Min son dog igår

Skuldkänslorna och ältandet försvinner så småningom, så var det för mig i alla fall. Plötsligt en dag var det bara borta. Man ältar/bearbetar färdigt den biten. Minns att jag kände som du att "såhär orkar jag inte må resten av livet". Men när grubblandet försvann lättade det, fokus blev sorgen och saknaden och med tiden lättade även det. Du kommer klara detta, det får ta tid men jag lovar att du så småningom kommer känna ork och glädje till livet igen trots din stora förlust. Kramar

Och så har begravningen framflyttats, till längre fram, och det är inte det att han inte kan vänta, han är kremerad och ligger i en urna, 
Men det skulle vara skönt att få allt sånt ur världen så man kan börja fokusera på att få sörja och börja bygga upp sitt och resterande familjens liv igen.
Hur nu det ska gå till? 
Jag var hos tatueraren idag och fick en tid för att tatuera in ett hjärta.
Nånting åt det här hållet tänker jag men med bara min sons namn och födelse samt dödsdatum. 
Och inte så stort som det på bilden ser ut att vara. 

cdn1.cdnme.se/3980965/7-3/pic_5166fc63e087c346f4cd05c8.jpg

Hej igen kära TS...
Skrev i början av tråden. Har tänkt på dig många gånger sedan dess. 
Förstår att du lever i helvetet även nu men också att du tagit dig igenom flera flera dagar trots att du tvivlade på att kunna göra det. Till vilken nytta frågar du dig säkert vilket jag fullt köper.
Ja till vilken nytta drabbas vi av detta elände, det undrar även jag.
I mitt fall är det alltså min sons pappa som lämnat oss i oändlig sorg.
Hur det är att förlora sitt barn, om än vuxet, måste vara  motsvarigheten till den sorg min son drabbats av. Hans älskade bästa lilla pappa som trots sina tillkortakommanden ändå var en hjälte! 

Det är frustrerande det där att de inte nåt uppenbart vid obduktionen. Man trodde ju att så många frågetecken skulle rätas ut med den. Även jag väntar på alla dessa provsvar som tar månader...
Samtidigt som man känner att det inte spelar nån roll eftersom det ändå inte ger oss honom tillbaka. Men det är klart man vill veta.
Jag har en del oro också då han några veckor innan han gick bort slutat med en medicin som jag är rädd ska ha skadat honom. Han hade det fruktansvärt med sig själv och fick en ny medicin för sin ADHD. Den gjorde honom aggressiv så han slutade tvärt med den. När jag nu läst på om den så är en biverkning sk plötslig död. Och jag kan också läsa att man inte ska ge den till personer med hjärtproblem. Vad kan då denna medicin hunnit ge för skador?!

Det är så tudelat detta! Han ville inte leva. Hans största önskan var att få slippa från all sin ångest och bara få försvinna. Han levde bara för sin son och för sitt stora bilintresse.
Kan jag komma mig för att vara lättad för hans skull? Det hade han velat. Jag kan höra o se honom för mitt inre o bevittna hur nöjd han är.
Det är absurt. Vet ju också hur han aldrig ville vara till besvär och hur han bad alla att bara låta honom vara och att den dag han dog bara vara glada för hans skull.

Saknar honom så innerligt!

Det är en tröst att förstå att denna avgrundssorg o smärta inte är unik utan att fler vet vad det vill säga. Fram till nu  ungefär så har jag dessutom velat slänga ut att han dött till alla jag träffar på. Som att lämna av lite av sin smärta. Det blir som om man tycker att andra faktiskt också får bära lite av detta så att jag inte är ensam om ångesten.Folk som inte ens kände honom, vilt främmande människor etc. Hur kan de bara gå där oberörda när han dött?!
Så din upplevelse i mataffären förstår jag rakt av!

Avrundar med att åter skriva att jag tänker på dig där ute! Ibland blippar du upp i mina tankar och då skickar jag energi till dig.
Var rädd om dig. En stund i taget, starka lilla mamma!
Kram

Tänker på dig och ville bara säga att hjärtat du funderar på att tatuera in är jättefint! Kan hålla med dig om att ett mindre nog kan göra sig bra om det inte blir lika mycket text som det på bilden.

Styrkekram till dig <3

Kära du!

