Zumpan83 skrev 2015-10-08 12:16:26 följande:
Håller med dig, känns ändå som att fler är rädda för en som levt ensam innan. Har självklart många situationer där man får lära sig ta hänsyn till fler än en själv och anser att jag är rätt bra på det också precis som jag skrev i början. Känns ändå som att det blir än viktigare i en relation och att det dessutom blir en situation till där man måste ta hänsyn, har ju som varit lite av en skön avkoppling ibland också att komma hem och inte behöva bry sig om någon annan och det försvinner ju i en relation.
Annars är jag rätt nöjd över att vara lite kräsen precis som ni beskrivit, vill inte leva med vem som helst bara för att men längtar efter att träffa den rätta
Tror också att folk kan vara lite rädda. Jag har läst flera inlägg här inne från män som menar att kvinnor som levt själva för länge är alldeles för egna och det är tydligen en dålig grej och kanske är det så det ses rent generellt eller iaf för en viss typ av människor.
Men jag tänker att det som skrämmer dem egentligen är det faktum att personen är så självständig och inte rädd för att vara ensam. Det är helt enkelt svårare att knuta en sådan person till sig och skapa ett beroende på ett eller flera plan. För just den personen vet att den kan själv och inte är rädd för att vara själv. Det är iaf där jag tror att skon klämmer.
Samtidigt ur mitt perspektiv då så väljer jag ju att dela mitt liv för att jag älskar personen, för vad vi två är ihop och var för sig. Inte för att personen kan skruva med bilar, laga mat osv. Har jag överlevt själv innan så lär jag överleva själv igen om jag måste. Det verkar vara skrämmande för många män, inte alla men många nog. Ut kvinnors perspektiv kanske det är mer så som du skrev rädsla för att den andre inte kan ta hänsyn och visa hänsyn ect och inte förstår att en relation konstant måste odlas och bevaras från bägges håll.
Nu har just jag barn, så även om jag levt som singel sen jag fick barn så kan ju inte mitt ego ta hur mkt plats som helst iaf just för att jag har ett barn att ta hänsyn till och ha med i beräkningen.
Men jag hade ju en relation innan dess och jag minna att jag en gång förklarade för honom att jag inte är ihop med honom för att jag måste, för jag vet att jag kan själv. Utan för att jag vill dela mitt liv med honom, fri vilja helt enkelt.
Jag tänker att det blir vad man gör det till. Människor är olika. För vissa är det ju helt okej att bägge kommer hem och grejar led sitt, slappar på sitt sätt, laddat batterier osv. Sen en annan grej man måste inte bo ihop bara för att man har en relation. Någonstans brukar det ju iaf inte starta med att man flyttat ihop det första man gör utan den biten kanske kommer längs vägen eller så är man nöjd med att vara särbo också för den delen.
Tycker att man har all rätt att vara kräsen faktiskt. Det är ju liksom mitt liv, ditt liv. Klart vi får lov att vara kräsna i vårt val av partner. Annat är bara dumheter.