Vill lämna min sambo!

Jag känner starkt med dig. Den situation du beskriver kunde ha varit mitt liv idag, om jag hade stannat och fått barn med min första ungdomskärlek. Han var ungefär som du beskriver din sambo. Han tryckte ned mig gradvis. Snackade skit om mina vänner/familj. Jag hade ganska trassligt hemma och han blev min trygga punkt på alla vis. Men han satte mig i en känslomässig rävsax-jag var allt för honom, om jag lämnade honom skulle hans liv vara slut och han skulle begå självmord. Han planerade sin begravning, musik och allt. Så jag skulle veta hur det skulle bli, om jag tog steget. Han skämde ut mig i olika situationer. Han låg även med andra, och bad sedan om ursäkt....om jag inte förlät honom skulle han förstås ta livet av sig....jag mådde så dåligt och allt var bara kaos. Den som säger att detta är lätt, har aldrig varit i närheten.

Efter sex år fick jag plötsligt ork och mod att göra slut. Det var det absolut känslomässigt svåraste jag gjort och tiden som följde var tung. Men det förändrade mitt liv. Det jag vill säga till dig är, försök vara stark! Sök hjälp hos kvinnojouren om du behöver! Du har barn-det hade inte vi, så du har det förstås värre. Jag stod också på kontraktet. Min kille åkte ut och låsen byttes, men jag fick tjata för att han skulle ändra adress. Du kan anmäla till Skatteverket om han inte ändrar adress, så kan de utreda och till slut skriva honom på hans nya adress, nu menar jag alltså i en förlängning.

Jag hoppas du kan ta dig ur detta till ett lyckligt liv. För mig har 15 år gått. Jag lever lycklig med en underbar man och barn. Min man och nya vänner vet bara att jag haft en trasslig relation, inget mer. En gammal kompis träffade nyligen mitt ex och gans nya fru på en fest. Han betedde sig som ett riktigt svin fortfarande (37 år). Så jag tror inte man kan ändra en sån här person. Samla all din styrka och gå. Det löser sig, även om det inte känns så. Kram