Går detta under någon form av otrohet?

Jag råkade ut för exakt samma som dig och tagit upp detta i forumet för ganska exakt 2 år sedan. Min fru hade också väldigt begränsade kunskaper av datorer och smartphones. Vi är fortfarande ihop och har funnit varandra igen...

www.familjeliv.se/forum/thread/70663719-ar-chockad-over-min-fru-videosex-med-framlingar/1

Det var ett tag sedan jag var inne på FL och tack för ditt inlägg. Har läst även dina inlägg i din tråd och visst känner jag igen det du beskriver så väl. Jag har dock inte konfronterat min fru ännu. Vi har mer allmänt pratat om fenomenet då det har funnits även artiklar i tidningen som har föranlett att vi har tagit upp det. Jag har sett att hon har varit väldigt restriktiv efter vårt snack i sin chatt med både personen i fråga och även ytterligare en man som var väldigt påflugen. I senare fallet så talade hon om att hon var gift med 3 barn och då upphörde kontakten helt.

Jag har antytt att jag vet att hon chattar med sina motståndare men hon bedyrar att det är väldigt oskyldigt och på sätt och viss så är det väl också. Jag tror att hon blir lite smickrad och samtidigt känner viss uppvaktning och jag kan väl känna att din fru också kände så initialt innan det gick för långt. Även om det är mest han som söker upp kontakten med henne med spel och chatt så kan hon ibland ta upp kontakten utan anledning och det stör mig delvis. I vårt fall så är det hela i sin linda och så länge det inte spårar ut så ämnar jag låta det vara.

Men din fru kollar på fotboll. Alltså vilken grej. Hon måste vara ett kap.

Inte värst mycket men hon är ett kap.

Det var ett tag sedan nu i tråden och lugnt när det gäller chattandet från min frus sida med den specifika manen fram tills igår (fredag).

Vi har det helt underbart och älskade vid brasan innan vi gick och la oss i fredags. Vi sover i separata rum när vi är på landet pga barnen och hur de vill sova. Jag såg under lördagen att chatten hade tagit fart på nytt och insåg att hon hade tagit upp kontakten via WF chatten kort efter att vi hade älskat och lagt oss på fredagen. Tidigare fall så är det han som tar upp kontakten men den här gången så är det hon. Hon skickar till den specifika mannen citat 'long time no see' och bara 15 minuter efter vi har älskat på fredag kväll och då är samtalet igång på nytt. Hon är dock hyfsat restriktiv hur hon svarar vederbörande men ändock väldigt kärvänlig i sina avslut såsom natti natti etc. Låter bisarrt när jag beskriver men hon går och lägger sig strax efter 22 på lördag kväll och skyller på trötthet men spelar och chattar ytterligare fram till 23.30. Det känns ytterst märkligt, specifikt när vi har haft väldigt öppet och bra kommunikation om hur vi upplever vårt äktenskap.

Frågan är hur jag ska tackla detta?

Det låter som konversationen egentligen är ganska oskyldig. Men tidpunkten för att starta konversationen hade säkert fått vem som helst att få myror.

Ni har ju pratat om detta och som jag förstår har du sagt att du ogillar kommunikasionen med honom. Har hon uppfattat att du blir osäker på hennes känslor pga denna? I så fall att ta upp det från hennes sida är ju dårligt gjort utan att snacka öppet om det. Du får väl vänta på tillfälle att ta upp det. Gå in på till henne när hon är mitt uppe i det. Man skall ju inte kontrollera en person så här, men å andra sidan så är otrohet skit.

Vi pratade länge om det igår. Du har rätt att det är oskyldigt och hon håller med om att timingen var inte det bästa och att det kändes fel för mig. Samtidigt så brukar hon titta på nyhetsrubrikerna i telefonen innan hon lägger sig och det var så hon hade kommit in på det.  Hon visade själv konversationen då hon tyckte det var fullständigt oskyldigt. Det är det dock inte och motparten är jävligt finurlig i sitt sätt att utrycka sig och när jag gav perspektiv på hur jag tolkade så kunde hon hålla med om undertonen.

Jag vet inte hur andra är och tycker men jag anser inte att det är normalt att föra konversation via quizkampen eller wf med vilt främmande människor i nästan 1 år, inte på daglig basis men ändå rätt frekvent. Jag vet inte vad ni tycker? Jag spelar själv en del och har inte mer konversation än att tacka för en god match eller lite mer torra kommentarer. Har förvisso en kvinna som jag har spelat mot under en längre tid på samma sätt men inte där heller mer än väldigt ytlig konversation.

