Jag är 23 år och har fem barn. Fråga mig vad du vill.

Kul, jag har aldrig stött på någon i liknande sits förut!

Att vi har många barn är det faktiskt inte så många som reagerar på(efter familjen annorlunda så är väl fem barn inte så mycket kanske ;P), men många reagerar på att vi är så unga och tror många gånger inte att det är våra barn. Men rent elaka kommentarer har jag bara fått på internet. Vi är liksom rätt städade människor så det verkar inte som om folk har så mycket att "anmärka" på.

Just nu känns det som om vi är färdiga med barn, men man vet ju aldrig helt. Vi bor som sagt i hus nu och vi får plats bra. 9-åringen har eget rim, 7-åringen och 4-åringen delar och 3åringen och 1-åringen delar. När min man kommit ut i arbetslivet vill vi däremot köpa eget hus med fler rum så att barnen får mer privatliv när de blir äldre.

Varför skaffar man så många barn när man är så ung?

För att vi ville ha barn fast vi är unga, är det verkligen så konstigt? Och för att vi vill ha en stor familj.

Hur gammal är din man(är ni gifta, eller kallar du honom bara så?) ? Hur reagerade ni på första graviditeten när ni var så väldigt unga? Hur länge har ni bott tillsamman?

Han är lika gammal som jag och vi har varit gifta i fem år.

Vi blev såklart väldigt chockade, jag kanske allra mest. Först var vi bara rädda, men ganska snart växte ändå beslutet fram att behålla och det är vi såklart väldigt glada för idag.

Min man flyttade in hos mig och min familj när äldsta föddes och vi bodde där tills vi var 18 och flyttade till det huset vi fortfarande bor i.

Det förstår jag verkligen. Jag tror inte att jag hade klarat av att behålla ett barn när jag var så ung.

vad är det för kön på barnen ? :) vad heter dom? (behöver inte svara)

vilka språk översätter du från/till? :)

Hur ser du på de som blir föräldrar senare, närmare 40?

T, 9 år är pojke. E, 7 år är flicka. A, 4 år är flicka. M, 3 år är pojke och I, 1 år är flicka.