Språkligt - de och dem

Det ska vara:

De blev bjudna på äpplen.

Som sagts tidigare så ska det vara "de" när det passar att byta ut mot "vi" (lätt att komma ihåg eftersom både "de" och "vi" har två bokstäver) och "dem" när det passar att byta ut mot "oss" (lätt att komma ihåg eftersom både "dem" och "oss" har tre bokstäver).

Alltså:

De blev bjudna på äpplen.

Vi blev bjudna på äpplen.

Försäljaren bjöd dem på äpplen.

Försäljaren bjöd oss på äpplen.

Jag tror att din förvirring beror på att "de" kan vara både subjektspronomen (Vem gör något i satsen? Jo, DE äter äpplen/vi äter äpplen) men "de" kan också vara bestämd artikel och det är något helt annat, dvs i den typen av meningar jag ska visa nu kan du inte använda vi/oss-regeln. Fördelen är att när "de" är bestämd artikel (som i nedanstående exempel) är det ALLTID "de" som är rätt, aldrig "dem".

Exempel:

Jag gillar den tröjan.

Jag gillar det halsbandet.

Jag gillar DE tröjorna.

Jag gillar DE halsbanden.

I fraser där "de" är bestämd artikel till ett substantiv är det alltså alltid "de" som används, ALDRIG *Jag gillar dem tröjorna. "Jag gillar dem tröjorna" är alltså fel.

Blev det klarare?

Tack, vad glad jag blir! Jag läser till svensklärare.

Tack så mycket, roligt att kunna träna på didaktik i svenska (jag läser till svensklärare). Många har problem med de/dem just eftersom talspråkets "dom" gör att man inte kan använda sin språkkänsla genom att höra vad som är rätt och fel eftersom båda i tal låter likadant.

Jo, förvisso - jag svarade bara på TS kommentar om att hen brukar kunna "höra" vad som är fel och det går ju inte i fallet med de/dem. Varför det är svårare med de/dem för de yngre generationerna kan t ex bero på att de hade en lärare som var nyexaminerad när det var på modet att "låta" eleverna skriva dom/mej/dej/sej etc, men kan även (troligen främst) bero på den stora skillnaden i språklig input via läsning idag gentemot förr.

Läsningen för tidigare generationer har i huvudsak bestått av skolans läroböcker, tidningstext, skönlitteratur och facklitteratur. Man har således i sin läsning nästan uteslutande mötts av korrekturläst text. Idag läser många skolans läroböcker och någon enstaka skönlitterär bok men på fritiden är det mest sociala media, forum, bloggar etc som gäller och dessa är inte korrekturlästa. Folk skriver alltså enligt eget tycke och har inget stavnings-och grammatikprogram på. Sannolikheten för att ofta stöta på texter med många grammatiska fel är alltså mycket större idag. Det går heller oftast inte att som läsare få lov att påpeka när någon skriver fel, eftersom vederbörande inte efterfrågat detta så de flesta blir sura och tycker att "man förstår väl ändå".

Många språkvårdare menar alltså att "folk" inte nödvändigtvis skriver sämre idag än förr, utan det är bara att mer icke korrekturläst text syns eftersom "vem som helst" skriver på internet, och eftersom en mycket större andel (än förr) av en genomsnittlig läsares input därmed består av text innehållande fel hjälper läsningen inte till på samma sätt som förr för att man ska få en bättre språkförståelse. Det kan således vara att ett större _antal_ människor har problem med t ex de/dem idag jämfört med förr, men även att en större _andel_ av de personer som har svårt för att skriva nu också syns i skrift vilket gör att folk uppfattar det som att fler än förr "inte kan skriva ordentligt".

Ja om du säger "de" till den ena och "dom" till den andra är det ju inget svårt - min kommentar var till de personer som uttalar både de och dem som "dom" - då har man ju ingen hjälp av sitt språköra eftersom båda låter likadant.

Jag har inte sagt något annat, men för att förtydliga: Ja, man har hjälp av sin språkkänsla _utan_ sitt språköra OM man är en van bokläsare, och det skrev jag också i mitt långa svar på ditt tidigare inlägg (se inlägg 110) men eftersom många idag inte är vana bokläsare försvårar det ju i just den här frågan att de/dem för de allra flesta uttalas likadant. I andra grammatiska frågor där orden inte låter likadant kan man ha hjälp av sitt språköra som modersmålstalande för att avgöra vad som är rätt, trots att man inte är en van läsare.

Alla tre skulle jag tro. Grammatik har, som jag förstått det, fått minskat utrymme i de senaste lärarutbildningarna och läroplanerna om man jämför med hur det var tidigare. Många hade/har inställningen att det viktigaste är demokratiperspektivet, ATT alla får skriva och inte HUR de skriver.

Jag som tycker att det är viktigt hur man skriver skulle ju gärna vilja påpeka när andra skriver fel i forum (för att jag helt naivt tänker att folk BORDE vilja få hjälp att skriva korrekt) men det verkar oftast helt omöjligt och oönskat oavsett hur finkänsligt man formulerar sig. På det här forumet är det väl inte ens tillåtet att påpeka hur folk skriver? Att kunna skriva grammatiskt korrekt har helt enkelt inte status i alla kretsar längre. Varför det är så vet jag inte däremot.

Jag förstår hur du menar och det illustrerar väldigt väl det faktum att det inte verkar ha någon status idag att kunna utrycka sig korrekt, för om det hade det vore ju folk tacksamma om någon på ett konstaterande sätt påpekade vad som var fel utan att skriva något kränkande som att skribenten inte kan formulera sig o.s.v.

Det är ju dessutom ofta i språktrådarna, precis som i ekonomitrådarna, så att de som är intresserade (och redan någorlunda insatta) samlas där. Alltså når man ju inte så många med sin folkbildning om man bara får påpeka språkfel i språkdelen av forumet. Jag menar i alla fall inte att ens svar till vederbörande endast skulle handla om språkfelet, utan att man skriver något om ämnet och sedan på slutet t ex skriver: "Ett tips: Det heter Sedan så har man ju sEtt trådar som avhandlingar särskrivningar". Går du i taket för det och tycker att jag inte har något vettigt liv, eller tycker du att det är välkommet för att du då får reflektera över när man använder "sätt" respektive "sett"?