Jag ställde frågan om hon saknar spänning i vårt äktenskap och om hon känner att detta blir lite som en kick men det vill hon självklart inte erkänna. Jag vet inte om vi kom någonstans mer än att hon delvis skämdes och gjorde allt för att släta över det. Hon menar ju på att hon aldrig ger ut några detaljerade uppgifter men jag ser samtidigt att hon håller konversationen på en mystisk nivå. Hon får gärna fortsätta konversationen om det ger henne en kick men jag undrar hur den fortsatta dialogen och intresset från motparten hade sett ut om hon hade talat om att hon är gift med 3 barn!

Jag har precis som Sara varit med om att börja prata med en person via WF, prat som utvecklades först till en rolig grej, sedan till intresse och slutligen till ett möte IRL. Den här personen bodde nästan 100 mil bort, men åkte ändå för att träffa mig. Och liksom Sara hade jag inga som helst problem i mitt äktenskap - allt funkade fint, inklusive sexlivet. Det fanns liksom ingen egentlig "brist" på något som ledde mig in i detta, det var bara roligt och en möjlighet att pysa, berätta om bra saker och dåliga saker. Ordens makt kan vara extremt stor och om någon når fram med sina ord, ja då kan man plötsligt göra saker man aldrig trodde att man skulle göra - träffa en WF-motspelare IRL t.ex.

Jag berättade omgående för min pratpartner att jag var gift och hade barn. Det är ju en vardaglig sak att berätta och sällan något som avskräcker någon från att prata. Att det sedan ledde till mer än prat är en annan diskussion, men TS tanke om att det faktum att hon har man och barn skulle avskräcka fruns kontakt tror jag är orealistisk.

Att TS kollar igenom chatten tycker jag känns rätt olustigt. Berätta för din fru att du ogillar att hon håller på att chatta med mannen ifråga. Det är OK och uppriktigt. Att smygläsa känns mindre sympatiskt (även om jag förstår varför). Det känns som att du väntar på det där Tillfället med stort T då det är dags för ett stort avslöjande, och då kanske det är för sent. F ö finns det en uppsjö med kommunikationsytor, och om hon verkligen vill prata med den här mannen så kommer hon att göra det ändå fast på ett annat sätt. WF är ju dumt/bra (beroende på hur man ser det) ur den synvnkeln eftersom det inte går att logga ut.

Jag vet att det inte behöver avskräcka men hon har berättat om när andra män har blivit för påflugna då brukar hon nämna att hon är gift och tre barn och då upphör tjatet. Jag håller med dig att det behöver inte alls vara avskräckande. Jag kan inte säga att jag tycker det är direkt roligt att kontrollera chatten men jag tänker inte äventyra mitt äktenskap och ja hon vet om vad jag tycker om det hela. Jag har dock inget emot om hon skulle kontrollera min telefon. Har man rent mjöl i påsen så har det ingen större betydelse.

Jag håller i övrigt också med dig att det ena leder alltid till det andra men du får gärna berätta hur det slutade för dig och om du lyckades reda ut det hela.

Jag vill påstå att ditt smygläsande är mer osunt än hennes chattande. Hon visar t o m dig vad han skrivit, men då har du redan läst det. I ett sunt förhållande snokar man inte, man litar på varandra och om man hittar något man ogillar så talar man om det. Sedan får partnern avgöra om det är något som bör ändras på eller ej. Något slags "utrymme" måste man ge varandra, men om du inte gillar det som pågår bör du göra det tydligt typ NU.

Med oss "blev det inget". Vi blev båda jättekära (det var vi redan innan vi sågs, bara genom alla ord och allt skrivande) men avståndet gjorde en fortsättning omöjlig. Hade vi bott närmare varandra hade utgången kanske varit annorlunda. Jag vet inte. Som det är nu var det en jättefin upplevelse som jag inte hade velat vara utan. Det blev ett äkta behov av att prata, skriva, utbyta tankar... Intressant men otroligt smärtsamt när verkligheten kom ikapp och vi insåg att det aldrig skulle bli vi.

Det måste väl ha funnits någonting i ditt äktenskap som måste ha föranlett att du tog steget fullt ut för att träffa mannen? Så du menar om mannen i fråga hade bott i samma stad så hade du övervägt att lämna din familj och äktenskap? Jag har svårt att förstå hur man kan bli kär i någon annan om man lever i ett lyckligt äktenskap vilket du ger ett intryck av.

