• Äldre 14 Sep 11:25
    3129 visningar
    13 svar
    13
    3129

    1,5 år mellan syskon

    När vårt andra barn föds så kommer åldersskillnaden att vara lite mindre än 1,5 år mellan bebisen och storebror.


    Nu när det är ett par månader kvar av graviditeten så håller jag nästan på att få panik. Visst händer det mycket med storebrors utveckling, men han känns fortfarande så liten och dessutom har han inte lärt sig att gå än. Jag tänker jättemycket på hur jag ska lyckas få vardagen att gå ihop med två småbarn. Allt går ju bara för att det måste gå, men kanske finns det sådant som blir lättare om man är lite förberedd sedan innan?


    Jag skulle vilja ha tips och tankar från andra som har tätt mellan barnen. Hur fungerade det första året för er? Finns det något man kan göra för att underlätta vardagen? Vad var riktigt jobbigt? Vad gick lättare än vad ni trodde?


     

  • Svar på tråden 1,5 år mellan syskon
  • Birgit­ta02
    Äldre 14 Sep 11:29
    #1

    Jag hade två. Båda under två år. Ensamstående. Funkade bra. Lillen var hos dagmamma 5 timmar om dagen. Då koncentrerade jag på babyn. När han kom hem vid 14.-tiden så var det han som gällde. Där fick man prioritera och välja striderna :). jag tyckte det fungerade bra. Två blöjbarn kunde vara lite hektiskt i och för sig, men jag hade turen att ha en otroligt lugn baby. Hon sov när hon skulle - vid 3 veckors ålder sov hon 23.00-07.00. DET var en lättnad. I övrigt tyckte jag det funkade bra :)

  • Äldre 14 Sep 11:38
    #2

    Kan ni vara föräldralediga båda två i några månader? Det tror jag skulle gynna alla i familjen! Sedan skulle jag införskaffa en stor lekhage. Det första halvåret kommer vara tufft men sedan går det äldre barnet lite bättre att resonera med.

    Köp en docka till barnet och förbered så mycket det går. Låt sedan barnet ha sin docka bredvid dig och "din", och pyssla med. Bra om storasyskonet kan vara delaktig på sin nivå!

  • Äldre 14 Sep 11:50
    #3

    Tack för tips om docka! Det låter som en riktigt bra idé. (Speciellt med tanke på att sonen redan nu ofta leker med dockorna på öppna förskolan)


    Vi kommer inte att sätta storebror på dagis/dagmamma i samband med att bebisen kommer så storebror kommer att vara hemma med mig hela tiden. Det är inte säkert att min man kan vara föräldraledig så mycket i början. Oturligt nog så byter han jobb i samma veva som bebisen kommer (vilket bara det blir en enorm omställning för sonen då hans pappa inte arbetar heltid för tillfället utan är hemma väldigt mycket just nu.)


     

  • Birgit­ta02
    Äldre 14 Sep 11:53
    #4
    Amanda84 skrev 2015-09-14 11:50:27 följande:

    Tack för tips om docka! Det låter som en riktigt bra idé. (Speciellt med tanke på att sonen redan nu ofta leker med dockorna på öppna förskolan)


    Vi kommer inte att sätta storebror på dagis/dagmamma i samband med att bebisen kommer så storebror kommer att vara hemma med mig hela tiden. Det är inte säkert att min man kan vara föräldraledig så mycket i början. Oturligt nog så byter han jobb i samma veva som bebisen kommer (vilket bara det blir en enorm omställning för sonen då hans pappa inte arbetar heltid för tillfället utan är hemma väldigt mycket just nu.)


     


    Det som var positivt för oss, när sonen hade dagmamma, var att jag fick i lugn och ro knyta an och pyssla med babyn på heltid de timmarna. Sonen såg då inte hur mycket man jollrade, pysslade om, osv. Det blev noll syskonsvartsjuka. När han kom hem från dagmamman  så tog jag bara det nödvändiga med babyn, och dessutom fick sonen vara med så mycket han ville. I övrigt var det sonen och hans behov som gällde. Det har aldrig sedan dess funnits någon svartsjuka mellan dom.
  • Äldre 14 Sep 11:57
    #5
    Birgitta02 skrev 2015-09-14 11:53:16 följande:
    Det som var positivt för oss, när sonen hade dagmamma, var att jag fick i lugn och ro knyta an och pyssla med babyn på heltid de timmarna. Sonen såg då inte hur mycket man jollrade, pysslade om, osv. Det blev noll syskonsvartsjuka. När han kom hem från dagmamman  så tog jag bara det nödvändiga med babyn, och dessutom fick sonen vara med så mycket han ville. I övrigt var det sonen och hans behov som gällde. Det har aldrig sedan dess funnits någon svartsjuka mellan dom.
    Eftersom sonen inte går på dagis/dagmamma nu så tycker jag att det verkar dumt att inskola honom bara för att han får ett syskon. Då blir det ju två stora förändringar i livet (egentligen tre förändringar i och med pappans jobb) på en och samma gång.
  • Äldre 14 Sep 14:49
    #6

