Inlägg från: Misszandra |Visa alla inlägg
  • Misszandra

    BF Augusti 2016

    Hazel Grace skrev 2016-07-04 21:09:33 följande:

    Gött moen! Skönt att kunna slappna av och bara fokusera på bebis ankomst. Hoppas fk inte krånglar nu, någon respekt för sjukskrivning måste dom ju ha liksom.

    Jag var ute tidigare med en kompis som fick barn nyligen och herregud va många det var som stannade och beundrade bebisen! Jag blev helt chockad, är det normalt? Dom flesta tittade bara och gullade på håll men flera stoppade ner händerna och tog på henne och grejer. Gör man så? Främlingar liksom? Jag var jätteobekväm när folk kom och klappade. Kompisen var okej med det men jag vill inte att det ska komma okänt folk och ta på min bebis när han kommer. Överreagerar jag? Det har inte med ev sjukdomar att göra eller något sånt men respekt och hyfs.. Har ni råkat ut för det? Vad känner ni?


    Usch, det har jag inte ens tänkt på. Jag tkr det är obehagligt när människor tar och även stirrar på min mage så att jag inte skulle känna obehag av att de tar på min bebis kan jag inte tänka mig. Jag kan faktiskt inte ens föreställa mig att okända människor kommer upp till en och stoppar handen i min barnvagn och tar på mitt barn. 
  • Misszandra

    Asså nu när jag läser om er som har klåda så kom jag och tänka på att min nacke och händer har kliat som tusan ibland. Inte så som med Kela, stackare. Hoppas det löser sig för dig, att de kan hjälpa dig, för så här ska man inte behöva ha det. 

  • Misszandra
    Hazel Grace skrev 2016-07-07 22:08:24 följande:
    Grattis!! Skönt att allt gick så bra trots att det var så tidigt. Och gud va härligt att ni fick komma hem så fort! Duktig kille, ta hand om er! <3

    Här svettas vi inte så mycket. Jag är väldigt frusen i vanliga fall men nu är jag i ganska behaglig temperatur för det mesta :) hade planerat att bara jobba tills på lördag men nu blir det till att jobba nästa vecka också. Ååh trots att jag inte orkar eller vill jobba mer så har jag så svårt att säga nej. Har fortfarande inte fått tummen ur och släpat iväg mig till läkaren för sjukskrivning heller. Men fick höra att min sjukpenning skulle baseras på mina kontrakterade timmar vilket inte är så många, och jag ORKAR inte bråka och krångla så jag tar av mina sparpengar sen när jag verkligen börjar gå på knäna. Men nu är det knappt sju veckor kvar så jag biter ihop ett tag till.
    Förlåt om jag är superdryg nu, men jag kan inte släppa sånt här. Eftersom du jobbar mer än dina fasta timmar borde ALLA timmar du jobbar räknas. För alla timmar du jobbar registreras väl? Då är det bara för nån på lönekontoret att skriva ut exakt hur många timmar du har jobbat varje månad utöver dina fasta. Jag tkr det är så fel att du ska behöva ta av dina sparpengar när du egentligen inte behöver. Det hade nog kvittat hur trött jag hade varit, jag hade aldrig gått med på det, du har rätten att få föräldrapenning baserad på 80% av din inkomst oavsett om det är fasta timmar eller inte. 
  • Misszandra
    Nmg skrev 2016-07-07 22:45:56 följande:

    Hur känner ni inför att ta Emot besök?

    Fick precis reda på att makens kusin tänkte komma

    Och hälsa på i 3 dagar, kommer vara i typ v35 då och jag känner verkligen inte att jag har nån ork att "socialisera" varje kväll i 3 dagar. Känner mig sur och bitter men jag orkar faktiskt inte. Det är även min mans första semesterdag när kusinen kommer så känner som att vi knappt kommer umgås den veckan (jag Hr semester från imorgon och han från torsdag nästa vecka) dessutom vill jag hinna umgås med min dotter nästa vecka och veckan efter, sen åker hon utomlands med sin pappa så jag kommer inte träffa henne på 3 veckor. Åh vad jag inte är sugen på gäster nu....


    Jag är i vecka 37 nu och människor förstår inte hur jobbigt det är att endast vara gravid utan att ha en massa måsten runt en. Min sambo ville tvunget åka till sina föräldrar som bor 3.5h bort med bil. Och jag har såna sjuka sammandragningar nu att det är galet och min foglossning ska vi inte prata om. Och självklart vill jag inte vara ensam hemma en hel helg i vecka 37, mina egna föräldrar bor 2h bort med bil men 3h med tåg, vilket är samma skit för mig. När jag dessutom vet hur snabbt min mammas förlossningar gick, (under timmen när de väl satte igång) så blir man nervös över att vara ensam. Speciellt när man är så långt gången.

