• Äldre 21 Jul 20:40
    2237 visningar
    9 svar
    9
    2237

    Något "fel" eller bara sen?

    Hej!

    Min son är snart två år och är sen med talet, han säger egentligen bara ett ord ("mer"). Logopeden tyckte att allt verkar ok med uppmärksamhet osv men ansåg att det var oroväckande att han inte reagerar på sitt namn. Vi har ständigt haft en oro för sonen eftersom han varit ledsen/arg mycket men ändå tänkt att det nog beror på att talet saknas. Efter senaste logopedbesöket har vi blivit väldigt uppmärksamma på hur vår son är och det som skiljer sig mycket från andra barn i samma ålder är:

    1. Blir sällan/aldrig glad när jag eller pappan kommer hem (reagerar dock med lugn glädje när han träffar farmor & farfar).

    2. Lyssnar inte på sitt namn. Man kan få ropa 10-12 gånger innan han regerar, om ens då.

    3. Man kan sällan etablera ögonkontakt någon längre stund. När man ska prata/fråga något så tittat han oss inte i ögonen, det är som att tala för döva öron. Han förstår inte att vi pratar med honom? Exempel är man frågar "Namnet", vill du ha mer mjölk? Eller "Namnet", vill du kliva ur gungan?

    4. När jag hämtar på förskolan kommer alla små knoddar fram och är nyfikna på mig medan min egen kotte inte märker att jag är där, inte ens när jag ropar utan jag ofta måste jag ta i honom. Då blir han oftast glad att se mig.

    Vi har pratat lite med förskolan som tycker att han är som andra barn, vilket ju är skönt. Även en bekant som är specialpedagog som varit på förskolan i andra ärenden har tidigare sagt att vi inte ska vara oroliga. Plus att våra egna föräldrar inte "märkt något konstigt" mer än att han är "lite speciell". Men nu är vi upp över öronen oroliga. Vi har redan fått erbjudande om att göra en utredning och det tänker vi tacka ja till efter sommaren men nu vet vi varken ut eller in och känner oss väldigt tyngda av det här. Vi har gjort en öronundersökning som inte visade några avvikelser. Kan det vara så att han bara är sen med de här bitarna eller vad ska vi tro? Finns det någon förälder som varit i samma sits? Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Något "fel" eller bara sen?
  • Äldre 21 Jul 21:45
    #1

    Min spontana fundering; hör han? För allt det här skulle ju tex kunna förklaras av dålig hörsel/dövhet. Men det har väl kollats på BVC nån gång?

  • Äldre 21 Jul 22:45
    #2

    Fast jag undrar ju, hur kan förskolan tycka att han är som alla andra barn? För det låter inte särskilt genomsnittligt på din beskrivning. Vår dotter var väldigt sen med socialt och språkligt och förskolan var väldigt positiva till utredning (vi gjorde aldrig utredning för det visade sig att hon bara var väldigt sen). Så att er förskola inte tycker det är något speciellt gör att jag undrar om de har någon koll alls...

  • Äldre 21 Jul 23:02
    #3

    Det är omöjligt att svara på om det är något "fel" med er son. Som du beskriver det låter det inte riktigt normalt (speciellt att han inte reagerar på sitt namn), men det behöver inte betyda att han har t.e.x. autism. Människor är olika. Ni får nog ge er till tåls tills utredningen är klar. Det kommer vara nervöst och jobbigt att vänta, men oavsett vad så är han ju ändå er älskade lilla son, och en eventuell diagnos kommer ju inte att ändra på detta.

  • Äldre 22 Jul 08:37
    #4

    Tack för era svar!

    Något hörseltest har vi inte gjort men det är ju första prioritet. Jag hoppas att det kan vara något med hörseln men han förstår ju vad vi säger i övrigt så det är inte så troligt tyvärr. Men man vet aldrig!

    Att förskolan tycker att han är som andra barn har vi fått till oss när vi undrat över talet, då hade vi inte reagerat över det här med ögonkontakten och att han inte reagerar på sitt namn så mycket. Han har gått på sin förskola sedan i mars så han är ju hyfsat ny och vi har väl alla tänkt att det snart löser sig med talet. Vi får givetvis ta upp de här andra bitarna när vi kommer tillbaka i höst.

    I övrigt vet vi att vi inte ska spekulera för mycket med det är så svårt när man oroar sig. Men du var helt rätt och jag försöker verkligen att tänka så- att A är ju A! Det är utgångspunkten i allt. Min sambo är dock ganska pessimistisk och har mått dåligt länge (sedan vi fick barn) och han upp ärksammar sällan de positiva sakerna i vardagen... För det finns ju mycket positivt också! Men han ska få gå hos psykolog i höst så jag hoppas att det blir bättre.

    Tack för alla era svar!!

  • Loriya­na
    Äldre 22 Jul 08:47
    #5

    Min första tanke var också "hör han?"

  • Äldre 22 Jul 08:52
    #6

    Ja tänkte med om han hör, men sen kom jag på att min 17 månaders inte heller "väljer" att lyssna ibland, precis som vi vuxna, kankse är inne i något , tänker på något osv. Så tänkte jag. Kan de va något sånt? Bara en liten lugn kille i en stor fantasivärld? Glad

    Men gjorde ni inte hörseltestet när han va nyfödd eller är de olika i olika landsting? för vi gjorde de när han va  någon vecka gammal, och hade perfekt på bägge.

