Spermadonation från makens pappa?

Jag o min man har genomgått ett par IVF med ICSI. Jag har bra värden och bör ha fina chanser att bli gravid. Min man har få och slöa spermier och har även i ett tidigare förhållande genomgått flera IVF utan något som helst resultat med dålig embryokvalitet. Vi blev gravida vid FET då vi hade en blasto kvar i frysen efter 1:a IVF:en men fick MA i v. 13.

Vid våra ÄP har vi fått förhållandevis bra antal med ägg men få befruktade och ännu färre av bra kvalitet. Det har gjort att vi endast hade ett embryo till frysen vid 1:a och inga till frysen vid 2:a. Läkarna kan inte säga riktigt varför det blir få befruktade, men en trolig anledning är väl spermiefaktorn.

Jag börjar känna paniken över att det kanske inte blir några barn för oss. Mannen vet inte om han skulle vilja adoptera men vet inte heller vad för lösning han tänker sig om vi inte lyckas. I förra förhållandet hade de tänkt att leva barnlösa eftersom det inte gick (dvs inte adoptera). Jag själv kommer inte att kunna leva utan barn, att bara ge upp att försöka. Jag är inte jättesugen på att adoptera ett barn utan vill gärna ha anknytningen från start. Jag har funderat lite på spermiedonation, men samtidigt känns det konstigt att någon annan man skulle föra sina gener vidare till mitt och min mans barn. Jag har ändå en dröm om att både jag och min man skulle kunna känna igen oss själva i vårt barn, att vår kärlek kan skapa något som är en del av oss båda. Jag undrar om det är någon som har fått spermier donerade från en släkting? I vårt fall skulle man kunna tänka att mannens far donerar och vi gör en heminsemination, så mannen kan se sig själv i barnet. Är det någon som har gjort något liknande? Hur har det fungerat, rent praktiskt och efter att barnet har fötts? Har det varit konstigt på något sätt? Jag själv känner att jag lätt hade ställt upp för min syster om hon hade behövt ett ägg, för att hon ska få ett barn som fortfarande är hennes kött och blod och som hon kan se sig själv i.