Jag går sönder av längtan och sorg!
Jag har varit i samma situation som dig. Träffade min man för 4 år sedan. Han var osäker på vår relation länge, men ville inte göra slut. Jag blev spontant gravid för 1 1/2 år sedan och han blev jätteglad, precis som jag. Men jag fick missfall i vecka 8. Jag ville försöka direkt igen, men han bromsade... Det halvår som följde var det mest frustrerande i mitt liv. Jag försökte ta upp det till diskussion flera gånger, men det slutade bara med att han tyckte att jag pressade honom och jag blev arg. Jag sade att antingen går vi framåt, eller så gör vi slut, men han ville varken eller. Vi bestämde oss till slut för att gå i parterapi, eftersom vi inte kom längre på egen hand. Och det hjälpte. Så sedan i januari i år försöker vi få barn. Vi har gjort 3 IVF:er och jag blev gravid igen på den andra i maj, men fick missfall igen i vecka 11 i slutet av juli. 
Nu överväger vi att göra immunologisk utredning i Aten innan nästa IVF. Jag är 43, så vi vet ju inte om det kommer att fungera, men just nu gör vi allt för att försöka i alla fall, vilket känns oändligt mycket bättre än att vara i limbo och inte veta/vara den enda som vill. Jag ångrar att jag väntade så länge med att pressa på, men det är lätt att vara efterklok.
Kram till dig och lycka till. <3