Lämna småbarnsåren eller börja om

Ibland går och blir inte allt som man tänkt sig men man kan göra det bästa av situationen och förhoppningsvis med hjälp och stöd bakom sig så klarar man allt. Vår efterlängtade "sladdis" kom för ett år sedan då jag fyllt 40. Mycket har varit jobbigt och är jobbigt, vaknätter och att börja om igen. Alla våra vänner har större barn och vi är dem enda i bebiskoma igen.

Men detta är en kort period av ens liv och jobba och umgås hinner man igen. Jag har fått nya vänner också genom att plötsligt gå på mamma träffar igen. Oavsett kan både min man och jag trots att vi i nuläget skulle ge en månadslön för en natts sömn konstatera att vi valde 100 ggr rätt att få uppleva detta en sista gång.

Du kommer känna i ditt hjärta vad du vill, strunta i alla för och nackdelar. Välj det som du tänker mest på.

Förstår ditt problem men samtidigt får du nog ställa dig frågan: vill du börja om, orkar ni och kan du känna en glädje över en ny liten individ och med allt vad det innebär? Är ni med på det båda två?

Det är mycket viktigare än vilken ålder ni har när barnet är 20 år. Du har livserfarenhet, mer tid och mer ork än vad man kanske har när man är yngre och har fler småbarn samtidigt. Ni har två "större barn" som också finns där med kärlek och omtanke.

Vår bebis är nr 3 och dem andra syskonen är 6 och 9 år. Vi var klara med vaknätter och flera tuffa småbarnsår som slitit väldigt på oss och vårt förhållande. Men jag kände en inre längtan att få vara med om det än gång till och vi ville båda ha ett till barn.

Att få en bebis igen är en stor omvälvande händelse, bara att gå igenom en graviditet som kanske inte blir som man tänkt sig så det viktigaste är ju att ni båda vill och tycker att det är "värt det". Jag tycker också att man är mer avslappnad och har ett annat lugn när man får barn i vår ålder mot när man är yngre.