    Håller med dig! Vi har inte heller lämnat bort storasyskonet. Hade ju blivit konstigt att bli bortlämnad i samband med att det kommer en ny bebis... Skillnad om de redan går på dagis. dessutom minskar risken för bla RS (vilket du nästan garanterat utsätter bebisen för om du skolar in en ettåring på dagis samtidigt.)


    Amanda84 skrev 2015-09-14 11:57:37 följande:

    Eftersom sonen inte går på dagis/dagmamma nu så tycker jag att det verkar dumt att inskola honom bara för att han får ett syskon. Då blir det ju två stora förändringar i livet (egentligen tre förändringar i och med pappans jobb) på en och samma gång.


  • Birgit­ta02
    Äldre 14 Sep 14:57
    #7
    Trippelmamma76 skrev 2015-09-14 14:49:21 följande:
    Håller med dig! Vi har inte heller lämnat bort storasyskonet. Hade ju blivit konstigt att bli bortlämnad i samband med att det kommer en ny bebis... Skillnad om de redan går på dagis. dessutom minskar risken för bla RS (vilket du nästan garanterat utsätter bebisen för om du skolar in en ettåring på dagis samtidigt.)
    Helt rätt. Inte lämna bort om man inte haft barnet på dagis/dagmamma innan. Skulle ju vara väldigt konstigt för den lille. Dessutom finns det ett aber med det - som jag har förträngt. Babyn var ständigt förkyld första året. Sonen drog ju hem massor med virus som han själv inte blev sjuk av. Men lillan! Nä, just den biten var ju faktiskt inte nån höjdare.

    Men jag tror att, ni är ju två i föräldraskapet, ni bör kanske vara otroligt lyhörda för 1,5-åringens behov. Dvs nån vuxen ägnar honom massor med uppmärksamhet. Frqamförallt när nån pysslar mycket med babyn. Utanförskap kan vara grogrund till svartsjuka senare.
  • Äldre 9 Oct 13:20
    #8

    Förlåt för långt inlägg, började skriva och så rullade det bara på!

    Jag har en son på 1 år och 8 månader, min dotter är 3 veckor gammal. Dagis är en livräddare för mig. Min son är dock mycket krävande/high need, kanske hade klarat att ha båda hemma ifall sonen var lugnare men tycker att dagis (trots förkylningar och annat) är bra för oss alla. Sonen får träffa och leka med andra barn på dagarna och lär sig knyta an till fler vuxna än oss föräldrar vilket är väldigt nyttigt då han inte umgås så värst mycket med vår övriga familj (de bor lång bort). Han började äta och sova bättre efter att han börjat på dagis och han har börjat uttrycka sig bättre. Samtidigt får jag en en välbehövlig paus från vår hyperaktiva son men framför allt får jag fokusera på min dotter, knyta an, kramas och gosa, mata i lugn och ro och lite tystnad hemma. Så fort sonen kommer hem är det inte tyst hemma 1 minut, han vill bäras och leka och ha uppmärksamhet precis hela tiden. Han skriker ofta, glädjetjut när han är glad men gråter och skriker för precis minsta lilla, dottern hamnar lite i skymundan då. Med dagis känns som om båda barnen får uppmärksamhet, dottern på dagen och sonen på eftermiddagen. När båda barnen är hemma måste dessutom dottern passas hela tiden, kan inte släppa henne med blicken och måste vara nära hela tiden eftersom man aldrig vet vad sonen tar sig till. Vi tränar mycket nu på att "klappa fint på lillasyster" och på att man måste vara snäll mot bebisar osv. Kul idé att träna med docka :) Vi märkte snabbt också att så fort vi använder ord med negativ innebörd tex "försiktig" (var försiktig med lillasyster nu) så skulle sonen "minsann" protestera och göra tvärtom men så fort vi använde positiva ord (klappa fint) och avsluta med beröm att han var duktig efter att ha klappat fint har han blivit mycket snällare :) men jag lämnar inte rummet med dem två ensamma.