Har tänkt på dig!
Hur har du det? Såg i din ts att det måste varit exakt en månad mellan våra två fruktansvärda tragedier. Min sons far gick bort kvällen 6/1 eller tidig natt.

Jag tänkte extra på dig i förra veckan då jag fick det väntade brevet från rättsmedicinska. Usch, ångesten kom direkt. Nu skulle man alltså få svar på vad som hänt, såsom man har grubblat o ältat.
Det var ett oroväckande tunt kuvert.
Och då jag läst det väcks allt på nytt och jag mår så dåligt att jag inte kan andas knappt.

De skriver att han bragt sig själv om livet. Med olika skalor på tvivel som jag inte orkat förstå mig på. Helvete helvete helvete.
Men så väcks ilskan i mig. Jag o min sambo har satt oss in i detta tunna protokoll, granskat, luskat och gjort efterforskningar. I nästa vecka ska min sambo tala med en av de läkare som undertecknat. Han fick fatt i honom som hastigast i förra veckan och ställde några snabba frågor, men egentligen var han ledig så han lovade svara mer ingående deras nästa samtal.
Jag vill ha, nej jag kräver , ett nytt utlåtande om det vi tänker stämmer.

Han stod på sömntabletter varje kväll sedan lång lång tid. Detta visste inte läkaren. Hur är det möjligt?!
Det enda man sett vid den fysiska obduktionen var att hans hjärtmuskulatur var flammig o missfärgad. Jag hade helt hoppats på att det var nåt med hjärtat o då jag ringde dem vid det dagset sa de att de skulle ta prover, biopsier etc. På hjärtat tänkte jag, bl a.

Nej, protokollet tar bara upp hans färska rispor på armarna (bara anmärkningar)
Och så analysen av blodprovet. Inga spår av droger, men "höga" halter av sömnmedel. Plus en halt av ett ämne som sömnmedlet omvandlas till efter döden.
Och så har man lagt till det man redan vet om honom. Dvs att han försökt ta sitt liv tidigare, att han varit deprimerad och använt droger.

Jag o min sambo har kontaktat ett kemiskt lab och tillverkaren av den sömntablett han använde. Av de svar vi fått där tyder de angivna halterna på att dosen han tagit inte alls varit av den rang obduktionen vill påskina. Och om man ständigt står på medicinen innebär det att man har en "grundhalt" i blodet. Denna har ju alltså räknats in i den dos de har beräknat på totalen.
Jag kräver att få ett ordentligt svar på hur många tabletter man måste ta för att uppnå denna nivå. Får jag veta svart på vitt att det rör sig om mängder så ok, då fattar jag att han verkligen tog sitt liv.
Men den man jag känner honom som tog 4 tabletter om läkaren sagt att han ska ta 2. 

Känns som att man dömt honom på förhand utifrån hans historia och tagit första bästa ledtråd. Jag vill inte att alla ska få veta att han tog sitt liv om det inte stämmer, Han förtjänar inte det. Och vår son! Det spelar väldigt stor roll för honom hur hans pappa gick bort!
Varför nämna lite ytliga rispor på armarna? Han hade alltid det och numera berodde de på allt hans mekande i bilverkstan. Herregud, de "rispor" han själv gjort är inga rispor - ena handleden var ihoptråcklad!!!
Gick de igenom hela hans hud? Hade han inte något litet blåmärke eller sår värt att skriva ned nånstans på kroppen eller varför skulle man lyfta dessa rispor? Jag känner att de kränkt honom!
Men så vet de ju inte heller vad han jobbade med , vilken medicin han tog och tagit, utan bara infon från polisen.
Jag blir så ledsen!!
Och nu är han begravd sedan länge ju, kremerad, och inga prover går att få!

Väntar på vad läkaren ska säga nu i näst vecka o om det finns nån möjlighet att gräva djupare.

Detta var lite av min frustration, TS...
Men som sagt, hur har du det? Har ni fått några svar?

Kram

Kan också säga att polisen ofta ger fel information. I min mans protokoll fanns sakfel om vad som hade hänt vid tillfället när han gick bort som jag inte brytt mig om att få rättat. Det är dessa sakfel som rättsläkaren till viss del haft som grund för att dra slutsatsen att dödsorsaken var drunkning när den mer troligt var en hjärtinfarkt med efterföljande hjärtstopp.

Hej fina ni!

