Tack snälla ni! Allt såg bra ut med liten i magen, tack och lov! Har åkt på en svampinfektion och dessutom rejält irriterade slemhinnor som blött. Vilken lättnad!
Vi fick se vår lille grabb igen, det är ju alltid mysigt. Nu ska vi njuta av semester och sparkar i magen.
Vad skönt att det "bara" var svamp, även om det kan vara nog så besvärligt.
Usch jag är jättenojig. Har haft rosa flytningar igår och nu idag på morgonen. Pratade med kk igår och de tyckte inte jag skulle vara orolig. Hur har ni haft det? Jag har rätt mkt flytningar men ofta gula/vita. Blir tokig på all denna oro!
Jag tycker ju inte att min flytning hade blod i sig, den va ljus ljus rosa visserligen men inget färskt blod. Jag har iaf känt henne sen dess och bestämt mig för att ta det med BM på torsdag när jag ska dit. Det där med svamp kliar väl? Eller finns det en risk att man inte känner av det?
Hej har varit fram och tillbaka om jag ska skriva detta eller inte men kom sedan att tänka på att det kan underlätta om någon av er andra råkat ut för samma vilket jag givetvis inte hoppas.
Runt midnatt i natt vaknade jag av att jag trodde att det kom lite urin och att bebis tryckt så att jag läckte lite.
Reser mig upp för att gå på toaletten och det rann längs benet, paniken och tanken vaf att vattnet gått och tänder lampan och det så blir, mycket blod.
Känner inga fosterrörelser och skriker efter min man. Mannen var så mycket i chock att han inte ens rede ut att ringa larmcentralen. Så jag lyckades ringa och tiden till de kom kändes som evigheter.
Jag kände och tänkte att ni har vi förlorat ett barn till. Tänkte att moderkakan lossnar eller något.
I ambulansen känner jag 2-3 svaga kockar och känner att han lever fortfarande men kommer vi hinna?
På förlossningen så kopplar de upp och kollade honom direkt och lyckan av stark puls var lättande.
Men jag blödde fortfarande mycket.
De undersökte mig varginalt och såg att det var blandar vatten och blod.
De tittade på ultraljud och såg att det fanns gott om fostervatten iallafall. Läkaren informerade mig snabbt att de skulle ge mig spruta för att stoppa blodet, ge en för att lungorna ska utvecklas snabbare samt antibiotika.
Läkaren förväntade mig om att jag måste vara fastande och att de förbereder för ett eventuellt allt snitt.
Som tur är avtar blödningen och vattnet. De håller koll i några timmar på barnet för att sedan göra en ny varginal undersökning och ultraljud. Knappt någon blödning och fint med vatten.
Dock har en liten bit av moderkakan släppt så börjar jag blöda igen så vågar de inte avvakta mer utan då blir det akut snitt direkt. Förhoppningsvis är att det är lugnt i 1,5 dygn till så att medicinen för lungmognad hinner ge till effekt.
Men framförallr hoppas de på att kunna hålla honom kvar så länge som möjligt.
Ligger nu på BB och de ger fortfarande mediciner och håller koll. Känns tryggt och skönt.
Tänkte att det kan hålla modet uppe om det mot förmodan händer någon av er att det inte är kört.
Har era BM informerat er något om hur länge man får gå över tiden vid IVF. Förr fick man inte gå över alls men nu verkar Skåne ha max 1 vecka.
Idag har vår fina vagn kommit, tänkt att vi ska ha en liten bebis att köra runt på i den! Genast känns allt så nära <3
Ja, då man börjar få in de stora prylarna så känns det verkligen på riktigt. Vagn, spjälsäng och babyskydd var såna där "wow"-moments för mig förra gången. Det kändes så galet att just vi skulle ha denna tur att lyckas med IVF och allt blev på riktigt liksom då man till skillnad från många andra hunnit drömma och fantisera om ett planerat barn i åratal och inte "bara" månader.
Jag har köpt två saker till lillasyster: ett fint byxa/onesie-set från affärens pojkavdelning (så trots att det inte är arvegods från storebror så köper jag tydligen "killkläder" - för små bebisar tycker jag oftast att pojkkläderna är finare och roligare) och en liten snutte. Storebror har en snutte som han har ett fint förhållande till så nu har jag köpt en liknande i annan färg. :)
Men med det så tror jag att jag är färdigshoppad till lillasyster nu. Allt annat finns, vilket är jätteskönt, men också lite tråkigt.
Förresten, jag har funderat mycket på hur man ska klä bebis nu i höst och vinter. Nu tänker jag på när vi ska ha gossen i vagnen. Vad behövs? Räcker det med en mysig overall, mössa och fodrad åkpåse över hans vanliga kläder? Eller blir det för kallt?
Känns klumpigt att ha en rejäl vinteroverall, men det kanske behövs? Behöver man ha någon varmare dyna/pläd under åkpåsen så han inte blir kall underifrån?
Låter säkert jättedum nu, men vi är ju så nya på detta. Och jag vill ju så gärna ha allt klart när han tittar ut till oss!
Jag går in i vecka 31 imorgon.
Det känns skönt att veta att de flesta barn överlever i vid denna tiden.
Men räddslan för att det ska förvärras finns ju.
Men måste tänka positivt.
Har du åkpåse behövs inga tjocka overaller är min upplevelse i alla fall. Vi hade en ganska tunn och en lite tjockare, men den tjockare var ändå inte alls som de overaller våra små kommer att ha nästa vinter då de är ute och tultar runt i snön. :)
Om ni inte är veganer kan ju en fårskinnspäls vara bra att ha i botten av vagnen. Den blir ju varken för varm eller för kall. Jag kände i alla fall att jag ville ha något mellan åkpåsen och botten annat än den tunna madrass som jag vill minnas medföljer. Men fårskinnspälsar kan ju vara dyra så en pläd som är vikt ett varv eller två går säkert lika bra.
Märkte att även om jag försöker hålla koll så ändrar mobilen orden när jag skriver (har ny mobil sedan 2-3 veckor) så att det blir lite eller mycket svårt att förstå det jag skriver.
Började blöda lite mer igår men inget stort så ännu ligger bebis kvar. Det som är skönt nu är att lungmognads sprutorna nu har full effekt så att skulle han föddas nu kommer han mest troligt kunna andas utan hjälp om det inte uppstår andra komplikationer. Det enda han skulle behöva är hjälp att hålla värmen och det känns skönt att veta.
Försöker tänka positivt men är ju givetvis rädd med. Är rädd för att något ska hända så att han dör, har redan förlorat ett barn tidigare. Förlåt, vet att ni inte vill läsa sådant nu. Men jag tror ändå att vi som går igenom Ivf förstår varandra och rädslan bättre än de som blir gravida på naturlig väg. Även om en sådan här händelse skulle vara hemsk för spontant gravida med.
Svårt att sova om nätterna när man är sängliggande dygnet runt. Men faktiskt lyckats sova 5 timmar i natt uppdelat i 2 omgångar så känner mig ganska pigg nu. Men för er kanske ni räknar det som natt fortfarande nu.
Tänker på Er alla <3