Vuxenmobbning
Vill helst vara anonym här. Har efter några års trassel med livet äntligen tagit tag i min situation och börjat studera på universitet. Är nu på termin 2. Allt var frid och fröjd fram till första halvan av termin 1, det kändes kul och inspirerande att gå till skolan och jag kände mig peppad.
Vi hade (och har) en stor del grupparbeten och här har det hänt något som eskalerat i en negativ riktning. Det har liksom bildats grupperingar inom gruppen och jag upplever att varken kommunikationen eller samarbetet fungerar.
Det är i synnerhet en person i gruppen som beter sig illa personligt mot mig, jag tar väldigt illa vid mig av dennes kommentarer och pikar. Det har hänt så många gånger nu och senast häromdagen så kläckte h*n ur sig något väldigt spydigt/ironiskt riktat mot mig inför halva klassen då jag stod framme hos läraren. Resultat; gapskratt och tasslande hos främre raderna.
Jag tar som sagt väldigt illa vid mig av detta, i synnerhet då jag vuxit upp som mobbad. Dessutom är detta vuxna människor som studerar, kunde man inte kräva mer empati bland dessa?
Försöker ändå hitta en lösning på detta. Prata med henne vill jag inte göra, då jag som sagt inte hyser några varmare känslor för personen och skadan är redan skedd. Det är också svårt att skaka av sig känslan att ha blivit utskrattad av och inför sina studiekamrater. Funderar starkt på att byta skola men kommer med största sannolikhet att stöta på dessa individer igen i yrkeslivet i senare skede, och hur förklara detta då. Någonstans bör jag väl hantera detta på plats, men hur? Kom gärna med tips, tankar och reflektioner. Allt är välkommet.
