Hur besviken kan man bli på en 18-åring?

Låter som att du och mamman gjorde ett extremt dåligt jobb med att uppfostra henne. Du gör t.o.m ursäkter för hennes beteende genom hela texten.

"Det är bara så 18-åringar är"

"Åsikter får man ju ha"

"Hon var bara trött och ovan"

Texten är även full av miljontals sätt du anpasssar minsta lilla för henne, för gud förbude att lilla prinsessan blir upprörd.

Ett ganska grundläggande tips till nästa gång du ska uppfostra någon; belöna inte dåligt beteende.