att man kan tro på att det kommer gå vägen? Efter lyckat VUL/UL, efter vecka 12 eller ännu senare? 

2. När tror ni att ni kommer berätta, eller har ni redan gjort det? Och då menar jag inte bara de närmaste, utan "för hela världen"? 

Hoppas ni har en underbar söndag där ute! <3 

Ananas - vi fick inte strålande siffror på Kub förra gången (typ 1: 350) och jag kunde inte riktigt släppa det under graviditeten. Denna gång gjorde vi Nipt, dyrt som faan men jag ville verkligen inte göra fostervattentestet (med medföljande missfallsrisk) om det visade sig bli dåliga siffror igen.

Du bör veta att merparten av de som måste gå vidare är friska barn. Det är viktigare att nackspalten inte är stor, blodproven kan ställa till det i uträkningen. Troligtvis var det så med vårt första barn.