Släkten retar dottern för hennes dialekt/sociolekt

Tack igen, alla, för svar!

Jag börjar mer och mer tro att det VISST har lite med att göra att hon "i:ar" och "j:ar" och allt vad det är och att detta triggar nånting hos våra släktingar. Nåt mer än att man bara tramsar om den lustiga dialekten. Det märks här i tråden att det retar upp en del att jag har benämt kommunen som "rik" och "fin". Detta gjorde jag som sagt endast för att jag hade en misstanke om att det är just det som triggar släkten.
 
Det förekommer ju tydligen lite överallt att man retas för dialekter, så jag tror inte att det BARA har med vilken dialekt man har att göra.

Men hörrni, det här med huruvida "snobbar" pratar eller inte pratar såhär. Det spelar inte superstor roll vad ni skriver om det eftersom folk här uppenbarligen pratar så som jag beskriver. Inte alla, men många. Sen om det är "snobbigt" eller inte, det spelar mig ingen roll.

Nån skrev att jag så hemskt gärna vill framhålla var vi bor. Nu har det ju inte alls med den här diskussionen att göra, det är en annan diskussion. Men ja, visst. Jag är stolt och glad att jag och min man har bra jobb och att vi kunnat köpa vårt boende i ett härligt område. Området har med min mans arbete att göra, så det är inte helt självvalt, utan faktiskt mest praktiskt.

Men nu handlade detta om min dotters dialekt, som hon fått p g a att vi bor där vi bor. Hon hade som sagt haft en annan dialekt nån annanstans och hon är alldeles för liten för att "lägga till" en "snobbig dialekt" med vilja.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Det är oerhört intressanta diskussioner going on här. Ska läsa lite igen :)

En intressant observation som jag har gjort de senaste åren är att fler och fler pratar med de typiska Lidingö-iiiina (som ju ursprungligen kommer från Göteborgskan). Det verkar ha spridit sig, eftersom jag kan höra min egen son prata så ibland och andra barn i min omgivning från olika delar av Stockholm.

Som TS skriver, så bor hon i Danderyd, där man från början inte hade de iii-na. Jag bor inte långt därifrån och mina brorsbarn bor i Bromma och har också iii-na till en viss utsträckning.

Sedan att folk mobbar Stockholmare när de kommer ut på landet, så har det alltid varit och kommer förmodligen att förbli. Tråkigt bara att det är släkten som gör det...

Hur pratar man om man pratar på J ? 

I kan jag föreställa mig (är själv stockholmare o förstår som sagt vad du menar). 

Men på J? 

Ge exempel? 

Skojjig, Vajer, Jungru, Juice osv hur uttalar din dotter det? 

Nej, förr pratade man även med tjocka L även i Stockholm. Var tydligen tyskarna som kom med annat uttal. Innan det lät det ungefär som Gävlemål när stockholmare pratade. Intressant artikel: www.st.nu/kultur/historien-om-tjockt-l

Förr var det eftersträvansvärt att tala med tjocka L. Men nu är det "bonnigt". 

"Med tyskar, holländare och danskar i vimlet uppstod det pidginspråk, som lade grunden till den stockholmska rikssvenskan. När därtill den oeniga svenska aristokratin inte kunde komma överens om annat än att utse utländska furstar till kungar, började epoken med tjockt l som högspråksideal gå mot sitt slut."

Nu är jag inte TS, men jag skulle säga att ett stockholmskt "j" formas längre fram i munnen än i rikssvenskan vilket gör att j:et blir mjukare, liksom startar i ett "i".

Svårt att beskriva i skrift, men googla "Felix Herngren + Vilket rakt hår du har" och lyssna på hans "ijaaa" när han drar det sista skämtet!

Vi skrattar mycket åt varandras dialekter. Småländska, dalmål och stockholmska i en familj. När vi träffar släkten garvar vi och härmar varandra. Inget märkvärdigt utan kul!