• Myyslii

    BF maj 2016

    Hej och välkomna alla gravida. :)

    Tänkte att jag startar en tråd för oss som är beräknade i maj. Jag är beräknad till 1 maj med andra barnet. Storebror är född 15 april 2014 så det blir lite över två år mellan ettan och tvåan om allt går som det ska. :)

    Fritt att diskutera och ställa frågor om allt som rör gravitideten och allt däromkring.:) Trevlig ton såklart! Har man något negativt i tankarna, håll det för dig själv. ;)

  • Svar på tråden BF maj 2016
  • Sajocawa
    Hajarna skrev 2015-09-22 22:34:03 följande:

    Hej på er :) är också gravid och har BF i maj Om allt går som de ska :) har ni berättat för många?


    Vi berättade för familj i vecka 6 redan. Sen har jag berättat för några vänner också. känner inget behov av att ringa upp alla jag känner för att berätta, men håller det inte hemligt för de jag träffar :) slutar det illa så gör det och då kommer mina vänner bars förstå varför jag blir ledsen en stund, hellre det än att man ska dölja att man nånsin var gravid. :)
  • Tallbarr12

    Vi berättade för våra föräldrar och syskon i v.5-6. Har jobbat på att bli gravid i 1,5 år och har ett missfall i bagaget, så det var ingen överraskning direkt, men känslosamt och känns skönt att de vet om det inte går vägen. Har berättat för min närmsta kompis med. Har däremot inte berättat på jobbet än (är i v9 nu) men med tanke på hur svullen min mage är på em så dröjer det nog inte länge till innan jag berättar där heller...

  • Lizz85

    Jag har inte berättat för någon ännu!

    Sambon har berättat för sina arbetskamrater.

    Funderar på att berätta för min familj snart! Dock har inte chocken lagt sig att vi väntar det fjärde barnet... Sambon ville ju inte att vi skulle behålla detta i början men jag tror jag fått han att inse att vi kommer behålla det. Känns lite spännande faktiskt.

    4 barn... Äldsta är född -09 och kommer hinna fylla 7 år. Yngsta hinner bli 2 år... Mellersta 5 år...

    Så relativt stora.... Dock är tanken att vi ska flytta i maj,juni,juli någon gång vilket känns tufft!

    Kommer flytta ca 6 mil från där vi bor nu..

  • lairam
    Vi har också berättat för många, hela min och hans närmsta familj, flera av mina vänner, tänker att jag vill ha deras stöd om något händer. Så då kan de lika gärna få dela min glädje nu också!
  • LN2015

    Hej, jag måste bara få fråga- Vad är de ALLA är så oroliga för?? Vi har inte berättat till någon och är i vecka 9, men de är inte för att "om de skulle hända något"... utan bara för att chocka dom lite att vi är så långt på väg när de väl får veta. Min önskan är att kunna hålla de hemligt/osynligt till jul Men iaf, om man får MISSFALL (hatar alla förkortningar) är de ju för att något inte är som de ska, de går inte att påverka, och jag kan tycka att detta är helt fantastiskt att kroppen stöter bort något som inte är okej. Då får man ju vänta till nästa gång de är aktuellt att bli med barn och hoppas att allt fungerar. Jag har verkligen inte kämpat för att bli gravid utan jag har nyss blivit övertygad om att jag vill ha en till. Har en dotter på 3 år nu. Efter henne har jag blivit gravid 2 gånger, ena gången med minipiller och andra slarvat med p-piller. Då kändes absolut inte okej med en till, nu tror jag att de blir mysigt och kul. Jag tycker förresten många stressar med att skaffa massa barn, sen sitter dom där med två ungar och de finns ingen tid för att uppvakta sin partner eller göra något kul, han lessnar och de tar slut. Min mardröm. Jag tar mig alltid tid för min partner!

  • LN2015

    Jag är inte så galen som de verkar i förra inlägget, och de spårar från de ena till de andra... men behövde bara få de ur mig. Tack!

  • Hajarna

    Hej, vi har faktiskt inte berättar för någon anhörig än. Känns kul att leva lite i bubblan själv tillsammans med min fru.

