Barnbarn är smittohärdar?

Vi håller vanligtvis lite avstånd från mor- och farföräldrar när vi är sjuka. Vi ser ingen anledning till att smitta ner dem. Men vi bor numera granne med barnens farföräldrar och får jättemycket fin hjälp för jämnan så att hålla oss borta när vi är sjuka känns självklart. Lättare förkylningar räknar vi inte till sjukdom. Vi har äldre mor- och farföräldrar som alla sedan länge passerat 70-strecket.

Tack för svar! Då utgår jag ifrån att ni är två föräldrar som kan hjälpas åt när ni är sjuka? Att man är rädd om gamlingar är ju klart. En lätt förkylning hos ett barn kan ju bli lunginflammation hos en äldre person...
Själv är jag alltså ensam och min mamma är 61 år och kärnfrisk, så min situation är lite annorlunda. Jag kan väl ärligt talat tycka att mamma kunde hjälpa mig nån enstaka gång och kanske till och med riskera att bli sjuk några dagar om året - själv är jag glad om jag får må bra några dagar om året!
Jag har syskonbarn också, och i princip är det alltid någon som är sjuk så ibland känns det som att man ALDRIG kan träffas om alla ska vara friska samtidigt...

Ja, absolut. Vi är två vuxna som hjälps åt. Att våra föräldrar är så pass gamla är också en viktig faktor i hur vi resonerar. Båda mina föräldrar arbetade som lärare när de var 61 år så eventuella barnbarn hade i det läget inte utgjort någon direkt utökad smittorisk . 

Nej, om man varit lärare länge för yngre barn så har man nog både ökat immunförsvar och en annan inställning! Och är man i gott skick vid 61 så kan man klara infektioner väl ...

Om både jag och maken blir smittade av dottern (eller vi alla är sjuka) och dottern börjat pigga på sig så kommer i princip alltid antingen mina eller min mans föräldrar och hämtar henne så vi får vila. De ställer även upp och vabbar om sjukdom kommer ytterst olägligt. Dotterns mor-och farföräldrar är alla under 60 år. Är vi alla sjuka men orkar med att ta hand om oss någorlunda så ställer de upp med handling och dylikt.

Behöver vi hjälp så hjälper de till, behöver de hjälp hjälper vi till.

Så tråkigt att din mamma är så rädd för att bli smittad.

När vårt barn var i dagisåldern så undvek vi att träffa den äldre generationen när han var smittsjuk.

Dessa barnbaskelusker är inte snälla. Innan jag fick barn så blev jag smittad på ett barndop. Jag låg däckad i feber en vecka efteråt.

I vårt fall helt olika om det är mina eller mannens föräldrar.

Mina är helt obrydda om ungarna är sjuka och det inkluderar magsjuka. De kommer ändå och bor över om de planerat det en helg. De få ggr någon av barnen blivit magsjuka hos mormor och morfar så har de fått sova med mormor som aldrig någonsin får magsjuka, då brukar dock min pappa ta tillflykten till soffan.

Enda ungantaget min mamma gör är att inte hälsa på helgen innan tjejmilen som hon springer varje år. Just för att det faktiskt händer att de blir sjuka. Men det är allt. Båda jobbar/har jobbat som lärare och därmed är ju inte barnbarnen de enda snoriga ungarna de råkar ut för :)

Svärföräldrarna är vansinnigt rädda för smitta, där får man knappt hosta och på 4 ungar är det som regel någon som är snorig typ jämt på en vinter. Så nej, vi ses rätt sällan.

Själv brukar jag ganska sällan bli sjuk och blir jag det orkar jag med rätt bra ändå. Får nästan aldrig feber och är jag magsjuk kan jag ändå vara igång, kräkas och sen fortsätta med det jag höll på med. När vi båda föräldrar däckade i influensa samtidigt så turades vi om att ta febernedsättande i omgångar men det var det värsta vi gjort. Vi hade som mål att barnen skulle få ett mål lagad mat per dag och resten fick äldsta som då var 7-8 år lösa med smörgås, frukt och fil till syskonen.

Vilka underbara mor- och farföräldrar! Det är ju skönt även att få hjälp med att handla när man mår visset. Om era föräldrar är relativt unga så är det klart skillnad mot om de är gamla och skröpliga. Problemet kan i och för sig vara att de jobbar och inte vill riskera att bli sjuka därför - men inte i erat fall då?

Det räcker med att de blir äldre. En pigg äldre kan bli väldigt dålig av en förkylning.

Min mamma har alltid varit infektionskänslig, samma med svärmor. Svärfar biter inte virus på verkar det som

Nej, barnbaciller kan vara elaka! Men om man oftast får vara frisk själv och inte är skröplig på nåt sätt kan det kanske vara värt att riskera sjukdom nån enstaka gång? Hur tänker du själv göra när du blir farmor?