Anonym (Bravo!) skrev 2015-12-12 12:51:46 följande:
Vad härligt att du fick det gjort! När jag började läsa tråden, tänkte jag skriva att du skulle kontakta mottagningen och berätta om din rädsla så du kunde få en sköterska som är extrabra på att bemöta rädda patienter, men nu såg jag att du redan gjort det. Bra jobbat! Hjälper säkert andra rädda också att läsa om hur bra det gick för dig.
Jag tycker inte själva provtagningen känns alls, men första gångerna jag tog cellprov var jag oskuld och då gjorde det rätt ont när de satte in ett instrument i slidan för att komma åt. Men det var inte lång stund eller så att jag skulle ha dragit mig för att gå dit nästa gång.
Hur det är med blödningen kan jag inte svara på, men du kan väl ringa 1177 och fråga dem, så slipper du fundera. Har det inte slutat på måndag kan du ringa till stället du var på, då de ju är experter.
Jag ringde 1177 som sa att jag skulle avvakta över helgen. Hon sa att "det är ju inget som gått sönder som kan blöda"
nehe, varifrån kommer det då?
Jag blev iallafall förvånad över hur lätt det gick med cellprovet. Jag kände ju när hon satte in instrumentet som "öppnar upp" slidan, det var superjobbigt tidigare men det blir helt klart lättare när man slappnar av. Sen "halkade" min livmodertapp på den så det kändes som om nåt liksom hoppade till där inne, blev jätterädd men det gjorde inte ont. När hon tog prov med träspatlarna kändes det inget speciellt, kändes väl typ som om man stoppar in ett finger och rör vid slidväggarna. När hon skulle stoppa in borsten började jag hyperventilera och spände mig och höll på att börja gråta. Tänkte "men varför tar det sån tid, stoppa in den nån gång!", och så sa hon "okej, nu så..." och jag trodde hon var tvungen att börja om eller nåt men hon fortsatte "...så var vi klara!". Och jag hade inte ens märkt att den där borsten var inuti mig. Blev så paff!