  • Tallbarr12
    LN2015 skrev 2015-09-23 14:39:37 följande:

    Hej, jag måste bara få fråga- Vad är de ALLA är så oroliga för?? Vi har inte berättat till någon och är i vecka 9, men de är inte för att "om de skulle hända något"... utan bara för att chocka dom lite att vi är så långt på väg när de väl får veta. Min önskan är att kunna hålla de hemligt/osynligt till jul Men iaf, om man får MISSFALL (hatar alla förkortningar) är de ju för att något inte är som de ska, de går inte att påverka, och jag kan tycka att detta är helt fantastiskt att kroppen stöter bort något som inte är okej. Då får man ju vänta till nästa gång de är aktuellt att bli med barn och hoppas att allt fungerar. Jag har verkligen inte kämpat för att bli gravid utan jag har nyss blivit övertygad om att jag vill ha en till. Har en dotter på 3 år nu. Efter henne har jag blivit gravid 2 gånger, ena gången med minipiller och andra slarvat med p-piller. Då kändes absolut inte okej med en till, nu tror jag att de blir mysigt och kul. Jag tycker förresten många stressar med att skaffa massa barn, sen sitter dom där med två ungar och de finns ingen tid för att uppvakta sin partner eller göra något kul, han lessnar och de tar slut. Min mardröm. Jag tar mig alltid tid för min partner!


    För min del så tog det ett år att bli gravid med min son (inga missfall på vägen, men det tog 12 månader att över huvud tager bli gravid). Nu denna gången tog det 17 månader, men med ett missfall på vägen. Så rent krasst räknar jag med att det kommer ta 6-12 månader tills jag blir gravid igen, om ifall jag skulle få missfall eller att det skulle visa sig att barnet inte skulle överleva utanför livmodern.

    Jag tycker också att kroppen är häftig som kan upptäcka att ett foster inte utvecklas som det ska, men när min son fyller tre år i höst så ser jag åldersskillnaden bara växa och växa och önskar verkligen att det ska vara vår tur denna gången. Så jag är väl inte rädd för själva missfallet som sådant, det vet jag sker av en anledning, utan att det i så fall troligtvis kommer ta lång tid innan vi får efter efterlängtat syskon till vårt barn.
  • skepparbarn
    LN2015 skrev 2015-09-23 14:39:37 följande:

    Hej, jag måste bara få fråga- Vad är de ALLA är så oroliga för?? Vi har inte berättat till någon och är i vecka 9, men de är inte för att "om de skulle hända något"... utan bara för att chocka dom lite att vi är så långt på väg när de väl får veta. Min önskan är att kunna hålla de hemligt/osynligt till jul Men iaf, om man får MISSFALL (hatar alla förkortningar) är de ju för att något inte är som de ska, de går inte att påverka, och jag kan tycka att detta är helt fantastiskt att kroppen stöter bort något som inte är okej. Då får man ju vänta till nästa gång de är aktuellt att bli med barn och hoppas att allt fungerar. Jag har verkligen inte kämpat för att bli gravid utan jag har nyss blivit övertygad om att jag vill ha en till. Har en dotter på 3 år nu. Efter henne har jag blivit gravid 2 gånger, ena gången med minipiller och andra slarvat med p-piller. Då kändes absolut inte okej med en till, nu tror jag att de blir mysigt och kul. Jag tycker förresten många stressar med att skaffa massa barn, sen sitter dom där med två ungar och de finns ingen tid för att uppvakta sin partner eller göra något kul, han lessnar och de tar slut. Min mardröm. Jag tar mig alltid tid för min partner!


    Har aldrig haft missfall. Hade hellre haft det än att få se i vecka 20 på RUL att bebisen har en skada på centrala nervsystemet så han inte kan överleva graviditeten. Men det är bara jag. Och får vi missfall får vi börja om och för oss tar det tid. Har man inte kämpat för en graviditet eller förlorat en så tror jag inte man kan ifrågasätta en annans oro heller 
    :)
  • LN2015
    Tallbarr12 skrev 2015-09-23 15:03:51 följande:

    Jag tycker också att kroppen är häftig som kan upptäcka att ett foster inte utvecklas som det ska, men när min son fyller tre år i höst så ser jag åldersskillnaden bara växa och växa och önskar verkligen att det ska vara vår tur denna gången. Så jag är väl inte rädd för själva missfallet som sådant, det vet jag sker av en anledning, utan att det i så fall troligtvis kommer ta lång tid innan vi får efter efterlängtat syskon till vårt barn.


    Bra svar! Jag vart direkt impad att du inte vart galen på mig och mina tankar.... förstår precis vad du menar med tiden, känner samma sak då min flicka kommer hinna fylla 4 innan 2:an kommer, men jag prioriterar ändå att de ska kännas rätt och att jag vill ha barnet.
Svar på tråden BF maj 2016