Inlägg från: WorryingKind |Visa alla inlägg
  • WorryingKind

    Något "fel" eller bara sen?

    Hej!

    Min son är snart två år och är sen med talet, han säger egentligen bara ett ord ("mer"). Logopeden tyckte att allt verkar ok med uppmärksamhet osv men ansåg att det var oroväckande att han inte reagerar på sitt namn. Vi har ständigt haft en oro för sonen eftersom han varit ledsen/arg mycket men ändå tänkt att det nog beror på att talet saknas. Efter senaste logopedbesöket har vi blivit väldigt uppmärksamma på hur vår son är och det som skiljer sig mycket från andra barn i samma ålder är:

    1. Blir sällan/aldrig glad när jag eller pappan kommer hem (reagerar dock med lugn glädje när han träffar farmor & farfar).

    2. Lyssnar inte på sitt namn. Man kan få ropa 10-12 gånger innan han regerar, om ens då.

    3. Man kan sällan etablera ögonkontakt någon längre stund. När man ska prata/fråga något så tittat han oss inte i ögonen, det är som att tala för döva öron. Han förstår inte att vi pratar med honom? Exempel är man frågar "Namnet", vill du ha mer mjölk? Eller "Namnet", vill du kliva ur gungan?

    4. När jag hämtar på förskolan kommer alla små knoddar fram och är nyfikna på mig medan min egen kotte inte märker att jag är där, inte ens när jag ropar utan jag ofta måste jag ta i honom. Då blir han oftast glad att se mig.

    Vi har pratat lite med förskolan som tycker att han är som andra barn, vilket ju är skönt. Även en bekant som är specialpedagog som varit på förskolan i andra ärenden har tidigare sagt att vi inte ska vara oroliga. Plus att våra egna föräldrar inte "märkt något konstigt" mer än att han är "lite speciell". Men nu är vi upp över öronen oroliga. Vi har redan fått erbjudande om att göra en utredning och det tänker vi tacka ja till efter sommaren men nu vet vi varken ut eller in och känner oss väldigt tyngda av det här. Vi har gjort en öronundersökning som inte visade några avvikelser. Kan det vara så att han bara är sen med de här bitarna eller vad ska vi tro? Finns det någon förälder som varit i samma sits? Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Något "fel" eller bara sen?
  • WorryingKind

    Tack för era svar!

    Något hörseltest har vi inte gjort men det är ju första prioritet. Jag hoppas att det kan vara något med hörseln men han förstår ju vad vi säger i övrigt så det är inte så troligt tyvärr. Men man vet aldrig!

    Att förskolan tycker att han är som andra barn har vi fått till oss när vi undrat över talet, då hade vi inte reagerat över det här med ögonkontakten och att han inte reagerar på sitt namn så mycket. Han har gått på sin förskola sedan i mars så han är ju hyfsat ny och vi har väl alla tänkt att det snart löser sig med talet. Vi får givetvis ta upp de här andra bitarna när vi kommer tillbaka i höst.

    I övrigt vet vi att vi inte ska spekulera för mycket med det är så svårt när man oroar sig. Men du var helt rätt och jag försöker verkligen att tänka så- att A är ju A! Det är utgångspunkten i allt. Min sambo är dock ganska pessimistisk och har mått dåligt länge (sedan vi fick barn) och han upp ärksammar sällan de positiva sakerna i vardagen... För det finns ju mycket positivt också! Men han ska få gå hos psykolog i höst så jag hoppas att det blir bättre.

    Tack för alla era svar!!

  • WorryingKind

    Han tycker det är väldigt roligt med ljud och skrattar ofta åt just ljud. Och säger man "iPad" hör han det garanterat. Men det kan ju vara selektivt. ???? Men är klart att det kan vara hörseln ändå! Vilket jag ändå hoppas på. Vi märkte dock igår när vi var med en annan familj på en liten djurpark med kaniner mm att sonen är väldigt olik andra barn! Han var inte intresserad överhuvudtaget utan klättrade bara i och ur sin vagn. Övertalade honom att gå in till en kanin till sist men väl i inhägnaden "såg" han typ inte djuret utan sprang mest runt. Min föräldrar har en hund också som han sällan visar intresse för. Ska inte barn tycka om djur? (OBS! Skrivet med en skämtsam ton, förstår att barn är olika!). Vi har förstått att vissa av sonens "avvikelser" kan vara tecken på autism men vi tycker ofta att 50% av symtomen stämmer och resten inte.

    Vi får helt enkelt vänta in kallelse till audionom samt utredning. Men det är ju den där väntan/osäkerheten som är jobbigast. Precis som det är jobbigast innan man får besked eller tar ett beslut i en fråga. När man vet så kan man ju åtminstone agera om ni förstår vad jag menar!

Svar på tråden Något "fel" eller bara sen?