När förlovade ni er?

Det lät bara som att du förväntade dej att någon av dem skulle fria till den andre...

"Ingen har friat men ni gifter er ändå? Eller hur menar du?"

Kan lätt tolkas som att det är otänkbart att gifta sig om ingen av dem friat till den andre...

Om man diskuterar igenom det hela och vill gifta sig, så behövs ju ingen förlovning egentligen. Det var ju även en slags prövotid, inför bröllopet, vilket knappast behövs nuförtiden när de flesta träffas utan "förkläden" och kanske även har bott ihop...

Många har till och med barn redan innan de gifter sig.

Nä, förlovning är totalt onödigt.

Jag ser det också som att man automatiskt blir förlovad när man börjat planera bröllop. Oavsett om man blir friad till eller inte eller har ring eller inte. Att förlovad enbart är ett ord som beskriver att man bestämt sig för att gifta sig inom kort. :)

Ett romantiskt överraskningsfrieri ser jag bara som ett trevligt sätt att föreslå bröllop och introducera en diskussion om det. Min make körde hela baletten när han friade, ring, rosor champagne osv. Men för honom så var det bara ytterligare ett tillfälle för romantik. Vi överraskar ofta varandra med romantiska saker så det var nog naturligare för oss med ett frieri än något annat :) Oavsett hur jämlik man är så är det väl alltid någon som nämner äktenskap först och tar upp det till diskussion?

Förlovade oss efter drygt 2 år, gifte oss efter 3,5. För oss innebär en förlovning att man ska gifta sig så det var bestämt från början. Alla reagerade positivt.

Vi förlovade oss när vi var 16, hade bara varit tillsammans i 3 månader. 7 år senare gifte vi oss. Våra släktingar trodde nog tyvärr att de inte skulle hålla väldigt länge så dom brydde sig inte riktigt. Men vi är fortfarande gifta :)

Nej, det var inte själva frieriet jag reagerade på. Någon tog väl i och för sig upp frågan först ("hur tänker du kring giftermål, är det nåt du vill...?") utan det var mer det att definitionen av förlovning blev lite "ovanlig" om man har ett bröllop planerat men ändå inte anser sig vara förlovad. Men inget att hänga upp sig på, vill man inte se sig som förlovad så måste man förstås inte

Visste från dag 1 att han var perfekt för mig, vi började prata ringar efter knappt 2,5 år men han ville fria, vilket han gjorde på en strand ett par månader senare. Vi hade tänkt gifta oss inom ett år, men pga omständigheter blev det 1,5 år efter frieriet.

Vi ringde runt till släkt och vänner, alla blev såklart glada. Min mormor sa "Ja, du är ju inte purung längre så det är väl dags nu" ;) jag skulle precis fylla 25...

Mina svärföräldrar bor nära så de bjöd vi hem på fika och viftade lite odiskret med ringarna tills de såg. Svärmor skrek högt "De har förlovat sig!!" och så fick även grannarna veta ;)

Nej, precis. Vi bestämde oss bara att gifta oss. Skippar förlovningsfasen eller hur man ska uttrycka det. Giftermålet i sig har aldrig varit viktigt för någon av oss men nu ska vi ha barn och tycker därför att det är bättre att vara gifta av juridiska skäl.

Det jag menade var egentligen att vi skippade det traditionella frieriet där någon frågar, förlovningsring osv. Vi tog istället ett beslut att gifta oss efter en diskussion. Det kändes som om den här tråden handlade om den traditionella förlovningen eftersom TS frågade "Hur lång tid hade ni varit tillsammans innan någon av er friade?". Därför skrev jag att vi skippade förlovningen. 

Så när börjar man planera ett bröllop? Är det när man spikat ett datum eller är det när man börjar prata om att kanske någon gång i framtiden gifta sig? Eftersom vi varit tillsammans i snart tio år, så har vi ju pratat om det då och då men det är inte förrän nu som vi har ett datum. Vi har väl i sådana fall varit förlovade i ett par veckor alternativt väldigt många år och båda får väl anses ha friat.

