Trodde på flicka, men...

Jag blev sjukt besviken när jag fick reda på att jag väntade en andra pojke. Ärligt talat grät jag i smyg över sorgen över att aldrig få en dotter. För då hade jag bestämt mig för att det blir bara 2 barn.

Men det gick över. Jag tycker det är helt okej att bli besviken. Vi vet alla innerst inne att de flesta kvinnor önskar att få åtminstone en dotter i livet. Det är något visst med att få se sig själv i en flicka. Man är flicka själv. Men huvudsaken är att man tar besvikelsen med förnuft och tillfällighet och sedan fokuserar på glädjen över den pojk man faktiskt väntar. Han kan inte rå för att han råkade få snopp. ;)

Idag planerar jag trean och såklart Hoppas jag igen på en flicka men vill det bli en pojke så är han oerhört välkommen och inte ett dugg oönskad. :)

Tack LusLus, det känns skönt att jag inte är helt ensam om att ha känt så här. Jag vet ju förstås att jag blir överlycklig av pojken och inte vill byta bort honom. Sedan kan man ju sakna det man inte får. För vår del vet jag inte om det blir något tredje barn, men det skulle i så fall kännas tyngre om det blev en pojke igen, är jag rädd. (Usch för dessa känslor!)

Kände så jag med. Jag vart deppig och inte förrän 1 år efter började de försvinna. Nu är han och storebror de bästa jag vet och vilken kontakt dem kommer ha!

Jag har tre pojkar. Gudarna ska veta att jag önskade så att nr tre var en flicka! 

Vi fick reda på RUL att det var en pojke. Vilket vi berättade till alla. Det var så skönt att kunna snäsa av kollegan som klämkäckt sa "nu hoppas du väl på en flicka". Då var det hela slutdiskuterat långt innan födseln.

Varför ska det vara så förbjudet att önska och hoppas att barnet har ett visst kön!? Som en vän sa till mig, "när barnet kommer ut kommer du älska det ändå, så önska vad du vill". Min trea är helt underbar! Skulle inte vilja byta ut honom för alla flickor i hela världen. Han får mig att känna mig som en komplett mamma. Han tar fram det bästa hos mig. 

Du har halva graviditeten kvar. 20 långa veckor. Tänk. Fundera. Gråt. Sörj. Sura. Tillåt dig att vara ledsen. Det gjorde jag.

In i det sista hoppades jag att BM sett fel. När han kom ut tänkte jag ett litet "fan oxå".

När han var 2-3 månader gammal gick jag på en barnavdelning och klappade lite på alla fina rosa klänningar. Då sa jag till mig själv "lägg av". Och jag la av. Jag hade mina fina lille kille och jag accepterade det fullt ut.

Och du, jag är faktiskt ofrivilligt barnlös. Eller ja, före detta då. Jag anser mig ändå ha lika stor rätt som alla andra att önska, hoppas och längta. 

Det är bara att acceptera det att alla får inte en dotter.Det är ju vardagsmat för många kvinnor .Livet är så.

Jag har två söner. Hade aldrig tänkt tanken på att önska ett kön tills jag blev gravid för andra gången och typ alla började tjata om att det "sääääääkert är en flicka den här gången!" Jag fick ju prestationsångest. Kånde att jag började hoppas på en flicka just för att andra inte skulle tycka synd om mig.

På RUL fick jag höra att det var en pojke. Folk på jobbet beklagade (!) Ja faktiskt. Jag bar på ett friskt barn och fick höra " Grattis, men tråkigt för dig att det inte blev en flicka." Jag grät i några dar och så skärpte jag mig.

När lillebror föddes kände jag enbart lycka och kärlek. Mycket mer än jag känt som osäker förstagångsmamma. Han var allt jag nånsin önskat. Nu är han tre och jag har inga planer på fler barn. Vår familj är komplett.

(Och ps. båda mina söner är lugna och snälla och känsliga små liv. De lever inte upp till alla stereotypier om bråkmakande gossar. Kunde inte önska mig mer.)

Det flesta kvinnor omkring mig har endast söner.Och dom verkar glada.Och när barnen blir äldre så tänker man andra saker än barnets kön

Jag har två flickor och trodde pojkar varje gång! Men lika välkomna vilket som! Kan förstå att man kan känna så! Alla känslor är ok att känna, så länge det inte går ut över barnen känner jag. Dem kan ju inte hjälpa vilket kön dem blev, det blir ju olika individer oavsett! Och tur är väl det <3

Jag har två pojkar och väntar nu tredje barnet. Har inte kollat kön men får också hela tiden höra "nu hoppas vi det blir en flicka" och särskilt mycket får jag höra det från mannens släkt där det endast är pojkar. Ingen har fått en flicka av 9 barn. Och visst hoppas jag på en tjej, skulle vara kul med en av varje. Men oavsett vilket kön bebisen har så vill jag ju inte ha något annat barn än det som ligger i min mage. Så att så fort bebisen är ute kommer jag ju vara lika glad oavsett. Men dom där "förbjudna" tankarna och önskan finns ändå där.