Utanförskap i vuxenlivet.

Fy fan för såna människor! Om jag vore du skulle jag trycka på gilla-knappen till det inlägget så de skäms lite. Eller ännu bättre, kommentera något, annars kanske de på riktigt tror att du like:ar det. Kan det vara en idé att leta efter nytt jobb? Kanske kan vara skönt med en nystart. Du verkar vara en himla gullig och snäll person så jag tvivlar inte alls på att du får en bättre kontakt på ett nytt jobb. Kollegorna du har nu verkar ju rätt rubbade. Jag var med i en liknande sits när jag var yngre och började på ett nytt jobb, blev utfryst och trodde länge att det var mig det var fel på. Efter ett tag bytte jag jobb och det gick jättebra! Insåg då att vissa personer på gamla jobbet triggade igång någon slags utfrysning. Det är säkert så på ditt jobb också om du kollar noga.

Men börjar de dricka redan nu menar du? Är ni lediga idag eller varför ser du det på Facebook?

Jag är ledig idag, och dom här fyra verkar också vara det. De här som la ut nu laddade upp på nån bar med en drink inför förfesten som är inför julbordet.. Jag är helt övertygad om att de här vet om vilka som är inbjudna. Vad ska jag skriva då hade du tänkt? Vill ju inte starta bråk.. Ja jag ska SOM TUR ÄR börja nytt jobb snart fast inom samma organisation, ett enda grattis till nya tjänsten har jag fått, och då var det med en nypa "förstöra glädjen grattis" typ "kul att nån ville ha tjänsten". Ok..

Vet inte om jag ska gå längre eller bara ta med familjen på eget julbord..

Okej, nej jag tänkte att du kunde skriva något trevligt men ändå lite dräpligt. Men det är nog onödigt. Blir bara så arg på såna människor!

Grattis till nya jobbet! :) typiskt att någon försökte förstöra glädjen, men nu kan du iaf trösta dig med att du slipper dem snart.

Jag ser inte riktigt anledningen till att du ska gå på julbordet faktiskt... Det verkar ju bara generera ångest. Och du ska ju ändå sluta liksom... Låter mycket mysigare att gå på julbord med familjen istället :)

Kan känna igen mig lite. Tror de har att göra med att jag gärna har väldigt djupa och nära relationer. Ytligheter ger inte mig så mycket. Kan det vara så att du själv kanske inte finner någon annan särskilt intressant? På mitt jobb har jag kommit några nära men de är mer som mig och vi klickar.

Min första tanke med julfesten eller förfesten var att det var taskigt. Men när du skrev att du varit sjukledig 2 månader kanske det kan bero på det. De har helt enkelt glömt det. Om du gärna vill gå skulle du kunna fråga vad det är för fest så kommer de säkert säga att du också får komma (om det inte är försent redan).

Känner igen det där lite för väl. Har inga vänner, inga släktingar, inga syskon, träffar mina föräldrar kanske 1-2 gånger om året. På jobbet var jag alltid ensam, åt alltid lunch ensam och jobbade för mig själv. Tills jag insåg att jag har ju inget förlora, det fanns ju andra som åt lunch ensam så jag satte mig alltid vid någon annan som var ensam, började utmana mig själv hela tiden, började fullständigt strunta i vad andra tycker och tänker och göra alltid vad jag själv känner för utan några som helst gränser, jag hade ju inget att förlora. Och nu äter jag aldrig lunch ensam längre, blir varje dag tillfrågad om jag kommer med och äter, och jag är numera ofta den som är i centrum av diskussionerna. Men utanför jobbet är nog så ensam man kan vara, eller jag är ensam med tre barn så helt ensam är jag ju på det viset. Men jag saknar ett socialt liv, har försökt bjuda hem människor till mig men de kommer aldrig, de säger alltid visst vore det kul att ses, har hänt att vi t.o.m bestämt någon dag men sedan blir det ändå inget. Alla har ju fullt upp med familj, släktingar och gamla vänner det finns helt enkelt inte tid med en sådan som jag. Men jag löser det nog också på något sätt