Junibebisar 2016
Oj oj, sitter här med hjärtklapning efter ett positivt graviditetstest imorse. Vi har försökt länge så jag vågar knappt tro på det. Fnissar och gråter om vartannat haha. Hjälp, kan det verkligen vara sant?!
Oj oj, sitter här med hjärtklapning efter ett positivt graviditetstest imorse. Vi har försökt länge så jag vågar knappt tro på det. Fnissar och gråter om vartannat haha. Hjälp, kan det verkligen vara sant?!
Hoppar ÄNTLIGEN in här!!
Har kämpat i TRE år för att bli gravid.....nu, när vi kanske var max 1-2månader från att påbörja IVF-behandling så dyker det där plusset upp från ingenstans!
Jag förstår ingenting och vet inte om jag vågar tro på det!!
Vad gör man nu?!
Jahapp... lyckan verkar bli kortvarig.
Ljusbruna flytningar idag. Har haft tvp missfall tidigare och dom har alltid börjat så. Så misstänker att det gick åt skogen. Känner mig riktigt nere nu, vi som försökt så hårt i 1 1/2 år :'(
Idag känner jag mig lite smått illamående. Bävar för vad som kommer! Med mina andra två mådde jag fruktansvärt dåligt och spydde i perioder flera gånger om dagen. Minns inte i vilken vecka det drog igång men ca 6-7 någon gång tror jag. Nu är jag i v 5+5. Jobbar som personlig assistent och jobbar ibland dygn vilket känns som det kommer bli enormt slitsamt. Någon mer som har ett tungt jobb eller jobbar obekväm arbetstid?
Hej!
Jag tänkte också hoppa in i den här gruppen. Ingen av mina vänner är gravida och jag tror att min man kommer tröttna på alla mina funderingar o tankar kring graviditeten så vad kunde vara bättre än att få ur sig allt detta här liksom? :D
Vi har vetat i en vecka att jag är gravid och enligt gravidappen så är jag i vecka 4+5 :) Känns hur coolt som helst men har lite svårt att fatta att jag faktiskt är gravid. Än så länge har jag bara lite ömma bröst och känner mig extra trött på kvällarna, i övrigt mår jag som vanligt :) Jag är väl konstig men jag ser nästan fram emot att få fler gravidbesvär, då kanske jag äntligen fattar på riktigt att det växer ett litet frö i mig :P
Jahapp, fem dagar efter att illamåendet tog fart har jag nu spytt för första gången. Inte kul. Om två dagar ska jag dessutom åka bil rätt långt för att gå på begravning och jag gruvar mig så över hur det ska gå. Usch, inte kul detta.
Är det bara jag som mår så dåligt att det inte går att jobba? Har suttit/legat i soffan mer eller mindre hela tiden sen i lördags. Så trött och illamående.
Jösses i en tråd med såhär många användare är det väl inte konstigt att vi fungerar olika? Vissa mår bra av att ventilera oro medan vissa mår dåligt av att läsa det, inte så konstigt och inget att bli upprörd över. Bara att acceptera att alla är olika.