Min pojkvän gav mig en örfil

Var försiktig med att lyssna på alla olyckskorpar. Jag har gett min fru en örfil en gång. Det hände i början av vårt förhållande - men det sitter fortfarande som en tagg i mig - och jag skulle självfallet önska det ogjort. Vi har nu varit tillsammans i över 40 år - jag har aldrig nånsin höjt min hand mot henne sedan den gången. Och jag ser oss som ett ganska lyckligt par som i princip aldrig grälar eller höjer rösten mot varandra, utan tvärtom alltid värnar om varandra.
Så gör inte nåt du kommer att få ångra.

Jag blir nästan mörkrädd när jag läser hur människor kan döma en okänd människa för ett misstag som förhoppningsvis aldrig nånsin kommer att upprepas. Men skulle det hända igen kan det vara en indikation på fortsättningen..

Hej TS!

Jag förstår att du är både chockad och förvirrad. Att tankarna just nu snurrar i huvudet på dig. Men som de andra här i tråden skriver, så har jag bara ett råd: Lämna! Och gör det så fort du kan. Det kommer inte att bli bättre. Det kommer bara att bli ännu värre.

Det finns mängder av kvinnor i det här landet som sitter fast i relationer med en misshandlande partner. För dem började det också med ett enstaka slag eller misshandelstillfälle. De valde att tro på partnern när han sa att det inte skulle hända igen. För det gör det. Alltid. Och under tiden blir du bara mer och mer rädd och undfallande. Börjar anpassa det du gör och säger för att inte väcka hans vrede.

Och det är inte så ett förhållande ska vara. Det ska bygga på tillit och kärlek. Fattas det ena av de två, så blir det inte bra. Man ska känna sig trygg med sin älskade. Veta att han eller hon vill ens bästa. I sitt hem ska man aldrig behöva vara rädd för ilska och/eller våld. 

Jag är 42 år och min sambo skulle aldrig någonsin be om mitt lösenord till fb. Det är min privata sfär, där jag till och med kan skriva och beklaga mig över honom till en väninna, om jag vill. Samma för honom. Vi läser inte varandras mejl eller tittar i varandras mobiltelefoner. Dock har jag tänkt ge honom koden till min mobil för att det kan ha en praktiskt nytta i vissa situationer. Men jag vet att han då bara kommer att använda den när det eventuellt behövs, inte för att snoka i mina samtalslistor eller läsa mina sms. 

Jag känner mig trygg hos min sambo. Jag vet att han aldrig någonsin skulle bli så arg att han slog mig. Och om han ändå gjorde det, så vore han inte den man jag valde. Då skulle jag göra slut, utan att tveka. För då har han gått över en av de få gränser, man aldrig någonsin får gå över. 

Du är ännu ung, TS. Det finns en bättre man där ute. En man som inte kräver tillgång till din privata sfär och slår dig när du nekar. En man som respekterar dig och aldrig någonsin kommer att ta till nävarna för att kuva dig. En man som förtjänar dig. 

Kramar 
P

Tja, anser han att du förtjänar att bli slagen för att du vägrar lämna ut ett privat lösenord (!) så undrar man ju vad han tycker att du förtjänar om du kommer hem en halvtimme försent från en möhippa...

Att jag nämnde min ålder var bara för att visa att jag kanske är lite livserfaren, trots allt. 

Jag kan också tillägga att jag själv var nära att fastna i ett destruktivt förhållande för snart femton år sedan. Det handlade om psykisk misshandel och fysiskt tvång. Det vill säga han hade inte direkt slagit mig, men till exempel tvingat in mig i huset genom att trycka och knuffa mig i ryggen. Jag tror helt säkert att nästa steg hade blivit att han slagit mig. 
Jag valde att lämna, efter mycket vånda, och det är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv! Första tiden efter hade jag otroligt dåligt samvete över vad jag gjort. Hur kunde jag vara så glad över att slippa honom när han tydligen blivit så knäckt över att jag gjort slut?  (Han grät i flera timmar när jag gjort slut och höll på att packa mina saker hemma hos honom. Min sista minnesbild är hur han sitter på köksgolvet, lutad mot en skåplucka, och gråter.) 

Men ja. Det var det bästa jag gjort. Tyvärr har förhållandet påverkat mig negativt på flera sätt, men det är ingenting mot hur negativt det hade påverkat mig om jag stannat kvar. 

Jag lovar dig att livet bara kommer bli bättre om du lämnar honom, ts. Det kanske inte känns så nu, men snart kommer du att inse att det var det enda rätta, och att du haft tur som lyckades dra sig ur i tid.