Min son dog igår

Obduktion kommer att ske automatiskt. Så det är inget de behöver begära av TS.
Obduktion sker automatiskt när en så ung människa dör "knall fall" så som det har skett i TS fall. Då går lagen in, och man gör en s.k dödsorsak obduktion, för att för att fastställa anledningen bakom att han dog..

Det TS skall göra är att hålla kontakt med sjukhuset, och begära ut en kopia på obduktionsrapporten.

????????????????

Beklagar sorgen! Det du har varit med om ska inte behöva få hända.  

Nej, va orättvist!
Beklagar 

Alla som har barn förstår precis vilket helvete du går igenom nu. Har barn i samma ålder och din historia går rakt in i hjärtat på mig. Att vänta på en älskad unge som aldrig kommer. Alla föräldrars fasa, och jag tänker att vi alla måste hjälpas åt för detta är något som kan hända oss alla och det finns inget skydd mot det, inga garantier. Det finns stöd och förståelse att hämta!

Just nu befinner du dig i chockfasen och du ska bara se till att överleva och det kommer du att göra. HUR är helt oväsentligt. En sup när det är som värst. Kontakta sjukvården om du behöver ångestdämpande eller sömntabletter. Detta är ingen lösning på lång sikt men ofta en nödvändighet i det akuta skedet!

Tar dig med mig i dina tankar och hoppas att du får någon liten stund utav ro i själen dag!

Så sorgligt TS! Du har en tuff tid framför dig att komma till rätta med det som hänt.
Jag har på nära håll varit med om ett likadant, plötsligt och till en början oförklarligt dödsfall. Det var många år sedan, men jag kan fortfarande bli starkt berörd när jag tänker på händelsen. Mina föräldrars grannar hade en son , 24 år gammal, nyss klar med sin högskoleutbildning. Det var sommarlov, killen skulle hjälpa sin pappa att byta ett takfönster. Han föll ner från taket och jag som satt på vår terrass såg honom falla. Många kom rusande, konstgjord andning, ringde efter ambulans. Hjärnskakning  trodde vi men obduktionen visade att att han dog redan på taket. Det var ett oupptäckt aneurysm i hjärnan som brustit. Jag glömmer honom aldrig.
Detta var kanske vad som drabbade din son TS.

Ännu en tuff dag kan jag snart lägga till ro här.
Det blev ingen resa till rättsmedicinska, vi fick inte komma in utan en polis närvarande och vi skulle först kontakta en begravningsbyrå som skulle göra honom iordning innan, för det hade dom ingen personal till. 
Och det var en käftsmäll att inte få se honom.
Men han ska snart förflyttas till sjukhuset i sin kommun, så ironiskt han som avskydde att vara till besvär. 
Skulle gå förbi ett dagis idag och barnen var ute och lekte och jag kände bara att jag klarar inte av det, att vara i närheten av glada, lekande barn just nu.
Minnena och sorgen blir för stark, det är så känsligt just nu. 
Bit för bit upptäcker jag vilken förlust vi gjort, jag kommer ihåg våra helger, hur vi åkte och bullade upp med massa gott att äta och dricka, sen satt vi hela helgen och spelade brädspel och skrattade, vi hade så roligt tillsammans.
Jag älskade dom helgerna dom kommer jag aldrig få uppleva igen, 
Eller att bara få titta på honom när han sitter i fåtöljen och läser en bok.
Sorgen är massiv.

Igår tog jag kontakt med mobila teamet inom psyk i vår kommun och dom gav mig en akut läkartid igår kväll, så nu har jag fått både lugnande och något att sova på.
Dom lugnande funkar inte alls, jag märker ingen skillnad, däremot när jag drack lite vin uppepå då blev det stuns i dom, då blev jag supertrött och sen fick jag faktiskt sova hela natten.
Jag vet att det inte är bra att mixa medicin med alkohol, men just nu bryr jag mig inte , jag vill bara ha lindring i sorgen och få sova för när jag sover gör det inte ont. 
Att vara vaken är smärta.
Jag vill sova.

Jag har funderat på att tatuera in ett hjärta nära mitt hjärta, som ska symbolisera hans hjärta, som inte slår längre, för då kan mitt hjärta slå åt oss båda och han får leva inom mig.
Som vi en gång började tillsammans går vi tillbaka till nu. 
Jag är dålig på att ge feedback, men ni ska veta att era ord värmer mig, bara att ni tar er tiden att skriva till en främling i sorg, är stort. 
Jag tacker er för det. 

Imorgon kommer exet och hans nya hit och vi ska fika och prata, vi får se hur det går, mitt ex och jag har inte alltid varit dom såtaste vänner, dom senaste åren sen barnen blev stora så har vi haft noll kontakt.
Men ingen av oss har väl nånsin räknat med eller ens kunnat drömma om att vi skulle bli tvungna att begrava ett av våra barn.
Det är så fruktansvärt orättvist att han inte fick vara kvar. 

Hej TS, vad fint att du ändå kunnat sova lite. Hoppas mötet med din sons pappa också blir så bra det går. Det är besvärligt med ansträngda relationer i kriser där man på nåt sätt ska komma överens. Men du ska se att det kommer att gå på nåt vis. Att planera begravningen för min syster var helt fruktansvärd och allt kändes så overkligt. Det kändes pressande, som att man måste få till allting rätt och samtidigt gick det inte att tänka klart.

Det kommer att hjälpa att ha kontakt med en begravningsbyrå, dom kan hjälpa till med mycket av det praktiska. Var inte rädda för att sätta en personlig prägel på begravningen och minnesstunden efter. På min systers begravning hade vi ett bårtäcke över kistan, jag tycker att det var ganska skönt att inte behöva se kistan, det kändes mjukt och fint med bårtäcket. På kistan hade vi lagt saker som vi vet att hon tyckte om, lyxig choklad och champagne.

Angående den rättsmedicinska utredningen så är det kanske möjligt att kunna få ett första utlåtande ganska snart. Men den färdiga utredningen kan ta två, tre månader. Den kan man få ut från polisen, det var bara att ringa dit så skickade dom den hem till pappa. 

Sköt om dig nu, hoppas du får sova lite och att mötet med din sons pappa går bra imorgon.

Jag har varit med om att min mans bror dog i akut hjärtmuskelinflammation från att varit kärnfrisk. Inga symptom på detta innan. Han var mitt i livet 24 år när han dog. Så obegripligt, orättvist o oacceptabelt. Vi lever vidare för att ge de liv genom våra minnen. Livet blir inte detsamma därför måste vi släppa in kärlek i våra liv för sorgens inte ska bli för svår att ta sig ur. Sorgen kommer och går men jag känner värme och kärlek till honom när jag tänker på våra minnen ihop. Han lever vidare när vi pratar minnen.

Tja, jag beklagar verkligen sorgen! Gud har plan för oss alla.