    Men nej, jag förstår dig till 100%. När folk kommer hit och hälsar på är det alltid i flera dagar i sträck och man är lagom trött på det innan de ens hunnit hit. Även om man inte gör något så känns det ändå som att man måste "underhålla" på något vis och man kan inte ligga i soffan/sängen halva dagen som man annars gör för att må sitt bästa. Och jag förstår att du hellre umgås med din dotter, det hade jag också gjort. Och det borde din sambo och hans kusin förstå. 
  • Misszandra

    Jag måste få prata av mig lite ...  Jag blir så himla irriterad och ledsen varje gång jag träffar mina svärföräldrar av anledningen hur de pratar om vårt barn. Jag får hela tiden höra hur stor han kommer va, att storlek 56 inte kommer passa honom när han kommer ut osv osv .. Jag blir galen, jag bryr mig inte om han är stor, han får gärna vara det, det spelar ingen roll för mig. Men det gör mig orolig, det får mig att tänka jättemkt på förlossningen, jag menar om jag nu ska föda ut en unge som inte passar i storlek 56 blir man ju orolig, och det är min första förlossning så jag vet inte ens hur det känns att föda barn, jag bara antar att det kommer vara den värsta smärtan i mitt liv men också det bästa ögonblicket någonsin. Jag har försökt förklara för min sambo att jag inte orkar höra på det tjatet mer men han säger tydligen inget om det till sina föräldrar eftersom de fortsätter tjata.

    De fick även sitt första barnbarn från min sambos äldre bror för snart 2 månader sen och även fast mitt barn inte är fött än så jämförs han med det barnet heeeela tiden. "Kommer ert barn kunna göra så", "kommer ert barn se ut så där, eller så där" "hon är så söt och liten, jag tror ert barn kommer ha storlek 74 när den är 3 månader" Asså jag blir galen, jag vill bara stänga in mig i ett rum och inte låta någon träffa honom när han väl kommer till världen just pga detta eviga tjatet.  

  • Misszandra
    Kela1981 skrev 2016-07-10 21:15:55 följande:
    Men herregud! Vad är det för fel i huvet på dina svärföräldrar?!?!
    Varför skulle han inte passa i stl 56? Å besitter dom verkligen kunskapen att kunna bedöma en sån sak?!
    Har din bm flaggat för att bebisen kan vara stor och dom vet det?
    Sen ja; flickor är ofta mindre än pojkar men dom behöver inte vara det!
    Vad säger din sambo då?

    Vi hade lite samma sits i vår familj när min styvbror fick sin andra son.
    Vår dotter var väldigt liten och deras son var stor när han föddes. Det skiljer 7 månader på dom (vår dotter är äldre) och varje gång vi träffades så poängterades och skrattades det åt att deras son var så mycket större fast att han var yngre.
    Dom sa inget själva men till slut så fick jag nog och sa till min mamma att hon fick ta och sluta! Hon hade inte tänkt på att det kunde vara sårande och tyckte att det var ett löjligt resonemang men slutade ändå när jag sagt till henne.

    Kan du prata med din svågers fru eller din svåger kanske så att dom kan säga ifrån?

    Blir så trött på att människor ska jämföra barn med varandra! Som om det inte finns nog med dåliga självförtroenden i världen redan!!!
    Jaa jag har själv börjat undra lite. Visst om dom hade nämt det en gång eller så men detta tas upp varje gång vi träffas och nu sist i fredags, när kom vi dit, hann knappt in genom dörren innan de skulle påpeka hur stor han kommer vara. 

    Men som du säger så känns det lite som en självklarhet att han faktiskt ska vara lite större eftersom han är pojke. Och nej, de besitter verkligen inte den kunskapen att kunna bedöma det, bm har inte sagt något mer än att jag ligger mellan mitten kurvan och översta kurvan på SF-måttet men att hon är supernöjd. Jag ska prata med henne om det när jag träffar henne på tisdag och då har jag något att säga till om iallafall om han nu inte är överdrivet stor. 

    Nej, det kanske är som du skriver att de faktiskt inte tänker på det men jag har sagt ifrån snällt att storlek 56 kommer ju garanterat passa, annars måste han ju vara nån jätte, värt att nämna är att min sambo är 165cm lång och jag 158, så jag tror ju inte vi har anlagen för en superlång bebis precis. Jag har sagt till min sambo att dagen han trycker ut en bebis ur sin kropp får han gärna skämta med sina föräldrar om storleken på den men jag vill varken höra eller tkr det är roligt på något vis. 