I ett sunt förhållande snokar man inte och det är helt rätt. Anledning till att jag började snoka var ändrat beteende och lätt smusslande. Jag ska inte låta skenhelig på något sätt men jag skulle aldrig äventyra mitt äktenskap och familj utan att ha jävligt goda skäl. Om jag är lycklig i mitt äktenskap så lämnar jag aldrig utrymme för frestelse men som sagt alla är olika.

Till att börja med är det intressant att du tar för givet att jag är kvinna. Det behöver nödvändigtvis inte vara så.

Nej, det fanns inget i mitt äktenskap som föranledde något av det som hände. Det förvånade mig att det plötsligt skapades ett behov av något som jag inte ens kände till. Det är lite som att man har exakt den bil/soffa/vadsomhelst man behöver och är nöjd med den, och sedan får man plötsligt nys om en annan bil/soffa/vadsomhelst och vill verkligen verkligen VERKLIGEN ha den. Utan att man alldeles nyss visste om att man ville det. I vårt fall var det "tack för matchen", "grattis, bra spelat" och "ska vi ta en match till?" som utvecklades till "hur mås det idag?" och annat vardagsprat. Vanliga trevligheter, och omtanke. Snällhet. Detta kommunikationsbehov var inget som framträdde på några dagar - det tog månader. Och vid det laget var vi fast, båda två. Precis som du trodde jag inte att man kunde bli kär om man lever i ett lyckligt förhållande, men det kan man. Jag har insett att det finns plats för flera personer i mitt hjärta. Intressant upptäckt, om än moraliskt förkastligt om man väljer att se det så. Jag väljer - numera - att se det som att jag har ett stort hjärta.

Du skriver att du aldrig lämnar utrymme för frestelse. Jag tycker att det är just det du gör, genom att veta om din frus chattande och genom ditt snokande. Du lämnar utrymme för henne att göra något du tycker är fel och inte gillar, och är beredd att agera när/om det "går för långt". Vänta inte på att det ska hända! Om du verkligen älskar din fru och vill behålla henne så tycker jag att du ska tydliggöra hur mycket hennes kontakt med andra män stör dig, hellre än att snoka, förfasa dig och förbereda dig på "det värsta". Det tär på dig, och din fru kommer att bli jävligt förbannad och kränkt den dag det uppdagas att du snokat. I nuläget tycker jag att ditt beteende är värre än hennes, eftersom hon kan visa dig vad mannen skrivit medan du inte berättar att du redan vet om det då du snokat.

Lycka till, hur du än gör. Jag ville bara dela med mig av mina erfarenheter; kanske blir någon klokare av dem.

Med vänlig hälsning,

Pys

Jag tar verkligen till mig det du skriver och du ska ha stort tack. Jag vet att du är en kvinna.

Min fru är inte särskilt aktiv i några forum eller kunnig/intresserad av den tekniska sfären och överlåter allt sådant till mig. Hon har däremot precis som du ett väldigt stort hjärta och oerhört naiv som omgivningen kan och gärna missbrukar. Hon är min själsfrände och vi har lätt att prata ut. Hon vet om mitt förhållningssätt när det gäller just hennes chattande och jag tycker nu är det upp till henne själv hur hon vill förhålla sig till det hela. Jag kommer inte kontrollera henne då jag anser att jag har gjort vad jag har kunnat. Jag vill inte sätta stopp eller förbjuda henne att ha kontakt med andra. För min självkänsla så önskar/hoppas jag att hon själv gör för att hon inser att det är fel och inte bara för att göra mig till lags.

Vill hon vara otrogen eller lämna mig så gör hon det ändå. Jag kan inte äga henne eller skydda henne från omgivningen. Jag hade ett syfte med avslöjandet och det var just påvisa att motpartens ansats är inte så oskyldigt som hon tror och han har en dold sexuell anspelning samt agenda och där hoppas jag att polletten har ramlat ner och att hon är på sin vakt. Jag har också fått tillräckligt många svar för att inse att det är inte heller ett normalt beteende och att det finns så många som lever i lyckliga omständigheter som ger efter för förbjuden frukt.

