Höstbebisar efter IVF 2016

Alltså.. Det där med jobbet. Jag känner mig osäker på vissa saker jag gör.

Jag har fått byta arbetsuppgifter pga att jag körde en maskin som bullrade alldeles för högt och hade kraftiga vibrationer så det var ju skönt att slippa den. Slapp även åkgräsklipparen.

Det har blivit bättre men inte helt bra känner jag. Kör hjullastare och traktor, ibland lift på högre höjder samt en mindre maskin utan hytt.. Även den väldigt skakig och högljudd.

En hel del hydraulslangar att koppla var dag då man ibland får olja på händerna och en hel del dieselavgaser när jag kör liften och den mindre maskinen utan hytt. Samt att det ibland är väldigt ojämnt där jag kör hjullastaren så det rycker och sliter i kroppen.

Risken är bara att om jag säger till att jag inte vill/får köra de maskinerna heller är att jag antingen kommer få typ städa, måla eller göra trädgårdsarbete och det vill jag verkligen inte heller.

Man vill ju gärna trivas med jobbet med..

Vilken fin mage du har jewel! :)

Själv njuter jag av att känna små sparkar lite nu och då, oftast en stund efter frukost (dvs nu, var är dom idag då?!) och på kvällen runt 21-21:30. Inte så starka än förstås, men ändå tydliga små sparkar. Alldeles underbart :)

Idag är det också två veckor till RUL.

Kan meddela ang mitt jobb att jag tog upp det med min dr idag och hon tyckte att det var direkt olämpligt så hon sjukskrev mig hundra procent från och med idag. Har även pratat med en dr på arbets- och miljömedicin som tyckte att mitt jobb hade några direkt olämpliga faktorer. Kommer ev bli att jag får graviditetspenning istället för sjukskrivning om försäkringskassan ska bråka, vi får se hur det går.

Sen har jag min migrän med som gör mig sängliggandes 2-3 dagar i veckan.

Meddelat jobbet idag vilket kändes skitjobbigt men de förstod mig och tycker att jag ska tänka på mig själv och bebisen i första hand.

Blir jobbigt ekonomiskt nu men vad ska man göra?

Vem vet om detta bara blir en gång i mitt liv med tanke på ivf.. Det får bara bli som det blir.

Känns lite jobbigt att ta in allt när jag knappt ens känner mig gravid och har fortfarande svårt att ta in att jag verkligen är det.

Kanske blir bättre efter rul nästa vecka när vi får se lilla kotten.

Även om det är en bit kvar till oktober känns det helt stört att jag är högst upp!!

Ja visst är det så, att så länge bebis i magen mår bra så spelar inget annat någon roll egentligen.

Kan känna mig så löjlig ibland när jag tänker efter, men när jag står där och känner mig så stor och ful, så brister det för mig.

För några år sedan hade jag det väldigt jobbigt med vikten (eller jag var inte speciellt stor, men några få kilo mer än vad som ansågs vara perfekt), fick höra det av dåvarande "vänner" ganska ofta. Vilket har jagat mig länge. Började äntligen trivas med min kropp och utseende, därav har det nog tagit mig hårt.

Pratade med mamma för någon timme sedan, hon gick tydligen också upp väldigt mycket under sina graviditeter.

Får försöka ta mig i kragen och fokusera på det som egentligen betyder något, liten där inne, som är sååå efterlängtad.

Skönt att få prata av sig lite iallafall, tack tjejer!