• Stårschan

    hur göra när barnet vill bo hos ena?

    Jag tycker att det är snudd på barnplågeri att inte ta hänsyn till vad ett så stort barn har för åsikt om var hon ska bo. Det är väl inte så att hon skulle bli av med sin pappa bara för att hon valde att bo heltid hos mamman? Min bästa kompis i den åldern flyttade då från sin mamma och lillasyster för att istället bo heltid hos sin pappa, som hon helt enkelt funkade bättre ihop med. På den tiden var det ju inte heller så vanligt att ha dubbla boenden.

    NÄr föräldrar bråkar om sånt här och - som i pappans fall - skuldbelägger, så är det ju ett skolexempel på att använda barnet som slagpåse, istället för att faktiskt bry sig om hennes välmående.

  • Stårschan
    Bullen2015 skrev 2016-01-21 16:24:18 följande:
    Nej :) Barnet behöver veta det. Och det är vi som är vuxna, barnet ska inte bestämma. Hur skulle du känna om det var tvärt om? Hon ville bara bo hos sin pappa? Du skulle nog inte bli så glad om pappan sa att du kan bo här. Jag kan bara säga att jag gjorde rätt. Mitt barn vill inte alls vara med sin pappa... Jag pratade mycket med barnet och fick den att vara hos sin pappa. Idag 3år senare har barnet jätte bra kontakt med mig och sin pappa. Det hade inte blivit så om jag låtit barnet bara bo hos mig. I dag är barnet 14 och går hur den vill mellan oss. Men en sak barnet tycker är viktigt att träffa oss lika mycket :)
    Men en elvaåring är inte barn på samma sätt som en treåring. Den här tjejen har ju redan spenderat halva sitt liv på resande fot och är helt klart stor nog att få sätta ner foten och vara med och bestämma. Nog kan man ha god kontakt (och kanske ännu viktigare - ett bra och kärleksfullt förhållande!) även om man inte träffas varje vecka.
  • Stårschan
    Anonym (.....) skrev 2016-01-21 19:17:26 följande:
    Inte alls. Det är bra om hon vet vad hon vill. Börjar hon med att prova bo på heltid hos sin pappa så vet hon hur det är att bo på heltid hos en förälder, plus att pappan får chansen att känna efter hur det är att ha tjejen på heltid hos sig.

    Efter det kan hon prova bo på heltid hos sin mamma. Då får hon känna efter hur det är att vara utan sin pappa mer än kanske att de träffas någon gång ibland och äter osv.

    På så sätt har tjejen ett vettigt utgångsläge och vet verkligen hur det är att bo med pappa, bo med mamma och att vara utan dem båda. Först då kan hon vara redo att välja hur hon ska bo.
    Du tror inte att tjejen  - som faktiskt är elva år gammal - har ett hum om vad det innebär att bo hos sin pappa efter att ha gjort det varannan vecka i halva sitt liv? Hon har ju redan haft fem år på sig att känna efter! Jag tror att det ska mycket till innan ett barn i den åldern aktivt arbetar för att få ha ett enkelt boende. Det är en skymf mot hennes integritet att låtsas som om hon inte vet vad hon pratar om.
  • Stårschan
    Bullen2015 skrev 2016-01-22 10:30:03 följande:
    För vems skull skaffar man barn? Det är en egohandling ;) Är det ego att vilja träffa/ha sitt barn? Men vi föräldrar är vuxna och måste kunna ta en diskution om barnets bästa... Och ta reda på varför inte barnet trivs... Men jag annser att föräldrarna har rätt till sitt barn och barnet har rätt till sina föräldrar...
    Om det är ego att vilja träffa sitt barn? Tja, om det går ut över barnets önskemål så är det ju det. Skulle du tycka att det var OK att förbjuda en elvaåring att exempelvis hålla på med fotboll eller träffa kompisar efter skoltid med motiveringen att ni inte hann träffas så ofta - att du tyckte att ni skulle sitta och umgås med varandra den tiden istället?
  • Stårschan
    vampyria2 skrev 2016-01-24 20:43:03 följande:

    Har du frågat henne varför hon vill det? kanske det finns något ni kan göra åt det som hon tycker är jobbigt? Kanske ni kan dra ned dagarna men förklara att hon måste vara hos er båda för att ni som vuxna vet att det gynnar henne i längden:


    Men ärligt talat - hur kan man tvärsäkert påstå något sådant? Alltså att man VET att det kommer att gynna barnet i längden? Om nu barnet som har levt i detta i fem år verkligen under en längre period  har bett att få slippa, är det inte då som ett slag i ansiktet att påstå att man vet bättre? Lite i stil med att "den man älskar, agar man", eller "det smärtar mig lika mycket som dig, men jag måste tyvärr ge dig stryk nu"?
Svar på tråden hur göra när barnet vill bo hos ena?