• Anonym (fia)
    Äldre 21 Jan 11:41
    21710 visningar
    58 svar
    58
    21710

    hur göra när barnet vill bo hos ena?

    Har en elvaårig dotter som sedan skilsmässan (fem år sedan) gång på gång i perioder återkommer till att hon vill bo bara här. Hon har aldrig riktigt landat i detta med två hem. vi har försökt hitta bättre rutiner för övergångar, förstås bjudit in dottern i att vara med och bestämma. hon får bestämma allt mer såklart och övergångarna har under en tid gått bättre. Nu är hon återigen i en period då hon varje vecka talar om för mig att hon vill inte det här. hon vil bo bara hos mig och hon  vill inte gå iväg till pappa. jag har på alla sätt jag kan komma på frågat och lyssnat och funderat kring det här. hur jag ska stötta och åt vilket håll...
    Hur gör ni? vad får ni för tankar? jag har tusen tankar om de saker jag säger är bra eller inte, och lyssnar gärna på era tankar om det med.

    hittills har min linje varit "ja älskling du skulle egentligen alltid alltid kunna bo hos mig. Eller alltid hos pappa. Men vi tror det är ditt bästa att bo hos oss båda, du behöver båda dina föräldrar" ja typs så, i olika varianter.

    Men igår sa hon med mycket bestämd ton "ja men jag VILL inte." hon menade att nu har hon sagt det här länge och hon menar det. 
    Jag ser ju massa olika saker att grunna över. dels, var går gränsen för hur länge vi ska bestämma att hon ska?
    vad gör jag om hon säger detta bara till mig, för det tror jag tyvärr. Vid något tillfälle för kanske ett år sedan så lät vi pappa veta, han blev galen på mig (det får jag förstås ta) och drog igång mot dottern så när hon kom hem var hon fullständigt nertystad och det tog tid att återhämta sig. hon kommer inte våga säga vad hon vill, hans sätt att visa hur illa hon gör honom, hur sårad han blir, blir för betungande för henne.
    Jag tror hon har det hyfsat bra där, hos honom. hon är mer ensam hemma, får ta hand om mer själv, får inte så mycket hjälp med skolarbete osv. Men det är inte "dåligt" bara på ett annat sätt än här. jag är hemma mer, lägger mycket engagemang på dottern då hon är hemma. mer än många andra har möjlighet till, det är jag medveten om. men jag kan och varför skulle jag då inte vara närvarande? kanske krockar de två världarna lite?

    jag vet inte hur ja ska tänka längre. Jag vill både tala om att javisst hon kan alltid bo här. Men att det är hennes bästa att bo hos båda. Men. Är det? Och kan man förädnra situationen när vi föräldrar inte kommer tycka lika? jag försöker vända på situationen, om dottern sa att hon inte vill bo med mig, jag tänker det vore mitt jobb att kämpa för att hon ska VILJA bo här då, förändra och skapa något hon kan må bra i? men samtidigt måste jag respektera att hon kanske mår bäst av att ha EN fast punkt. alla kanske inte KAN trivas i två hem? 

    Och så undra rjag, ska jag bara avvakta och föla med längs vägen i hennes tankar och känslor, eller ska jag göra något? visst är det så att jag måste vänta in att hon en dag i så fall är redo att säga till pappa själv vad hon verkligen vill?
    Igår började jag tänka att dottern kanske inte ens vet att det finns alternativ mot hur hon bor nu. hon säger hon vill ha ETT hem, bo bara HÄR. men tänk om hon skulle bo fyra-fem dagar hos pappa och nio-tio här tex, skulle det ge henne tryggare bas? men om jag föreslår henne något konkret känns det som att jag driver på. det ska jag väl inte?

    Fy sjutton. jag vill kämpa för att mitt barn ska må bra, ha det bra, få det hon behöver och har rätt till. Men jag är osäker på vad det ÄR i det här.
    Jag vill inte hon ska växa upp i känslan att inte vara lyssnad på. Att hennes vilja och behov inte sattes främst. Men vilka vägar ÄR det?

    Gissar det finns andra där ute som grunnat och grunnar som jag?

  • Svar på tråden hur göra när barnet vill bo hos ena?
  • Anonym (.....­)
    Äldre 21 Jan 11:46
    #1

    Låt henne bo heltid hos pappan.

  • Anonym (öh)
    Äldre 21 Jan 11:51
    #2
    Anonym (.....) skrev 2016-01-21 11:46:25 följande:

    Låt henne bo heltid hos pappan.


    Det var ju ett märkligt förslag med tanke på att flickan vill bo stadigvarande hos sin mamma?
  • Äldre 21 Jan 12:40
    #3

    Tycket väl att du ska ta detta med pappan... Så länge barnet inte far illa tycker jag att båda föräldrarna ska jobba för att barnet får god kontakt med båda föräldrarna. Tycker väl inte man ska säga/ge till barnet, du kan bo här på heltid... Hur skulle du känna om hon vill bo på heltid hos pappan? Jag förklarade för mitt barn när barnet inte ville vara hos sin pappa... Att både mamma och pappa älskar dig och vill vara med dig.

    Klart att det känns i hjärtat när barnet inte riktigt trivs...

  • Stårsc­han
    Äldre 21 Jan 13:05
    #4

    Jag tycker att det är snudd på barnplågeri att inte ta hänsyn till vad ett så stort barn har för åsikt om var hon ska bo. Det är väl inte så att hon skulle bli av med sin pappa bara för att hon valde att bo heltid hos mamman? Min bästa kompis i den åldern flyttade då från sin mamma och lillasyster för att istället bo heltid hos sin pappa, som hon helt enkelt funkade bättre ihop med. På den tiden var det ju inte heller så vanligt att ha dubbla boenden.