    Det här med omställningar tycker jag att många är snabba att både överdriva och underdriva. Frågar man en person får man svar att herre gud vad mycket som hänt som är omvälvande: att vi flyttat till hus, att vi var på resa till Asien, att sonen börjat på dagis, att lillasyster föddes... men tycker man måste ställa allt till relation när dessa saker sker. Det är 8 månader sedan vi flyttade, det är nästan ett halvår sedan vi var på resa, dagis är dock lite "nytt", han började i augusti. Under hela tiden har vi behållt våra vanliga rutiner och mamma och pappa har båda varit vid hans sida hela tiden. Dagis är ju en omställning men de vänjer sig ju fort ändå och om det finns trygghet i livet annars så tror jag inte att det är några som helst problem att börja med dagis i samband med syskonets födelse, jag tror inte aTT bArnen änns förstår det som två seprata händelser. Men har man lugna barn så är det väl såklart trevligt att umgås med sin familj men familjen mår också bäst när alla glada och utvilade om möjligt och det är vi om sonen går på dagis och för andra kanske det är att ha alla hemma :) (Att sonen började dagis var svårare för mig än för sonen)

  • Äldre 9 Oct 14:40
    #9

    Har inte riktigt så nära mellan barnen men hoppas jag får komma med ett tips ändå Bärsjal. Bebisen sitter trygg och nöjd på magen medan man som förälder kan följa det äldre barnet på upptäcksfärder. Det går även att amma i sjalen vilket innebär att man slipper bli låst i soffan långa stunder utan har armarna lediga till det äldre syskonet.

  • Äldre 9 Oct 19:29
    #10
    Medlemina skrev 2015-10-09 13:20:26 följande:

    Förlåt för långt inlägg, började skriva och så rullade det bara på!

    Jag har en son på 1 år och 8 månader, min dotter är 3 veckor gammal. Dagis är en livräddare för mig. Min son är dock mycket krävande/high need, kanske hade klarat att ha båda hemma ifall sonen var lugnare men tycker att dagis (trots förkylningar och annat) är bra för oss alla. Sonen får träffa och leka med andra barn på dagarna och lär sig knyta an till fler vuxna än oss föräldrar vilket är väldigt nyttigt då han inte umgås så värst mycket med vår övriga familj (de bor lång bort). Han började äta och sova bättre efter att han börjat på dagis och han har börjat uttrycka sig bättre. Samtidigt får jag en en välbehövlig paus från vår hyperaktiva son men framför allt får jag fokusera på min dotter, knyta an, kramas och gosa, mata i lugn och ro och lite tystnad hemma. Så fort sonen kommer hem är det inte tyst hemma 1 minut, han vill bäras och leka och ha uppmärksamhet precis hela tiden. Han skriker ofta, glädjetjut när han är glad men gråter och skriker för precis minsta lilla, dottern hamnar lite i skymundan då. Med dagis känns som om båda barnen får uppmärksamhet, dottern på dagen och sonen på eftermiddagen. När båda barnen är hemma måste dessutom dottern passas hela tiden, kan inte släppa henne med blicken och måste vara nära hela tiden eftersom man aldrig vet vad sonen tar sig till. Vi tränar mycket nu på att "klappa fint på lillasyster" och på att man måste vara snäll mot bebisar osv. Kul idé att träna med docka :) Vi märkte snabbt också att så fort vi använder ord med negativ innebörd tex "försiktig" (var försiktig med lillasyster nu) så skulle sonen "minsann" protestera och göra tvärtom men så fort vi använde positiva ord (klappa fint) och avsluta med beröm att han var duktig efter att ha klappat fint har han blivit mycket snällare :) men jag lämnar inte rummet med dem två ensamma.

    Det här med omställningar tycker jag att många är snabba att både överdriva och underdriva. Frågar man en person får man svar att herre gud vad mycket som hänt som är omvälvande: att vi flyttat till hus, att vi var på resa till Asien, att sonen börjat på dagis, att lillasyster föddes... men tycker man måste ställa allt till relation när dessa saker sker. Det är 8 månader sedan vi flyttade, det är nästan ett halvår sedan vi var på resa, dagis är dock lite "nytt", han började i augusti. Under hela tiden har vi behållt våra vanliga rutiner och mamma och pappa har båda varit vid hans sida hela tiden. Dagis är ju en omställning men de vänjer sig ju fort ändå och om det finns trygghet i livet annars så tror jag inte att det är några som helst problem att börja med dagis i samband med syskonets födelse, jag tror inte aTT bArnen änns förstår det som två seprata händelser. Men har man lugna barn så är det väl såklart trevligt att umgås med sin familj men familjen mår också bäst när alla glada och utvilade om möjligt och det är vi om sonen går på dagis och för andra kanske det är att ha alla hemma :) (Att sonen började dagis var svårare för mig än för sonen)


    Jag kommer inte att sätta mitt barn på dagis för att han får syskon. Det finns inte ens i min föreställningsvärld. Jag skaffar för sjutton inte barn för att lämna bort dem. Dagis eller dagmamma blir först av när föräldradagarna är slut.


