Släkten retar dottern för hennes dialekt/sociolekt

Säg åt släktingarna att hålla käften. Reta en flicka på 9 år för hur hon pratar? Vämjeligt!

TS har du verkligen sagt till på allvar? Om jag var en bonntölp som retade ett barn över sin dialekt skulle jag iaf skärpa mig om någon sa till mig. Detta låter mkt konstigt ??

O ang hur man pratar så har jag jobbat på förskolor i MÅNGA av sthlms kommuner o ingen har skiljt sig i hur man pratar? 
Det är liksom bara bönder som fortfarande tror att rika bor på lidingö o pratar med betoning på IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII. 

Nej du överreagerar inte. Detta är inte OK. Jag känner till flera vuxna som blir pikade för sin dialekt och tycker det är jättejobbigt, bland annat min sambo som är skåning och bor i Stockholm. Hur ska det då vara för ett barn?

Bit ifrån ännu tydligare till släkten. Tjejjen pratar bara precis som sina kompisar. Inget ett barn ska bli retad för, ytterst dålig stil av släkten i hemstaden.

Min lillasyster bor i Stockholm och det är rätt kul att höra vilken tydlig Stockholmsdialekt deras lilla fyraåring har, när varken mamman eller pappan har det. Skulle aldrig falla mig in att reta tjejjen för det. Hemstaden här är Skellefteå så vi pratar rätt dialektalt också.

Tack igen, alla, för svar!

Jag börjar mer och mer tro att det VISST har lite med att göra att hon "i:ar" och "j:ar" och allt vad det är och att detta triggar nånting hos våra släktingar. Nåt mer än att man bara tramsar om den lustiga dialekten. Det märks här i tråden att det retar upp en del att jag har benämt kommunen som "rik" och "fin". Detta gjorde jag som sagt endast för att jag hade en misstanke om att det är just det som triggar släkten.
 
Det förekommer ju tydligen lite överallt att man retas för dialekter, så jag tror inte att det BARA har med vilken dialekt man har att göra.

Men hörrni, det här med huruvida "snobbar" pratar eller inte pratar såhär. Det spelar inte superstor roll vad ni skriver om det eftersom folk här uppenbarligen pratar så som jag beskriver. Inte alla, men många. Sen om det är "snobbigt" eller inte, det spelar mig ingen roll.

Nån skrev att jag så hemskt gärna vill framhålla var vi bor. Nu har det ju inte alls med den här diskussionen att göra, det är en annan diskussion. Men ja, visst. Jag är stolt och glad att jag och min man har bra jobb och att vi kunnat köpa vårt boende i ett härligt område. Området har med min mans arbete att göra, så det är inte helt självvalt, utan faktiskt mest praktiskt.

Men nu handlade detta om min dotters dialekt, som hon fått p g a att vi bor där vi bor. Hon hade som sagt haft en annan dialekt nån annanstans och hon är alldeles för liten för att "lägga till" en "snobbig dialekt" med vilja.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Det är oerhört intressanta diskussioner going on här. Ska läsa lite igen :)

Jo, jag inser att jag bryr mig om när folk använder sin bostadsort som föremål för skryt. I den meningen kanske jag har komplex? Vad vet jag. Tycker bara det är irrelevant om man bor i Djursholm eller i typ Falun eller Skövde.

Min bostadsort har ingen vidare hög status ens i den stad jag bor närmast (Uppsala) så det är ingen idé att skryta om den. Vi bodde i princip _på_ centralstationen här i Uppsala förut (100 meter ifrån) och när folk får höra var vi har flyttat så blir de alltid så tysta och förvånade. Men grejen är att vi aldrig haft det bättre. 

Som stockholmare(?) inser du nog inte att för folk utanför Stockholm låter ni ungefär likadant hela bunten; de finare nyanserna runt i-ande och andra är det ni själva som kan placera (I-ande och annat typiskt "stockholmskt" är för övrigt inte ovanligt hos förortsbrudar med brorsor som talar rinkebyiska, och som ickestockholmare hör då inte jag någon skillnad var folk är uppvuxna).
Hade gamla kursare från Stockholmsområdet som blev förvånade att de genast placerades som stockholmare när de öppnade munnen; de trodde att de talade någon sorts rikssvenska.
Poängen torde landa i att för folk ute i landet tenderar stockholmare överlag (oavsett om de råkar vara från Lidingö eller Sollentuna) att betraktas som att de anser sig vara "förmer". P g a fördomar förknippade med dialekten, olika kommunikationsvanor (Stockholmsfamiljerna hörs i hela lanthandeln när de kommer och letar ekologiskt bröd ) och i enskilda fall p g a alldeles riktig von-oben-attityd.

Vad gäller barnet i trådstarten beter sig släktingarna riktigt illa, oavsett vilken attityd de har till Stockholm eller till TS och oavsett vilken attityd TS själv uppvisar. Vuxna människor ska uppföra sig bättre och upprepat retande av detta slag drar rejält åt mobbningshållet. Själv fick jag mig också en liten tankeställare och ska nog tänka efter en extra gång innan jag skojar nästa gång med mina barn, som haft oturen att växa upp norr om hallandsåsarna, för deras "boschtar" och "föschta".

haha:s svar var ju oerhört märkligt. Men förmodligen beror det på bristande bildning.
Saken är ju den, du "haha" i Vasastan, att det är naturligt att barn lägger sig till med den dialekt som talas i omgivningen. Samma sak gäller för övrigt för min kusins barn som ursprungligen pratat småländska men nu gått över till skånska. En dialekt som mig veterligen inte klassas som det minsta "fin" eller snobbig. 

Som svar till ts tror jag som flera andra att du får säga ifrån till din släkt. Be dem sluta att göra sig lustiga över dotterns dialekt, helt enkelt,. Som vuxen borde man förstå att "adopterandet" av en ny dialekt är en naturlig process hos barn, och att det inte är särskilt trevligt att göra sig lustig över hur någon pratar. Särskilt inte ett barn. 

Men snälla du... Jag bor absolut i Stockholm. 

Jag har bara inte hört någon särskilt snobbig dialekt från barnen i Vasastan. Jag hör ingen skillnad på dem och andra barn i Stockholm. Det finns några få platser som har en särskilt dialekt/sociolekt för att citera TS. Vasastan är inte en av de platserna. 

Så extremt snobbiga är de verkligen inte. 
Men om du vill vara en snobb, så...varsågod.

En intressant observation som jag har gjort de senaste åren är att fler och fler pratar med de typiska Lidingö-iiiina (som ju ursprungligen kommer från Göteborgskan). Det verkar ha spridit sig, eftersom jag kan höra min egen son prata så ibland och andra barn i min omgivning från olika delar av Stockholm.

Som TS skriver, så bor hon i Danderyd, där man från början inte hade de iii-na. Jag bor inte långt därifrån och mina brorsbarn bor i Bromma och har också iii-na till en viss utsträckning.

Sedan att folk mobbar Stockholmare när de kommer ut på landet, så har det alltid varit och kommer förmodligen att förbli. Tråkigt bara att det är släkten som gör det...