Svar på frågan om åldern. Han skulle fyllt 35 sista mars.
Vår pojke fyllde 12 10 dagar efter dödsfallet. En mycket konstig dag, men som vi gjorde det bästa av. Sonen har sedan länge haft kontakt med BUP och psykologen blev såklart delaktig i samtal etc. Sonen tycker så mycket om henne och ville plötsligt att hon skulle vara med på hans födelsedag.
Hon öppnade upp för oss en söndag och vi hade ett litet kalas bara hon o familjen i deras lekrum och vi hade fika med oss. Så himla fint av henne.

Min nuvarande sambo är mycket delaktig i denna vår sorg och stod även han min sons far nära. Han är den som mest får styra med forskningen runt obduktionen. Det blir för mycket ångest för mig att hantera så jag är så tacksam!

Nej jag tror inte heller att slutsatsen behöver vara den verkliga orsaken. Hoppas verkligen inte i detta fall. Det är bara det att det är så olyckligt om det ska stå att han bragt sig om livet.
Precis som du,Minfamilj, säger; koncentrationen finns ju i blodet för jämnan om man står på medicinen kontinuerligt. Och det menar även det kemiska lab o tillverkaren av tabletten. 
Läkaren har tagit ledigt o är åter nästa vecka så vi får skriva ner alla frågor just som jag fått rekommenderat här.

Sånt här är ju vanligt för polis etc men det blir ändå en så simpel upplevelse att läsa så tunt om nån som betyder så mycket. 
Runt nyåret hade fick jag flera sms där han skrev hur dåligt han mådde och att han hade självmordstankar, men detta var inget ovanligt. Han mår alltid dåligt vid ledigheter och hans mående har jag levt med i alla år. Jag kan klart säga att hans sista två år i livet varit, som jag fattar det, de bästa nånsin. Visst var han väldigt impulsiv men det stämmer ändå inte. Han hade sån uppbackning från flera håll och det var en ynka natt kvar till han skulle börja jobba igen. Den siste som besökte honom uppfattade honom som glad.
Jag har alla hans personliga saker etc här hemma och mobilen vågar jag inte titta igenom. Tänk om han fick nåt sms som fick honom att balla ur eller nåt...
Och han har alltid sagt att han absolut  inte skulle ta livet av sig på ett milt sätt med risk att överleva så detta känns som att hela den sammantagna situationen blev för mycket för hans kropp.
Han hade högt blodtryck, hand var fruktansvärt sliten till kropp o själ, hans kropp har tagit så mycket skit och så hade han alltså nyligen använt en ny adhd medicin som inte fick ges till folk med hjärtproblem. Vad kan den gjort med hjärtat? Man såg ju att hjärtat var påverkat!

Nyligen ordnade hans pappa med album från begravningsbyrån och det är så jättefint men jag kan verkligen inte titta i det utan att bryta ihop. Köpte det för att pojken ska ha det sedan men han har inte sett det.

Du TS, så skönt ni har fått svar! Och att det var begripligt!
Det går bara inte att förstå att det händer så unga ändå! Men världen är liten. För ett par månader gick min dotters kompis bort, 23 år ung. Troligen en överdos med flit men lika obegripligt ändå! Han bodde i en lgh bara nåt hus bort och jag såg hans mamma några veckor efter börja städa ur. Kände verkligen ångesten ta tag i mig igen. Det händer folk hela tiden. 

Jag har också fått tecken från andra sidan och är så tacksam över det.
Har alltid varit intresserad av mediala saker och är öppen själv. Ibland känner jag nästan att det blir för mycket, ffa på nätterna. Jag har fått sömnproblem efter händelsen.
Har också varit hos ett medium och det var klockrent. Efter det känns det bättre.
Genom henne förmedlade han att han inte förstod var som hände, att han dog. Att han blev förvånad. Detta var innan jag fick protokollet.
Han brukar gå förbi mig hemma och krama mig från sidan, lägga huvudet på sned mot mitt . Så brukade han göra.

En fin sak runt begravningen var att jag lade med flera saker i kistan. Vi hade en stående grej mellan oss sedan alla år då vi sade "jag vill bara skydda dig från allt och bädda in dig i bomull"
Jag köpte ett storpack bomull och de spred den lite runtom honom.
Tillsammans med lite annat.

Skickar tankar till er båda! Vi kämpar på!

Kramar