Jag är ickebinär transperson, fråga mig vad du vill!

Hur ser du på att många vill tillåta "könskorrigering" av barn samtidigt som enligt statistiken ångrar sig hälften av alla som genomgår dess behandlingar och/eller operationer?

Får du förståelse för det?

Enligt bland annat den undersökning Socialstyrelsen nyligen har gjort är det ytterst få som ångrar sig. Var har du läst att hälften ångrar sig? 

Jag är inte speciellt orolig över ångrarna, det görs en ordentlig utredning innan eventuella könskorrigeringar hamnar på kartan. Jag är mer orolig för de som tvingas leva med dysfori osv.

Jag har inte direkt kommit ut för personer som inte är insatta. Inte orkat ta den striden. Men mina vänner och andra i valda sociala sammanhang respekterar det och kallar mig det jag vill. Dock finns det mycket okunskap om trans även inom hbtq-världen vilket gör att det är sällan det känns helt tryggt. Och det är ofta det skrattas och skämtas och hatas kring ordet "hen" vilket ju blir personligt för mig. Det är inget jag har för kul liksom, det är på riktigt. Så både ja och nej.

Jag får nog ta och be om ursäkt här, jag var säker på att jag läst 50% men det visade sig ju vara fel. Det jag kan hitta säger "upp till 20%".

I Socialstyrelsens undersökning står följande: "I en nyligen genomförd studie på 42 av totalt 60 personer som accepterats för könkorrigering i Lund och Umeå sågs en global förbättring hos flertalet och ingen som ångrade sig efter minst 5 år uppföljning (Johansson, Sundbom, Höjerback och Bodlund 2009)"

Jag tror inte att det är så mycket som upp till 20% ens.

Hur gammal är du nu och hur gammal var du när du kom fram till den könsidentitet du har idag? Kan du känna igen dig i begreppet gender fluid eller har du en mer konstant könsidentitet eller ingen alls rent utav?

Jag är 23 och det är snart ett år sedan jag började fundera på min könsidentitet. I början skiftade det ganska mycket, ena stunden var jag lite av varje, nästa var jag lite kille, sen inget kön alls, sen något bortom? Om det var för att jag letade eller för att det verkligen skiftade vet jag inte, men nu pendlar jag inte så kraftigt i alla fall.

Jag förstår dig.  Det tar ganska lång tid att komma ut. Ge dig själv tid.

När det gäller ordet "hen" så tycker inte jag heller om det ordet, även om jag är en "hen", strikt. Diskussionerna kring det är ingenting jag tar personligt, jag vet att det inte är riktat mot mej, utan mot ett "fånigt" litet ord. Men vill du bli kallad för hen så är det bra om det respekteras.

Diskussionen om hur många som ångrar sin könskorrigering är en slags missuppfattning. Man måste tänka på eftersläpet och hur man gått till väga för att tillåta könskorrigering för både 10, 20 och 30 år sedan, och ännu tidigare. Det var vanligare förr att folk ångrade sig (50% är siffror från USA), därför att man i sin "vänlighet/jämställdhets"-iver godkände könskorrigeringar till höger och vänster med minimal utredning innan. Ett tag i vissa stater kunde man i princip gå in på en klinik och säga "hej, jag vill byta kön" och komma ut en timme senare med bokad operation inom en månad. Så siffrorna stämmer, för sin tid. Idag gör man inte så, färre personer godkänns efter flera års långa utredningar och färre ångrar sig.

Enda anledningen till att jag skulle känna mig tveksam kring ordet "hen" är det för att det är sånt rabalder kring det. SOM OM det är någonting en får TYCKA någonting om! Nej, det är bara att respektera, det är upp till var och en att välja sitt eller sina pronomen. Och jag är inte "en hen", jag är en ickebinär person med hen som pronomen. Vilket är ditt pronomen?

Tack för upplysning kring könskorrigeringar!