1,5 år mellan syskon

Det som var positivt för oss, när sonen hade dagmamma, var att jag fick i lugn och ro knyta an och pyssla med babyn på heltid de timmarna. Sonen såg då inte hur mycket man jollrade, pysslade om, osv. Det blev noll syskonsvartsjuka. När han kom hem från dagmamman  så tog jag bara det nödvändiga med babyn, och dessutom fick sonen vara med så mycket han ville. I övrigt var det sonen och hans behov som gällde. Det har aldrig sedan dess funnits någon svartsjuka mellan dom.

Förlåt för långt inlägg, började skriva och så rullade det bara på!

Jag har en son på 1 år och 8 månader, min dotter är 3 veckor gammal. Dagis är en livräddare för mig. Min son är dock mycket krävande/high need, kanske hade klarat att ha båda hemma ifall sonen var lugnare men tycker att dagis (trots förkylningar och annat) är bra för oss alla. Sonen får träffa och leka med andra barn på dagarna och lär sig knyta an till fler vuxna än oss föräldrar vilket är väldigt nyttigt då han inte umgås så värst mycket med vår övriga familj (de bor lång bort). Han började äta och sova bättre efter att han börjat på dagis och han har börjat uttrycka sig bättre. Samtidigt får jag en en välbehövlig paus från vår hyperaktiva son men framför allt får jag fokusera på min dotter, knyta an, kramas och gosa, mata i lugn och ro och lite tystnad hemma. Så fort sonen kommer hem är det inte tyst hemma 1 minut, han vill bäras och leka och ha uppmärksamhet precis hela tiden. Han skriker ofta, glädjetjut när han är glad men gråter och skriker för precis minsta lilla, dottern hamnar lite i skymundan då. Med dagis känns som om båda barnen får uppmärksamhet, dottern på dagen och sonen på eftermiddagen. När båda barnen är hemma måste dessutom dottern passas hela tiden, kan inte släppa henne med blicken och måste vara nära hela tiden eftersom man aldrig vet vad sonen tar sig till. Vi tränar mycket nu på att "klappa fint på lillasyster" och på att man måste vara snäll mot bebisar osv. Kul idé att träna med docka :) Vi märkte snabbt också att så fort vi använder ord med negativ innebörd tex "försiktig" (var försiktig med lillasyster nu) så skulle sonen "minsann" protestera och göra tvärtom men så fort vi använde positiva ord (klappa fint) och avsluta med beröm att han var duktig efter att ha klappat fint har han blivit mycket snällare :) men jag lämnar inte rummet med dem två ensamma.

Det här med omställningar tycker jag att många är snabba att både överdriva och underdriva. Frågar man en person får man svar att herre gud vad mycket som hänt som är omvälvande: att vi flyttat till hus, att vi var på resa till Asien, att sonen börjat på dagis, att lillasyster föddes... men tycker man måste ställa allt till relation när dessa saker sker. Det är 8 månader sedan vi flyttade, det är nästan ett halvår sedan vi var på resa, dagis är dock lite "nytt", han började i augusti. Under hela tiden har vi behållt våra vanliga rutiner och mamma och pappa har båda varit vid hans sida hela tiden. Dagis är ju en omställning men de vänjer sig ju fort ändå och om det finns trygghet i livet annars så tror jag inte att det är några som helst problem att börja med dagis i samband med syskonets födelse, jag tror inte aTT bArnen änns förstår det som två seprata händelser. Men har man lugna barn så är det väl såklart trevligt att umgås med sin familj men familjen mår också bäst när alla glada och utvilade om möjligt och det är vi om sonen går på dagis och för andra kanske det är att ha alla hemma :) (Att sonen började dagis var svårare för mig än för sonen)

Har inte riktigt så nära mellan barnen men hoppas jag får komma med ett tips ändå Bärsjal. Bebisen sitter trygg och nöjd på magen medan man som förälder kan följa det äldre barnet på upptäcksfärder. Det går även att amma i sjalen vilket innebär att man slipper bli låst i soffan långa stunder utan har armarna lediga till det äldre syskonet.

Men jag tror att, ni är ju två i föräldraskapet, ni bör kanske vara otroligt lyhörda för 1,5-åringens behov. Dvs nån vuxen ägnar honom massor med uppmärksamhet. Frqamförallt när nån pysslar mycket med babyn. Utanförskap kan vara grogrund till svartsjuka senare.

Jag har 16 månader mellan mina barn, minstingen fyllde 1 i sommras.

För oss var det en tuff period första 2 månaderna när den stora fick vänja sig att få vänta ibland. Vi försökte få storasyskonet att "vara" med från början, och det har fungerat för oss. Det var nog lite av en chock, men det gick över snabbt och de har nu väldigt kul tillsammans.

Några konkreta tips för att underlätta vardagen;
Ha ett "säkert" rum, där du vet att du kan lämna storasyskonet ett par minuter utan tillsyn. Vi har vardagsrummet där vi satt barngrind in. Underlättar enormt om t.ex. bebis kräkts ner sig själv och man måste torka upp/tvätta barn osv och inte kan hålla kolla på båda samtidigt. Vi hade även en resespjälsäng i vardagsrummet där vi kunde sätta ner minstingen när den stora lekte lite för vilt.
Matlådor! Vissa dagar kan det mer eller mindre vara omöjligt att få ihop vardagen, att ha matlådor färdiga i frysen är kanon. Vi gör storkok och fryser in extra. T.ex köttfärsås, och gratänger är smidigt att bara plocka ut och värma.
Flera tvättkorgar, vi färgsorterar tvätten direkt när det åkt av. Bara att kasta in ett lass direkt i maskinen när man har tid över.