     


    Mellanmjölkens land skrev 2015-10-09 14:40:38 följande:

    Har inte riktigt så nära mellan barnen men hoppas jag får komma med ett tips ändå Bärsjal. Bebisen sitter trygg och nöjd på magen medan man som förälder kan följa det äldre barnet på upptäcksfärder. Det går även att amma i sjalen vilket innebär att man slipper bli låst i soffan långa stunder utan har armarna lediga till det äldre syskonet.


    Bärsjal är helt klart intressant. Jag hade Babybjörn bärsele med storebror men tyckte att det var lite bökigt att ha honom där i längre stunder och har därför funderat på om bärsjal är bättre. Det som skrämmer mig lite med bärsjal är att jag är rädd för att knyta fel, att det skall gå upp eller att bebisen kommer att ligga illa i den. Har du tips på hur man gör på bästa vis?

  • Äldre 9 Oct 19:33
    #11
    Birgitta02 skrev 2015-09-14 14:57:37 följande:
    Men jag tror att, ni är ju två i föräldraskapet, ni bör kanske vara otroligt lyhörda för 1,5-åringens behov. Dvs nån vuxen ägnar honom massor med uppmärksamhet. Frqamförallt när nån pysslar mycket med babyn. Utanförskap kan vara grogrund till svartsjuka senare.
    Det här har vi pratat mycket om efter att du skrev det här och det känns som ett klokt råd. Det kommer vi absolut att tänka på. Vi har även börjat titta på lösningar kring att min man kanske ändå kan vara hemma i alla fall den första månaden, kanske två månader efter att bebisen föds.
  • Äldre 9 Oct 20:03
    #12

    Jag har 16 månader mellan mina barn, minstingen fyllde 1 i sommras.

    För oss var det en tuff period första 2 månaderna när den stora fick vänja sig att få vänta ibland. Vi försökte få storasyskonet att "vara" med från början, och det har fungerat för oss. Det var nog lite av en chock, men det gick över snabbt och de har nu väldigt kul tillsammans.

    Några konkreta tips för att underlätta vardagen;
    Ha ett "säkert" rum, där du vet att du kan lämna storasyskonet ett par minuter utan tillsyn. Vi har vardagsrummet där vi satt barngrind in. Underlättar enormt om t.ex. bebis kräkts ner sig själv och man måste torka upp/tvätta barn osv och inte kan hålla kolla på båda samtidigt. Vi hade även en resespjälsäng i vardagsrummet där vi kunde sätta ner minstingen när den stora lekte lite för vilt.
    Matlådor! Vissa dagar kan det mer eller mindre vara omöjligt att få ihop vardagen, att ha matlådor färdiga i frysen är kanon. Vi gör storkok och fryser in extra. T.ex köttfärsås, och gratänger är smidigt att bara plocka ut och värma.
    Flera tvättkorgar, vi färgsorterar tvätten direkt när det åkt av. Bara att kasta in ett lass direkt i maskinen när man har tid över.

  • Äldre 11 Oct 19:49
    #13
    aeips skrev 2015-10-09 20:03:08 följande:

    Jag har 16 månader mellan mina barn, minstingen fyllde 1 i sommras.

    För oss var det en tuff period första 2 månaderna när den stora fick vänja sig att få vänta ibland. Vi försökte få storasyskonet att "vara" med från början, och det har fungerat för oss. Det var nog lite av en chock, men det gick över snabbt och de har nu väldigt kul tillsammans.

    Några konkreta tips för att underlätta vardagen;
    Ha ett "säkert" rum, där du vet att du kan lämna storasyskonet ett par minuter utan tillsyn. Vi har vardagsrummet där vi satt barngrind in. Underlättar enormt om t.ex. bebis kräkts ner sig själv och man måste torka upp/tvätta barn osv och inte kan hålla kolla på båda samtidigt. Vi hade även en resespjälsäng i vardagsrummet där vi kunde sätta ner minstingen när den stora lekte lite för vilt.
    Matlådor! Vissa dagar kan det mer eller mindre vara omöjligt att få ihop vardagen, att ha matlådor färdiga i frysen är kanon. Vi gör storkok och fryser in extra. T.ex köttfärsås, och gratänger är smidigt att bara plocka ut och värma.
    Flera tvättkorgar, vi färgsorterar tvätten direkt när det åkt av. Bara att kasta in ett lass direkt i maskinen när man har tid över.


    Tack för tipset!
Svar på tråden 1,5 år mellan syskon