Ännu en pojke, hur hantera mina känslor?
Då var vi på RUL och vi fick reda på att vi skulle ha en till pojke.
Vi har en son sen innan, och när vi blev gravida igen och började berätta för folk, sa varenda en: hoppas det är en flicka den här gången. ALLA! Alla mina vänner, mina föräldrar, mina syskon, min mans familj och hans vänner. Alla runtomkring mig har satt en sån press på mig om att få en flicka. De får det att låta som att jag har fem pojkar och som att det är så jävla synd om mig om jag får en till. Jag har en pojke, bara ett barn.
Jag har känt att det ligger en pojke i magen sen start. Svärmor slänger ut kommentarer hela tiden som: jag vet att det ligger en tjej i din mage, för din rumpa har växt..
Jag har sagt till alla att det är en pojke, så folk kan sluta hoppas om att det är en flicka. Och varje gång jag säger att det är en pojke, får jag ett ledsamt "åh".
Efter första ul (vecka 12, kände på mig att det var en pojke då 100%) , så blev jag glad utav tanken att jag skulle ha två söner. Att min son skulle han en bror att växa upp med. Ideen gjorde mig glad. Men någonstans innerst inne i mitt hjärta kände jag att visst vore det kul med en dotter ändå, så man har en av varje (bara för att..).
Så då kom tiden för RUL. Jag sov ingenting den natten. Extremt nervös Jag vet att det är en pojke, men samtidigt småhoppades jag på en dotter, fast jag visste att det var en pojke. Det var som att jag ville ha en dotter, för att göra alla andra glada.
Så fort vi har fått beskedet om att det är en pojke och lämnr sjukhuset, så kan jag inte hålla mig längre och bara gråter och gråter. Vet inte om det var mina hormoner, eller för att jag är extra känslig, men jag grät för att jag blev jätte ledsen över att det var en pojke. Vet inte ens hur jag ska säga till folk att jag hade rätt och att det ligger en pojke i min mage, UTAN ATT DET SKA SE UT SOM ATT JAG KOMMER BÖRJA GRÅTA. Hur säger jag orden "pojke" och verkar glad över det, när jag vet att alla kommer ge ifrån sig besvikna och ledsamma kommentarer och ljud.
Mina tankar denna kväll...
skäms över hur jag känner och trodde aldrig jag skulle känna så här, men herre vad jag har påverkats av barnets kön när jag inte alls bryr mig i vanliga fall. Vet inte vad som är fel på mig och behöver bara skriva av mig lite ...