    Inte nog med att jag har varit lite förlossningsrädd redan innan jag blev gravid, nu ska man få höra att man ska trycka ut en 3 månaders bebis i storlek också. Nejdå, det gör mig inte alls skitnervös. Vilket jag också pratat med min sambo om, men jag tror inte han ser det som mig, eller det är klart han inte gör, han ska som sagt inte förlösa honom. 
  • Misszandra
    Hazel Grace skrev 2016-07-10 21:57:47 följande:

    Misszandra, jag fattar inte hur man kan spekulera på det viset. Vad har dom för anledning att tro det? Så respektlöst mot dig, det är ju första gången för dig! Blir ju ännu mer nervöst. Så lätt att säga men bry dig inte om dom. Är ni dessutom inte långa eller stora själva som varför skulle ni får en stor bebis? Makes no sense.. Så länge barnet mår bra. Din sambo borde lyssna på dig och säga något till dom. När du är gravid ska han göra allt du ber om. Särskilt när det gäller hans släkt och sånt du tar åt dig av.


    Nej jag blir så ledsen och besviken att det inte är alls roligt att träffa dom längre. Och det kommer va ännu jobbigare att träffa dom när han kommit oavsett hans storlek. Just för hur mkt dom har snackat. Hans mamma har väldigt mkt åsikter i övrigt, hon klagade på mamman till min sambos brorsdotter också. Att hon bär henne för mkt osv osv. Så det känns som att de snackar om allt och alla, till allt och alla. Dom gör något helt underbart så himla trist. 
  • Misszandra
    Kela1981 skrev 2016-07-10 22:22:42 följande:
    Aha hon är en sån! Satkärring!

    Jag önskar av hela mitt hjärta att folk som hon kunde sluta lägga sig i hur andra hanterar sina barn. Framför allt förstföderskor!!!

    Mitt enda råd till blivande föräldrar är: lyssna inte på andra!!!! Förutom typ BVC och 1177 ;)

    Alla barn är olika och bara för att någon har fått två eller arton barn så är dom inte experter på någon annans barn!!!

    Man är tillräckligt osäker som ny mamma utan att behöva bli påhoppad från höger och vänster från folk som egentligen ska stötta en!
    Jag hoppas att du finner styrkan att säga ifrån, om inte nu så när er guldklimp äntligen är här <3
    Jag också, det är tråkigt att hon inte ser att hon förstör mer än hon gör nytta med sina dumma kommentarer. Jag har sagt ifrån några gånger ang allt hon snackar om men det tycks inte hjälpa så blir det mer skitsnack när han är född så får jag säga till sambon, om han inte själv ser det. 

    Jag kan ju tycka att hon borde vara överlycklig över två barnbarn inom loppet av 3 månader och inte hålla på så här?! Min mamma är helt utom sig av lycka. Hon skulle nog inte heller få för sig att berätta för mig hur jag ska göra och kommentera min ofödda bebis storlek. Sen är det ju alltid lättare att säga till sin egen familj, man vill ju inte göra sig ovän med någon. Tusen tack för allt stöd <3
  • Misszandra
    Nmg skrev 2016-07-10 22:30:22 följande:

    Vad har/hade ni för SF mått i v 34 (33+0)

    Var hos bm i fredags och hon sa "oj vilken stor mage du fått" sf mått Låg på 33-34. Är det jätte stort?? Nu blev jag orolig för jag kollade i min journal med dottern och då hade jag i v 34 ett SF

    Mått på 31 cm. När jag hade som jag har nu nästan 34 var jag i v 38!!! Hon vägde 3390g när hon föddes. Tänk om jag får en gigantiskt bebis den här Gången.. Jag blir orolig nu


    Jag tror jag hade SF 33cm i vecka 35+5. Men jag är jättedålig sf mått osv. Men jag tkr att det borde inte bara betyda att bebisen är "stor" utan du kanske har mer fostervatten denna grav? Det måste vara mer som har betydelse än bara bebis storlek. 

    När jag berättade för min mamma att jag var orolig över att min bebis är stor pga svärföräldrarnas kommentarer så sa hon så här:

    "När jag var gravid med din äldsta bror, väntade din moster din kusin. Min mage var så liten att folk trodde inte att jag skulle föda på månader, medan hennes mage var gigantisk. Din bror vägde 3200g (typ) och var 50cm lång och din kusin vägde 1900g (typ) och var 44cm lång. Storleken på magen spelar inte alltid någon roll"
  • Misszandra

    Jag vet inte om det är hallonbladsteet eller om det bara är min kropp men mina sammandragningar/förverkar är sjukt starka nu. Det liksom byggs upp och blir värre och värre för varje dag som går. Jag har druckit teet nu i 1.5 vecka och jag känner skillnad, men har haft förverkar i 1.5 månad nu så det kan ju bara vara min kropp också. Hoppas bara att det startar min förlossning snart, han är ju trots allt färdigutvecklad nu!

Svar på tråden BF Augusti 2016