Någon annan som inte vill att pappan ser födseln?

Vår förlossning så var min sambo mitt största stöd. Han hejade på och jag hörde typ inte vad barnmorskorna sa, så han upprepade det och coachade mig genom krystningen som blev lite stressad då bebisens hjärtfrekvens sjönk. Han hade inte tid att stirra mig upp i muttan, som jag nog innan tänkt på som jobbigt. Å andra sidan "stod" inte vår son med huvudet ute oväntat på en värk eller så.

Nu hade jag en snabb förlossning trots att jag var förstföderska, vi var inskrivna 1,5 h innan sonen var ute. Men tanken på runt 24 h utan sambon där?! Mardröm. Har de mycket att göra (så var det när vi var där och det var ändå höst) så är man rätt ensam innan det drar igång på riktigt. De kollar till dig och kommer när du ringer, men vi hade ingen med oss hela tiden.., tilläggas ska att vi hade bra personal och jag är nöjd med min förlossning, men det är helt enkelt inte så att du har någon där hela tiden modet inte är något speciellt.

Det där med andra gången för honom kan jag lite förstå. Min sambo har vart gift innan (inga barn) när vi skulle förlova oss var deg enda han pratade om var "inte en dån ring bara det hade jag och mitt ex", "inte den kyrkan osv" tills jag sa ifrån att fokusera på vad han vill nu. Det irriterar mig att hans förra bröllop liksom lite begränsar vårt nu. Fast som han säger - äh nu gör jag det på riktigt istället. Visserligen svårt att resonera så om ett barn man älskar, men han kommer ju vara närvarande i att detta barnet är hans, att han älskar dig nu och vill stödja er genom förlossningen.

Att prata om sina känslor i det hjälper, det är ju skamligt att vara avundsjuk. Fast efter att jag sa till sambon hur det stack till i magen varje gång han nämnde sitt ex i samband med våra framtidsplaner, kom han på sig själv. Förstod verklugen helt.