    NÄr föräldrar bråkar om sånt här och - som i pappans fall - skuldbelägger, så är det ju ett skolexempel på att använda barnet som slagpåse, istället för att faktiskt bry sig om hennes välmående.

  • Anonym (Mia)
    Äldre 21 Jan 13:21
    #5
    Bullen2015 skrev 2016-01-21 12:40:54 följande:

    Tycket väl att du ska ta detta med pappan... Så länge barnet inte far illa tycker jag att båda föräldrarna ska jobba för att barnet får god kontakt med båda föräldrarna. Tycker väl inte man ska säga/ge till barnet, du kan bo här på heltid... Hur skulle du känna om hon vill bo på heltid hos pappan? Jag förklarade för mitt barn när barnet inte ville vara hos sin pappa... Att både mamma och pappa älskar dig och vill vara med dig.

    Klart att det känns i hjärtat när barnet inte riktigt trivs...


    Snacka om att skuldbelägga barnet! "Både mamma och pappa älskar dig så vi tänker tvinga dig att bo lika mycket hos oss båda så att det inte blir synd om någon av oss föräldrar".
  • Äldre 21 Jan 13:40
    #6
    +1

    Min dotter har valt att bo hos sin mamma på heltid vilket jag stödjer även om jag så klart vill att hon ska bo med mig med. Olika omständigheter har bidragit till detta. Men jag har ju inte förlorat kontakten med henne för det. Hon kommer över ibland. Vi jobbar på att hinna ses mer nu. Hon ringer varje dag minst en gång och vi pratar om allt. Förra helgen sov hon över hos mig igen för första gången på ca ett år. Det kändes mycket bra och är ett steg i rätt riktning.

    Man måste lyssna på barnet och inte lägga skuld på barnet. Men visst har det ändå känts tungt i perioder. Men jag tror vi gjorde rätt för hon känner att hon inte har någon press på sig. Och hon mår så bra som hon kan.

  • Äldre 21 Jan 14:18
    #7

    När min bonusdotter var runt 11 år började hon inte vilja komma varannan helg (vi bor 10 mil ifrån varandra, därav vh). Men det var något vi pratat om och var förberedda på. Nu är vi ju kanske i en annan sits då vi bor långt ifrån varandra. Hon ville vara kvar hos sina djur och vänner på helgen. Skola hela veckorna och sen åka hit blev för mycket.
    Förra året när hon var 12-13 kom hon bara till oss kanske 5 ggr. Istället åkte min man och vår 4-åring upp till henne någon vardag och mötte henne när hon slutade skolan. De red på hennes hästar, fikade, åkte iväg och köpte en glass vid sjön osv.
    Det umgänget har funkat för alla. Hon känner inte sig tvingad att åka hit och vi känner inte att vi tvingar. Från 12-årsålder har väl barnen rätt att vara med och bestämma enligt lag?

  • Anonym (Z)
    Äldre 21 Jan 14:27
    #8

    Hon är väl stor nog att bestämma själv!

  • Äldre 21 Jan 14:40
    #9

    Jag har varit i samma situation, fast tvärtom.

    Min son ville hellre bo med sin pappa. Inte för att jag var en dålig mamma på något vis, men han hade det mycket roligare hos pappa (de delade bl a ett motorintresse och tyckte båda om att meka och strosa runt på gården (med mig bodde sonen i lägenhet)).

    Min son var förvisso lite äldre än din dotter (han var 14 år när han sa att han hellre ville bo permanent hos pappa). Visst gjorde det ont, men samtidigt förstod jag honom. Så jag fick sätta mitt eget ego åt sidan och försöka att inte visa mina känslor utåt för sonen.

    I början märktes det att han saknade mig mycket och till en början var han hos mig varje helg. Men sedan blev det oftast varannan, ibland tre helger på en månad.

    Jag anser att så stora barn ska få avgöra själva vart de vill bo. Man säger ju inte upp kontakten med sin andra förälder bara för att man väljer att ha sin fasta punkt på ett ställe. Nav kan fortfarande träffa sin andra förälder och hitta på roliga dagaktiviteter (teater, bio, restaurang, osv).

  • Äldre 21 Jan 16:24
    #10
    Anonym (Mia) skrev 2016-01-21 13:21:17 följande:

    Snacka om att skuldbelägga barnet! "Både mamma och pappa älskar dig så vi tänker tvinga dig att bo lika mycket hos oss båda så att det inte blir synd om någon av oss föräldrar".


    Nej :) Barnet behöver veta det. Och det är vi som är vuxna, barnet ska inte bestämma. Hur skulle du känna om det var tvärt om? Hon ville bara bo hos sin pappa? Du skulle nog inte bli så glad om pappan sa att du kan bo här. Jag kan bara säga att jag gjorde rätt. Mitt barn vill inte alls vara med sin pappa... Jag pratade mycket med barnet och fick den att vara hos sin pappa. Idag 3år senare har barnet jätte bra kontakt med mig och sin pappa. Det hade inte blivit så om jag låtit barnet bara bo hos mig. I dag är barnet 14 och går hur den vill mellan oss. Men en sak barnet tycker är viktigt att träffa oss lika mycket :)
Svar på tråden hur göra när barnet vill bo hos ena?