Alltså det här eviga missförståndet otrohet = dåligt förhållande..... det stämmer inte, det är en myt. Man kan bli både kär och vrålkåt på någon annan även om man är i ett jättelyckligt förhållande. Det är ganska naivt att tro att förmågan till åtrå och kåthet försvinner bara för att man är i ett förhållande...problemet ligger inte i om man kan eller inte kan bli kär / kåt i någon annan än sin partner, problemet ligger i hur man väljer att hantera dessa känslor.... det finns människor som lever i horribla förhållanden utan att någonsin vara otrogna, andra är det trotts ett bra förhållande...det finns ingen gemensam nämnare.

Jag tror inte du är helt ärlig om du påstår att du aldrig någonsin känt attraktion till någon annan än din partner? Skillnaden mellan de som trillar dit och de som inte gör det är hur lång de låter det gå innan de drar i handbromsen, du drar nog i handbromsen  tidigt innan det hinner bli en risk, andra (din partner?) bejakar det och gottar sig åt pirret och bekräftelsen

Håller helt och hållet med dig att det finns flera faktorer till otrohet. Jag har dock aldrig påstått att jag inte känner attraktion till andra kvinnor. Jag älskar kvinnor och jag blir kåt dagligen på snygga kvinnor och får ofta en hel del inviter MEN jag lever efter principen att titta och ej röra. Det är just det jag är rädd för att hon ska trilla dit av helt andra orsaker. Det kan vara just av den enkla orsaken som jag hon diskuterade i helgen att det saknas spänning och hon kanske vill bara känna just det där lilla pirret som du nämner. Jag är rädd att hon ska falla för frestelsen och inte hinna dra i handbromsen i tid.

Du får det att låta som om din partner var ett oskyldigt barn utan någon som helst erfarenhet av sex eller sexuella känslor...om din partner inte är ett barn eller stannat i den mentala utvecklingen så har hon antagligen varit väldigt medveten om att det funnits en sexuell anspelning hela tiden, jag skulle nog gå så långt som att påstå att det är den primära anledningen till att hon gör det... hon njuter helt enkelt av bekräftelsen och pirret.

Det är ett fullt normalt beteende i den mån att det är normalt att vilja känna pirr och bekräftelse, däremot är det är jävligt respektlöst och egoistiskt beteende i den mån att hon är medveten om att det får dig att må dåligt men väljer att göra det ändå för att hon njuter av det.

Mao slösa inte bort tid med att "skydda" henne från kåtbockar på nätet, hon är antagligen ganska medveten om vad de vill och njuter av bekräftelsen, den poletten trillade ner för länge sen..det du istället borde göra är att förklara för henne hur hennes beteende får dig att må och vara väldigt tydlig med att du inte kommer acceptera det, hon får välja mellan pirr och bekräftelse på nätet ELLER dig, inte både och. Det är den poletten som behöver trilla ner.

Ja, med tanke på hennes beteende så verkar hon verkar helt klart vara en av de som inte drar i handbromsen förrän i sista sekund, eller drar i handbromsen öht.

Du har nog alldeles rätt i att det hon antagligen söker är spänningen och bekräftelsen, det låter som en vettig förklaring till varför hon gör så, men det det förklarar inte respektlösheten.

Så om jag vore du så skulle jag fundera väldigt noga över om jag verkligen vill vara ihop med en människa som sätter sina egna behov av pirr och bekräftelse före respekten mot mig. Ett förhållande är inte alltid en dans på rosor, ska man ge sig ut på äventyr så fort allt inte känns 100% hemma så är man kanske inte mogen för ett förhållande. Allt handlar inte alltid om vad jag vill / behöver just nu.

Inte oskyldig enligt den beskrivningen men just att kunna ha kontakt med omvärlden enligt den principen och i synnerhet nätchargongen är helt nytt för henne.

Jag är helt enig med dig att hon njuter av bekräftelsen och pirret. Det som störde mig mest var att hon beskrev det som en oskyldig konversation tills jag läste upp det för henne vilket gjorde att hon kände sig ännu dummare. Hon skämdes hela dagen igår och har sökt bekräftelse utav mig under dagen. Att jag känner mig jävligt obekväm över hennes beteende är väldigt väl medveten om. Men om hon upphör med kontakten även om hon antydde det återstår att se.

Du kanske överanalyserar beteendet?
Det kanske bara är så enkelt att hon drog en rövare, blev påkommen och försökte tona ner dethela som "oskyldigt" chattande? Konstigare saker har väl hänt i världshistorien?

Hur som helst så borde du / ni sätta gränser för vad som är acceptabelt i ert förhållande och diskutera vad ni gör om de överskrids.