Men, jag ser det mer som att vi skippat den traditionella  förlovningsfasen där man lovat varandra att gifta sig inom ett år (eller hur lång tid det nu brukar vara) och att detta har föregåtts av att någon friat till den andre. 

Romantik har vi gott om ändå :) Det här beslutet var mer en diskussion av de juridiska fördelarna med att ingå äktenskap i jämförelse med att vara sambo nu när vi blir föräldrar. 

Visste ni med en gång att ni skulle gifta er?
Jag visste nog det men han hade aldrig tänkt tanken på att gifta sig men ändrade åsikt när han förstod att det var mig han faktiskt ville leva med.

Hur lång tid hade ni varit tillsammans innan någon av er friade? Ca 3,5 år då han friade. Vi gifte oss sen ca 1,5 år efter förlovningen. Har nu varit tillsammans i åtta år.

Hur reagerade era familjer/släkt/vänner på nyheten? Alla blev jätteglada. Speciellt hans föräldrar tror jag då han är lite äldre (nu 35 år) och de hade väl börjat tappa hoppet om att han skulle stadga sig någon gång :p

Förlovning -01
Giftemål -03
Barn 1 -04
Barn 2 -07

Vi har alltid från det vi blev ihop -99 vetat att är vi två för alltid.

För oss är äktenskap och förlovning inget vi ser lätt på, utan vi vill helst det ska vara för livet, men max 2 ggr. Vi båda började dock prata om framtiden med äktenskap och barn efter bara någon månad, trots att vi var unga då. Nu har vi varit ett par i 3.5 år och har inga planer på förlovning eller liknande inom de närmsta åren. Själv kan jag tänka mig efter 7 år tillsammans, då är vi 25 vilket känns rätt lagom, och sedan gifta oss efter kanske max 5 år (alltså vid 30). Barn tänker vi oss i 30-35 års åldern, eller i alla fall jag haha, verkar som om han vill tidigare.

Vi förlovade oss den dagen jag fick veta att jag var gravid. Jag friade och sa att om vi skulle ha barn fick han göra mig till en ärbar kvinna oxå . Vi hade bara känt varann 10 månader så det blev lite: nu kör vi all in, är du med eller? Han sa ja och vi är lyckligt gifta med 2 barn idag

Vi förlovade oss för 30 år sedan och är fortfarande ogifta och har inga planer på att ändra oss, varför ändra ett vinnande koncept? vi är det enda paret bland våra syskon som fortfarande är tillsammans och det enda paret som inte har gift sig.

Förlovade oss efter 3 år, gifte oss efter 5 år, och nu har vi varit tillsammans i 8 år :)

Det är fantastiskt att höra om alla lyckligt gifta par :D 

Jag frågade eftersom jag efter många år äntligen träffat den där mannen som jag vet att jag kommer gifta mig med. Jag har hitills varit en liten runaway i alla mina relationer och aldrig någonsin stått med båda fötterna på samma sida. Jag hade dessutom helt gett upp hoppet om att hitta han med stort H som skulle kunna fånga mitt ack så flyktiga hjärta. Men så äntligen. 

Vi är båda helt säkra på vår sak, men jag oroar mig ändå lite för att andra ska tycka att vi går för fort fram. Inte för att det kommer få styra mina val i vilket fall, men det underlättar såklart om andra har samma tro på oss som vi. 

 

Har varit tillsammans i 16 år. Visste med en gång att vi skulle leva väldigt länge tillsammans, men vi skulle aldrig gifta oss. Därför är vi inte heller förlovade.

Vi hade vart ihop i två år o skulle bli sambos när jag friade. Jag har ett barn sen innan o han vet att jag inte tänkte ge mig in i något halvhjärtat. Idag är vi sambos o förlovade sen ett år tillbaks, får vårt första gemensamma barn vilken dag som helst. Gifter oss gör vi när jag inte är arbetslös, vill inte att han ska binda sig lagligt vid att försörja oss o sänka sina möjligheter till lån osv utan först jobb- sen giftermål. Så länge har vi testamente osv :)