28 års åldersskillnad.
Hur hade DU reagerat om en vän/förälder/släkting skulle inleda ett förhållande med någon som är ca 30 år äldre eller yngre?
Varför hade du reagerat så som du gjorde?
Detta gäller alltså mig och min framtida sambo.
Jag vill gärna höra både positivt och negativt! :)
Oj! Han måste vara gammal på riktigt. Du behöver nog ställa in dig på att leva utan honom inom den närmaste framtiden.
Och du är tvungen att vara elak ser jag. Bitter på livet?
Hur som helst är det upp till var och en om man väljer ett förhållande med åldersskillnad.
Jag tror att vi alla relaterar till oss själva. För egen del är jag 40 år och det finns inte på världskartan att jag varken skulle kunna vara tillsammans med en 10-åring eller inleda ett förhållande med en 70-åring. Redan de som är över 65 är diskvalificerade i min värld, då de är jämngamla med mina föräldrar och inte skulle jag kunna vara tillsammans med någon som min pappa. För mig är nog max 10 år en rimlig skillnad i den ålder jag befinner mig nu.
Ser man till de som svarat i tråden har det väl på sin höjd skiljt 15 år som mest och det är ju enorm skillnad på 15 år och 30 år, anser jag.
Så gissningsvis är du mellan 20 och 27 och den andre är 48 till 55 år och så länge båda jobbar tror jag det fungerar bättre än när en är pensionär och den andre är mitt i arbetslivet, då den ene kan göra spontanresor och den andre är bunden av sitt jobb. Sedan blir ju åren färre då det finns möjlighet till barn, om barnen ska få leva tillsammans med den äldre parten.
Då jag själv är 40 och min äldsta dotter blev så glad över att få syskon nu senast plus att hon vill ha fler i kombination med en konstig sista förlossning då jag inte blev tagen på allvar gör att tanken finns om jag hade kunnat tänka mig en till eller inte. Är det rimligt att bara få några få år utan barn att försörja under sina sista arbetsår och orkar man med att ha tonåringar när man är över 60, kanske till och med 65? Är det schysst mot barnet med så gamla föräldrar? Det är frågor jag ställer mig och då är jag ju rimligen yngre än din partner ...
"Oj" verkar vara ett nybörjartroll. Härjar runt i diverse trådar och skriver nog mest bara för att göra folk irriterade utan att tordas ta steget fullt ut som riktigt troll. Bara att ignorera.
...
TS: Du har fått massor med bra svar, så jag tänker inte upprepa dom, bara säga att här är en till som tänker likadant. Åldern är verkligen bara en siffra. Det finns omogna äldre människor, mogna yngre människor och självklart mogna äldre och omogna yngre.
En bra relation är viktigast, en sådan kommer inte på posten idag.
Lycka till.
Höjer ett ögonbryn på sin höjd. Jag har mött dessa ålderskillnader i verkligheten och de förhållanden har fungerat utmärkt. Jag ser inget "pengar" eller snuskgubbe i detta. Inte pengar, för att de jag känner till som har fallit för betydligt äldre män är kvinnor som har egen god ekonomi och är inga golddiggers. Snuskgubbe gäller inte heller, eftersom det är äkta kärlek från båda håll.
Min egen morfar var 29 år äldre än mormor och de hade ett lyckligt äktenskap (tyvärr dog morfar för tidigt av något som inte var åldersrelaterat, men sjukvården var inte så bra under andra världskriget), min mormor valde att leva utan någon ny man (trots uppvaktande kavaljerer) och hon valde min morfar, trots att han var betydligt äldre. Hon kunde valt yngre män som var minst lika framgångsrika som min morfar.
Men självklart beror det på var i livet man träffas. Jag hade inte reagerat lika positivt om det var en ung kvinna, som knappt blivit vuxen.
Vad kul att läsa om fler i samma situation! Trodde aldrig jag skulle falla för en 28 år äldre man, men har verkligen lärt mig nu att sånt inte går att styra. 
Jag har aldrig någonsin blivit upprörd av någonting här på FAMILJELIV. Inte av ditt dravel heller. Däremot kan jag vara hyfsat tydlig och rak i mina inlägg vilket ofta misstas för att jag skulle vara skitnödig.
Att kalla dels dig, dels ditt inlägg för patetiskt. Det var inte tvunget. Men jag kände för det.
Jag har aldrig någonsin blivit upprörd av någonting här på FAMILJELIV. Inte av ditt dravel heller. Däremot kan jag vara hyfsat tydlig och rak i mina inlägg vilket ofta misstas för att jag skulle vara skitnödig.
Att kalla dels dig, dels ditt inlägg för patetiskt. Det var inte tvunget. Men jag kände för det.
Alltså, folk får göra som de vill. Men visst höjer jag på ögonbrynen åt 28 år!! Det är väldigt mkt. Inget jag skulle ge mig in i. Och inget bra underlag för att bilda familj. Gamla gubbar riskerar dessutom att få barn med diverse psykiska och neurologiska problem.
Jag har sett ett par förhållanden på nära håll, och själv varit involverad i ett, med ungefär samma skillnad.
Det finns solskenshistorier, men man har dessvärre en del faktorer emot sig också. Sen beror det ju på vad man värdesätter i en relation, och hur stor vikt man fäster vid vissa detaljer. Just därför skulle jag inte säga något, eftersom man aldrig vet hur just den enskilda relationen kommer att utvecklas, och det är ju inte min sak att döma andra.
De relationer jag haft runt mig har fungerat ganska bra, ända tills den äldre kommit upp i 80-årsåldern medan den andra varit 50 och blev mer en vårdare än en livskamrat.
Min egen relation var fylld av attraktion och romantik, men kom aldrig till nåt djupare plan eftersom vi hade olika referensramar, och sällan kunde relatera till samma saker att lyssna på, skratta åt, minnas osv. Det tog slut innan frågan om barn blev aktuell för min del, annars hade det kunnat bli jobbigt då han hade vuxna barn äldre än jag själv och inte ville ha fler.
Den totala samhörighet jag känner med min nuvarande partner, skulle jag nog aldrig uppnå med någon från en annan generation, men återigen beror det ju på vad man värdesätter.
Som sagt, skulle jag aldrig döma någon annan. Man måste själv göra sina erfarenheter. Och man vet ju aldrig hur länge en relation varar oavsett åldersskillnad, men jag tror absolut att man har fler faktorer emot sig i längden.