  • Äldre 22 Jul 09:19
    #7

    Jaha, jag uppfattade att ni gjort en hörseltest men annars är ju det jätteviktigt att börja med. Kan ni testa med ljud bakom honom, när han inte är beredd? Inte säga hans namn utan mer väcka nyfikenhet. Reagerar han när glassbilen kommer osv?

    Hörseltest gör man ju ett antal gånger, 4-årskontroll, i skolan osv, så även om de är kollade som nyfödda är det ingen garanti. Sen finns det ju barn som bara har vätska bakom trumhinnan och därför hör som "i en dimma" och talet bara exploderar när de får ordning på hörseln.

  • Äldre 23 Jul 10:24
    #8

    Han tycker det är väldigt roligt med ljud och skrattar ofta åt just ljud. Och säger man "iPad" hör han det garanterat. Men det kan ju vara selektivt. ???? Men är klart att det kan vara hörseln ändå! Vilket jag ändå hoppas på. Vi märkte dock igår när vi var med en annan familj på en liten djurpark med kaniner mm att sonen är väldigt olik andra barn! Han var inte intresserad överhuvudtaget utan klättrade bara i och ur sin vagn. Övertalade honom att gå in till en kanin till sist men väl i inhägnaden "såg" han typ inte djuret utan sprang mest runt. Min föräldrar har en hund också som han sällan visar intresse för. Ska inte barn tycka om djur? (OBS! Skrivet med en skämtsam ton, förstår att barn är olika!). Vi har förstått att vissa av sonens "avvikelser" kan vara tecken på autism men vi tycker ofta att 50% av symtomen stämmer och resten inte.

    Vi får helt enkelt vänta in kallelse till audionom samt utredning. Men det är ju den där väntan/osäkerheten som är jobbigast. Precis som det är jobbigast innan man får besked eller tar ett beslut i en fråga. När man vet så kan man ju åtminstone agera om ni förstår vad jag menar!

  • Äldre 23 Jul 11:41
    #9
    WorryingKind skrev 2015-07-23 10:24:25 följande:

    Han tycker det är väldigt roligt med ljud och skrattar ofta åt just ljud. Och säger man "iPad" hör han det garanterat. Men det kan ju vara selektivt. ???? Men är klart att det kan vara hörseln ändå! Vilket jag ändå hoppas på. Vi märkte dock igår när vi var med en annan familj på en liten djurpark med kaniner mm att sonen är väldigt olik andra barn! Han var inte intresserad överhuvudtaget utan klättrade bara i och ur sin vagn. Övertalade honom att gå in till en kanin till sist men väl i inhägnaden "såg" han typ inte djuret utan sprang mest runt. Min föräldrar har en hund också som han sällan visar intresse för. Ska inte barn tycka om djur? (OBS! Skrivet med en skämtsam ton, förstår att barn är olika!). Vi har förstått att vissa av sonens "avvikelser" kan vara tecken på autism men vi tycker ofta att 50% av symtomen stämmer och resten inte.

    Vi får helt enkelt vänta in kallelse till audionom samt utredning. Men det är ju den där väntan/osäkerheten som är jobbigast. Precis som det är jobbigast innan man får besked eller tar ett beslut i en fråga. När man vet så kan man ju åtminstone agera om ni förstår vad jag menar!


    Jag förstår dig precis. Ovisshet är väldigt jobbigt.

    Bara för att er som inte uppvisar alla "symptom" på autism, så betyder inte det att han inte har det. Den typen av diagnoser (syndrom) ställs genom att man har en lista med en viss mängd punkter/kriterier, och har personen i fråga tillräckligt många av dessa kriterier får han/hon diagnosen. Alla har dock inte samma punkter. För att förenkla det kan vi säga att autism har en lista på 15 punkter, och läkarna sätter diagnosen om personen uppvisar minst 10 av dessa punkter. Adam stämmer in på punkt 1-10 på den listan, medan Berta stämmer in på punkt 2-11 och 13-15. Carl stämmer in på enbart sju punkter, men det är sådana att han ändå har vissa svårigheter att fungera socialt. Både Adam och Berta får diagnosen, även om de är två helt olika personligheter med några gemensamma drag. Carl får ingen diagnos, men hans föräldrar får ändå kunskap om hur de kan stödja honom (och Carl får ett bevis på att han inte är "dum").


    Nu säger jag inte att er son därför har autism, det är upp till utredningsteamet att avgöra.

    Även om er son stämmer in på för få kriterier (om ens någon) för att få en formell diagnos, kan ni i alla fall få besked om vad han eventuellt har för svårigheter och hur ni kan hjälpa er son med dessa.

    Autism är ett personlighetsdrag, inte en sjukdom. Människor fungerar olika, helt enkelt, och kunskap om hur en viss person fungerar är bara till hjälp när man ska umgås. Er son är som sagt samma underbara lilla pojke oavsett om han får en diagnos eller ej!

Svar på tråden Något "fel" eller bara sen?